- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
119

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik



ü

m

-Anod

[–Samlings-elektrod-]

{+-Samlings-
elektrod+}

-T Magnet
ü

- - Katod

Fig. 1. Permatron.

100 200 300

Faltstyrka / ampervarv
Ec =spänningen pä samlings elektroden

Fig. 2. Karakteristiska kurvor
för permatron.

av hissar. Det finnes ingen återverkan mellan rör och
kontrollkrets, vilket är särskilt fördelaktigt, när
kontrollkretsen påverkas från mätbryggor eller dylikt.

Hittills ha huvudsakligen mindre rörstorlekar
kommit ifråga för permatronen, nämligen upp till 8 A och
3,5 kV. Det finnes emellertid intet principiellt hinder att
öka storleken.

En del olika kopplingar äro beskrivna. Självfallet
kan permatronen även användas på växelström.
Genom fasvridning i kontrollkretsen kan man tända röret
under en bestämd del av perioden. (W. P. Overbeck, El.
Engineering, Maj 1939.)

E. L.

Högspänningsbrytare. Schweizerischer
Elektrotech-niseher Verein hade i slutet av år 1938 ett
diskussionsmöte, vilket helt ägnades åt brytare.
Inledningsföredraget behandlade de allmänna synpunkterna på
brytarna. Därefter höllos två föredrag om den
återvändande spänningen och problem i samband härmed.
Representanter för elektricitetsverken berörde
därefter driftserfarenheterna och slutligen fingo
firmarepresentanter yttra sig om aktuella brytarproblem.

JtriLiiET antydde i inledningsföredraget brytningens
fysikaliska förlopp och framhöll, att avkylningen av
ljusbågen är utslagsgivande för släckningen. Olika
möjligheter för ljusbågens brytning är den direkta
brytningen, den magnetiska utblåsningen av ljusbågen,
kylning av ljusbågen genom olja eller vatten och
slutligen utblåsning av ljusbågen med luft. Därefter
granskas nätets inverkan på brytförloppet och
beskrives den "kapplöpning", som uppstår mellan
brytarens genomslagsspänning och den återvändande
spänningen omedelbart efter brytögonblicket. De olika
faktorer antydas, som inverka på resultatet av
kapplöpningen, nämligen egenskaper hos brytaren sådana
som kylning av ljusbågen och egenskaper hos nätet
såsom egenfrekvens m. m.

W. Wänger talade om spänningsförloppet vid
brytning av kortslutningsströmmar med hög strömstyrka.
Först påpekades att huvudsakligen den högfrekventa
återvändande spänningen är av betydelse.
Beräkningen av egenfrekvensen är enkel, om det gäller en enkel
krets med endast en induktivitet och en kapacitet. I
komplicerade kretsar kan man emellertid inskränka
sig till att beräkna de två viktigaste egenfrekvenserna.
Därvid måste även inbördes storleken på amplituderna
angivas. Man bör därför försöka få fram en
approximation av nätet innehållande två kapaciteter och två
induktiviteter.

För experimentell bestämning av egenfrekvensen
finnas några olika metoder. Nätet göres strömlöst
och påtryckes från brytaren en svag ström. Denna

som i liten skala motsvarar kortslutningsströmmen,
åstadkommer spänningar proportionella mot den
återvändande spänningen. Som hjälpmedel användas
förstärkare och katodstråleoscillograf. Ett annat sätt är
att mäta nätets impedans vid olika frekvenser.
Härigenom kunna egenfrekvenserna med tillhörande
amplituder och dämpningskoefficienter bestämmas.

Talrika mätresultat ha anförts. Typiska värden på
egenfrekvensen vid kortslutning äro för en 6 kV
generator 15—20 kHz och för en 10 kV generator
10 kHz. Maskineffekten har ej stor betydelse.
Generatorer med särskilt lågt varvtal ha blott hälften så
höga värden. Om generatorerna äro direktkopplade
till transformatorer av samma storlek, erhålles vid
kortslutning på högspänningssidan frekvenser om 8
kHz vid 50 kV och 4 kHz vid 150 kV. I allmänhet
blir egenfrekvensen mindre ju längre ut i nätet man
kommer. Ett undantag från denna regel är dock det
fallet, att brytaren förbinder en klen ledning över
en liten transformator med ett starkt nät. Där
erhållas mycket höga egenfrekvenser, nämligen 70 kHz
vid 10 kV och 15 kHz vid 50 kV.

Brytaren har stort inflytande på spänningsförloppet.
Med oscillogram visas att vid en brytare med
dämpningsmotstånd den högfrekventa svängningen är helt
borta.’ I ett annat oscillogram visas hur återtändning
sker vid oljebrytare 200 ^s efter det spänningen
uppnått sitt toppvärde.

Vid uppgörande av föreskrifter för den högfrekventa
delen av den återvändande spänningen bör hänsyn
tagas inte bara till egenfrekvens och branthet utan
även till toppvärdet. Man bör helst fastställa
förloppet av den återvändande spänningen genom
användande av en normalbrytare, vartill föreslås en
tryck-luftströmbrytare utan dämpmotstånd.

Det är mycket viktigt att få klarhet om man kan
prova brytare, vilkas bryteffekt överstiger
provanordningarnas. Det från engelskt håll kommande förslaget
att minska den återvändande spänningen utgör intet
riktigt prov. Bättre är då att utföra försöket med
låg spänning och efter det strömmen passerat noll
tillföra en stötspänning. Även denna metod måste
emellertid tas med reservation.

H. Puppikofer talade om spänningsförloppet vid
brytning av mindre strömmar under 1 000 A. De
utförda försöken visa, att vid små strömmar släckningen
av ljusbågen i en brytare sker innan strömmen gått
ned till noll, varigenom amplituden hos den
återvändande spänningen höjes i motsvarande grad. Detta
är dock ej farligt, så länge egenfrekvensen hos nätet
ej är alltför hög. Ett undantag utgör frånkoppling
av tomgående transformatorer, i vilket fall höga
spänningssvängningar uppstå.

H. Leuch talade som representant för elverken över
resultatet av en rundfråga hos tio elverk. Av de
ifrågakommande 4 000 brytarna voro 90 ’% oljebrytare,
4,4 •% luftbrytare och 2,4 % vattenbrytare. I
genomsnitt matas 292 personer genom en brytare, siffran
varierar mellan 100 och 700. De rent mekaniska felen
på brytaremekanismerna och de rörliga delarna äro
vanligast. Utträngande olja och hopsvetsade
kontakter komma därnäst. Totalt ha fyra brytareexplosioner
och två andra fall av total förstörelse uppträtt.

F. Hug talade om några intressanta fel på
högspänningsbrytare, orsakade av överspänningar och
mekaniska fel. Han underströk vikten av att brytarna äro
enkelt och robust byggda. Vidare bör beaktas, att
brytarnas utlösningstider få riktiga värden i
förhållande till reläer samt att dessa tider inte ändras med
temperaturen (för utomhusbrytare).

H. Habig gav en del upplysningar om drifts- och
felstatistiken för de av de schweiziska statsjärnvägarna
använda brytarna. Av de ungefär 400 oljebrytarna

6 juli 1940

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free