Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Fig. 9. Televoltsändare.
3:e övertonen. Generering av denna överton sker
direkt av driftspänningen på statisk väg genom att
växelströmmen får genomgå mättade reaktorer.
Denna mättning kan ske på olika sätt. I den visade
anordningen inkopplas vid signalering tre
stjärnkoppla-de reaktorer till de tre faserna. Lindningarna äro så
dimensionerade, att kärnorna mättas genom den
påtryckta spänningen. I ledningen från nollpunkten
erhålles således en 150-periodig ström, som över en
signaltransformator i nolledningen åstadkommer en
150-periodig spänning mellan faser och nolla, vilken
deformerar den 50-periodiga driftspänningen på
tidigare angivit sätt.
Fig. 8 visar en annan typ av sändare, där
mätt-ningen åstadkommes genom likströmsmagnetisering i
transduktorer. Likströmmen erhålles från en liten till
nätet inkopplad likriktare. Om nätet har belastningar
mellan fas och nolla måste signaltransformatorns
lindning i nolledningen ha låg impedans för den
50-perio-diga strömmen. Detta sker i denna anordning
genom att signaltransformatorn är utförd med
trans-duktorkoppling och mättad med likström under
normal drift. Sändare av denna typ ha den fördelen, att
signalreläet endast behöver koppla in den svaga
likström, som behövs i transduktorerna och således på
enkelt sätt kan fjärrmanövreras.
Dessa övertonssändare äro under utarbetande hos
Asea, men det är ännu ej i
detalj klarlagt, hur de
lämpligast skola utföras.
För nät utan nämnvärd
fasbelastning blir det små
trevliga utrustningar se fig.
9, för nät med
belastningen på fasspänningen
fordras det större anordningar, och det är svårare att nu
exakt ånge utförandet.
Mot ett fjärrmanövreringssystem, vilket såsom det
visade förutsätter installation av sändareutrustningar
i distributionspunkterna, kan kanske riktas den
anmärkningen, att det är underlägset system, som
exempelvis sända överlagrad tonfrekvent ström från
en eller ett par centrala punkter i nätet. Det är ju
också klart, att centralsändningen har stora fördelar
ur manöversynpunkt. I dylika system bli emellertid
sändarna mycket stora och dyrbara och det är
ytterligt svårt att dimensionera dem, Sä cltt de bli lämpligt
Fig. 10. Schema för
tele-voltrelä för växelström.
avpassade för olika nättyper. Den decentraliserade
signaleringen har den stora fördelen, att den kan
utbyggas stegvis med små kostnader i varje etapp och
dessutom, att man vid behov kan avgränsa
signaleringen till olika områden i nätet.
Själva manövreringen kan i televoltsystemet ske
från en central punkt, antingen över tillgängliga
man-överledningar till distributionstransformatorerna eller
direkt över högspänningssystemet såsom fig. 8 visar.
Mellan nollpunkten och jord på
högspänningstrans-formatorns sekundärsida matar man vid signaleringen
över en spänningstransformator in en tredje överton
genom en förut beskriven sändare. Över en
spänningstransformator mellan samma fas och jord på
distri-butionstransformatorernas primärsida är en
televolt-mottagare inkopplad, i vilken signalreläet ingår.
Dessa mottagare överdra således signalerna ut på
distributionsnäten.
Den frågan uppstår nu: hur skall man kunna koppla
in flyglarmklockor på de växelströmsnät, som endast
ha huvudspänningen i abonnenternas vägguttag såsom
ex. här i Stockholm, när spänningshöjningen ej berör
huvudspänningen utan-endast fasspänningen? Tack
vare televoltmottagarnas glimrör löses även detta
tillfredsställande såsom fig. 4 b visar. I sådana nät
anslutes nämligen klockorna ej mellan de båda faserna i
vägguttaget utan mellan en fas och jord. Klockans
sladd består i detta fall av tvenne skilda ledare, den
ena slutar i den ena pinnen i en stickpropp, den
andra i en krokodilklämma, som anslutes till en blank
metalldel på värme- eller vattenledningen. Denna
klämma är aldrig spänningsförande på grund av
avbrottet i glimröret. Först under signalgivning är
tändspänningen uppnådd, men någon ström kan ej gå
fram förrän klämman anslutits till jord och då fått
jordpotential. För övrigt överensstämmer
växelströmsklockan med likströmsklockan med undantag
av annan dimensionering av glimrör och klockmagnet.
Tillverkning av ett första parti på 10 000 st.
flyglarmklockor pågår och blir färdigt i juni månad. Det
kommer att reserveras för hemskydden och till
väsentlig del inkopplas på likströmsnät. Klockornas pris
kommer ej att överstiga 15 kr.
Fig. 11. Televoltrelä.
Fig. 12. Schema för televoltmottagare för in- och
urkoppling av ett belastningsobjekt.
6 juli 1940
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
