- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
126

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

Trådradio.

Av ERIK ESPING.

(Forts. fr. sid. 113.)

Uppdelning av stationens abonnentledningar i
spänningsgrupper.

Längden hos de olika till en telefonstation anslutna
abonnentledningarna är naturligtvis högst
varierande. För att åstadkomma 25 mV hos abonnenten
måste, om detta värde absolut skulle hållas, antingen
utgångsspänningen på telefonstationen avpassas
särskilt för varje ledning, eller också måste man hos
abonnenten justera spänningen till det bestämda
värdet med en spänningsdelare e. d. I båda fallen
erfordras omfattande anordningar.

I allmänhet kunna mottagarna utan olägenhet
anslutas till betydligt högre ingångsspänningar, och
man kan därför ordna ledningarna i ett fåtal
spänningsgrupper, där lägsta mottagarspänningen blir
25 mV.

Fig. 19 visar ledningarnas fördelning på olika
längder från stationen till abonnenten för stationerna
inom Stockholms tätbebyggda område och för ett par
villasamhällen. Av fig. framgår, att det är lämpligt
att uppdela ledningarna i tre spänningsgrupper.
Spänningsgrupp I innefattar alla ledningar upp till
1 km längd, grupp II ledningar mellan 1 och 2 km
längd och slutligen grupp III ledningar över 2 km
längd. I allmänhet överstiger längden för ledningar
inom den sista gruppen icke 4 km längd. Den
genomsnittliga längden har ansetts vara 3,5 km. För
särskilt långa ledningar kan man vid behov ordna en
extra grupp på så sätt, att samlingsskenorna för dessa
ledningar ges högre spänning än de övriga.

Yid 250 kHz är dämpningen för kabelledningen
ungefär 0,8 N/km, och dämpningarna för grupperna
komma därför att bli 0,8, 1,6 och 2,8 neper.
Utgångsspänningarna på stationen komma att förhålla sig
ungefär som 1:2:6. Variationerna i
mottagningsspänning hos abonnenterna inom de olika grupperna
anges av de streckade linjerna i fig. 19.

Sedan man beräknat hur många ledningar, som
komma att tillhöra de olika spänningsgrupperna, är
det enkelt att beräkna den erforderliga högfrekvens-

? 3
S/ocArAo/rn

fnstrecJe, e/v/Jr&n

effekten för samtliga ledningar inom stationens
lokalnät.

Spänningarna för de olika grupperna ha fixerats
till större värden än vad kabeldämpningarna enbart
skulle kräva, för att en viss effektreserv skall finnas
hos abonnenten för eventuella gruppanslutningar.
Sålunda är utgångsspänningen för ledningar tillhörande
grupp I 100 mV motsvarande en utgångseffekt om
0,06 mW per abonnent, för grupp II 200 mV,
motsvarande 0,24 mW per abonnent och för grupp III
600 mV, motsvarande 2.2 mW per abonnent.

Spänningen på samlingsskenorna blir 600 mV.

Antalet abonnenter per watt bärvågseffekt blir
därför

inom grupp I ............. 16 000

II ............. 4 000

III ............. 455

Abonnenterna inom grupp III bli, som vi se,
relativt dyrbara abonnenter.

För samtliga 150 000 abonnenter inom Stockholm
skulle den erforderliga effekten per bärvåg bli
ungefär 50 watt.

Avståndet mellan förstärkarna i ett trådradionät.

Inom ett telefonnät som t, e. Stockholms äro som
bekant abonnenterna uppdelade på ett flertal
telefonstationer. För att försörja abonnenterna inom ett
sådant nät med trådradio ordnas så, att på en
centralt belägen station uppställes trådradiosändaren, till
vilken inkopplas denna stations abonnentledningar.
På trunkledningar överföras trådradiofrekvenserna
till de övriga telefonstationerna, där
förstärkaranord-ningar uppställas, som försörja de till resp. stationer
anslutna näten.

Trådradionätet får en sådan uppbyggnad som fig.
20 visar. Vid utgrening av nätet kopplas
telefonstationerna in såsom trådradioabonnenter till närmast
föregående stationer, och förstärkarna mata de lokala
näten.

Fig. 19. Abonnentledningarnas procentuella fördelning inom
vissa längdgrupper i Stockholm. Inom grupperna kommer
spänningen i trådradiokontakterna att variera ungefär som
de streckade linjerna I, II och III ånge.

O -"— fors/ör/rors
• —M— a&onn&n/

Fig. 20. Del av trådradionät (principschema).

126

3 aug. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free