- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
131

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

grammet är lågfrekvent tillgängligt i Skellefteå, har
som experiment en trådradioöverföring från Umeå till
Skellefteå med förstärkare i Robertsfors anordnats.
Vid framkomsten till Skellefteå demoduleras
programmet i en mottagare och tillföres sändarens
modu-latorsida.

Överföringssträckan är 228 km, och antalet
anslutna abonnenter är 130. Anläggningen är av A. E. G:s
fabrikat.

För överföringarna ha, där så varit möjligt, använts
fantomledningar. Fig. 29 visar, hur filtren i ett
sådant fall ha inkopplats. Filtren ha, som synes av
fig., kopplats mellan duplextransformatorns linjesida
och mittpunkterna på stamtransformatorernas
linjesidor. På detta sätt äventyras icke balansen hos
fantomledningen. Stamtransformatorernas lindningar
skydda dessutom i viss mån filtren vid åskstörningar
o. d. på blankledningarna. Stamtransformatorns
lindningar bli inkopplade som serieimpedanser i
branscherna mellan filtret och ledningen. Impedansen blir i
allmänhet emellertid icke större än Z = 12 -f- / • 12
vid 200 kHz bärfrekvens.

Förstärkaravståndet är i medeltal 60 km och max.
förstärkning per förstärkarstation är 5,5 N. I
ledningen inkopplas före förstärkaren en variabel
konstdämpning, vars värde vid normala fall varierat mellan
3—4 N. Vid dåligt väder stiger ledningsdämpningen,
och vid stark rimfrost har ledningsdämpningen
antagit sådana värden, att förstärkning ej varit
tillräcklig. Mellan stationerna Hällnäs och Lycksele har
uppmätts en dämpningsökning på 9 N vid stark rimfrost
(avståndet är 64 km). Som tidigare nämnts, bör
förstärkaravståndet icke överstiga 30 km, för att
dämp-ningsvariationerna skola kunna övervinnas.

Samtliga nät utom nätet i Stockholm
innehålla blankledningar, vilka äro utsatta för
åskstörningar, vilket medför risk för att filtren skola
förstöras, I de nämnda anläggningarna ha
sedan provens början endast tre filter behövt bytas,
och i samtliga dessa fall har orsaken varit direkta
åskslag på ledningarna. Telefonapparaterna ha i de
tre fallen även förstörts. Intet av filtren i
långledningarna har behövt bytas, ehuru ledningarna varit
utsatta för mycket kraftiga åskstörningar med
avbrott på. grund av uppkomna felaktigheter i
åskskydden.

Under den gångna vintern har utförts en
trådradioanläggning längs järnvägslinjen Kiruna—Riksgrän-

sen. Mottagningsförhållandena äro synnerligen
ogynnsamma, dels på grund av den låga fältstyrkan och
framför allt på grund av den utomordentligt höga
störningsnivån. Befolkningen, huvudsakligen
personal viel Statens järnvägar, bor alldeles intill banan.
Ofta är avståndet inte större än 10 m från banvallen.
Längs banan löper en 80 kV-ledning på ett avstånd
från banan, som ofta är endast 20—30 m. På
motsatt sida om 80 kV-ledningen går en stolplinje, som
innehåller telegrafverkets och S. J:s ledningar.

Trådradioöverföringen sker på en av S. J:s
koppar-ledningar, emedan dessa ledningar passera genom
samtliga stationer utefter sträckan och därför bli
åtkomliga för inkoppling av förstärkare. Utefter
sträckan finnas 14 stationer eller ungefär en station för
varje mil. Förstärkare har uppställts på varannan
station, då det är nödvändigt att hålla hög nivå längs
hela överföringssträckan. Telefonledningen användes
för selektortelefonering och kan brytas inom varje
station. Det har därför varit nödvändigt att sätta upp
förbigångsfilter på samtliga stationer, så att
hög-frekvensförbindelsen blir helt oberoende av hur
telefonledningen användes. Inom stationsområdena sker
fördelningen av högfrekvensen över S. J:s och på
vissa stationer även över telegrafverkets lokalnät.
För de längs linjen boende banvakterna ha
tappningsledningar anordnats på så sätt, som visas i fig. 30.

Seriekondensatorerna äro vardera 1 000 ßF, och
tillsatsdämpningen för talfrekvensen på ledningen är
ungefär 0,0005 N per tappningsställe. 75 sådana
tappningar äro anordnade utefter ledningen.
Transformatorernas omsättning är 10 : 1 eller 50 :1 beroende på
avståndet till närmaste förstärkare. I
anslutningsdo-san hos abonnenten justeras spänningen till för
mottagaren lämpligt värde. Inalles äro 176 abonnenter
anslutna utefter sträckan.

Mottagningen är god och praktiskt taget
störningsfri. Endast vid synnerligen stark rimfrost
uppkomma störningar, då tåg passera, men störningarna äro i
allmänhet lokaliserade till vissa bansektioner och till
stationsområdena inom dessa sektioner. Hos
banvakterna höras dessa störningar ej.

Ehuru rimfrosten varit synnerligen stark under
långa tider, har överföringen inte vid något tillfälle
omöjliggjorts.

Försöksnäten omfatta för närvarande sammanlagt 6
sändarestationer och 25 förstärkarstationer, och hela
antalet anslutna abonnenter är ungefär 700.

3 aug. 1940

131

Fig". 30. Anordning för trådradiodistribution på sträckan Kiruna—Riksgränsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free