- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
132

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

Resultaten av försöken måste anses vara mycket
goda, även om rimfrosten under vintern berett en
del svårigheter. Dessa svårigheter ha dock icke
varit större än att de nästa vinter böra vara
övervunna.

De i samband med försöken verkställda
provnings-och konstruktionsarbetena ha utförts i angenämaste
samarbete med kolleger och överordnade inom
telegrafverkets olika linjeavdelningar och med firmorna
C. Lorenz och Siemens & Halske.

En ny ljusenhet.

Vid internationella belysningskommissio
nens kongress 1939 beslöt man införa en ny
enhet för ljusstyrka, avsedd att ersätta
såväl det internationella normalljuset som
hef-nerljuset. Följande redogörelse, vars första
del utgör ett referat av en artikel i Philips’
Teclinische Rundschau (nr 1 1940), lämnar
en orientering om den nya enheten och dess
förhistoria.

Huvudsakligen på grund av den elektriska
belysningens framträdande i slutet av förra århundradet
gjorde sig behovet kännbart av en enhet, varmed man
siffermässigt kunde uttrycka ljusstyrkan hos olika
ljuskällor. Det låg då närmast till hands att som
enhet välja ljusstyrkan hos en noga definierad
ljuskälla. En efter dåtida förhållanden användbar
sådan kunde tämligen lätt framställas genom
förbränning i en veke med fastställda dimensioner av ett
flytande bränsle. Dettas kemiska sammansättning,
lågans höjd och observationsriktningen i förhållande till
lågan måste också fastslås. På denna väg definierade
man sådana ljusstyrkeenheter som hefnerljuset, bec
Carcel m. fi.

Det får anses naturligt, att man snart började
eftersträva möjligheten att ersätta de många
ljusstyrkeenheter, som snart började berika belysningstekniken,
med någon internationell enhet, Yid förberedande
undersökningar konstaterade man då snart, att de
dittills använda normalveklamporna icke kunde
betraktas såsom fullt tillfredsställande normaler. De
öppna lågorna fordrade nämligen ständig tillsyn och
efterreglering, och man måste även taga hänsyn till
den omgivande luftens egenskaper. Därtill kom att
sammansättningen hos ljuset icke var densamma hos
normalveklamporna och de elektriska glödlamporna;
detta och den stora skillnaden i ljusstyrka dem
emellan försvårade de fotometriska mätningarna.

Redan på ett tämligen tidigt stadium började man
av nyssnämnda skäl framställa sekundära normaler i
form av koltrådslampor, varigenom de fotometriska
kornparationerna blevo både enklare att utföra och
noggrannare. Så småningom förde detta till att en
uppsättning dylika koltrådslampor efter kalibrering i
flera länder med hjälp av respektive
normalveklam-por blevo antagna som arkivnormaler för en
internationell definition av ljusstyrka. Detta skedde år 1909,
varvid England och U. S. A. enade sig om det
"internationella" normalljuset (i. c. p. = international candle
power), medan Tyskland kvarblev vid hefnerljuset
(HK = Hefnerkerze), som dock i samförstånd med de
övriga länderna nu fastställdes till 9/10 av det
internationella normalljuset.

Även om e,n definition av ljusstyrkeenheten med
hjälp av glödlampor möjliggör enkla och rätt nog-

granna mätningar, är metoden dock behäftad med en
allvarlig nackdel. För en normal måste man ju
kunna uppställa det villkoret, att den antingen skall vara
absolut konstant, eller också att den när som helst
skall kunna reproduceras med tillräcklig noggrannhet.
Icke någon av dessa förutsättningar uppfylles av den
elektriska glödlampan som normal för ljusstyrka; dess
ljus avtager med användningen på grund av
glödtrådens förgasning och glasballongens svärtning; man
kan icke heller med kända metoder framställa
glödlampor med sådan precision, att de inom ramen för
fotometermätningars noggrannhet giva en viss
ljus-« styrka vid given spänning.

För att i möjligaste mån kunna bevara de primära
normalglödlamporna genom så liten användning som
möjligt framställde man i allmänhet sekundära
normalsatser av glödlampor. Härvid kommo med tiden
wolframlampor till användning, men emedan dylika
drivas med betydligt högre glödtrådstemperatur än
koltrådslamporna framträdde nu nya svårigheter på
grund av ljusets olika, av glödtrådstemperaturen
beroende sammansättning. Fotometreringen blev
härigenom osäkrare och resulterade därför i en viss grad
av osäkerhet hos de nya normalsatserna.

Bristerna hos fotometertekniken och ljusnormalerna
kommo i en ännu grällare dager när man nu började
komparera de båda slagen av normallampor (koltråd
och wolfram) med de normalveklampor för
hefnerljuset, som alltjämt voro i bruk på vissa håll. Dessa
jämförelser förde till den märkliga slutsatsen, att det
redan en gång för alla fastslagna förhållandet mellan
det internationella normalljuset och hefnerljuset
ingalunda kunde betraktas som en verklig konstant, utan
att dess storlek fastmer var beroende av ljuskällans
färgtemperatur. Medan koltrådslampan gav det
ursprungliga värden 1,11 10/9), erhöll man med
wolframlampor värden mellan 1,14 och 1,17, beroende på
glödtrådstemperaturen1. Det är ju fullt klart, att så
svävande förutsättningar göra det mycket svårt att
anställa jämförelser mellan forskningsresultat,
grundade på mätningar i olika ljusenheter.

Många svårigheter ha också förorsakats därav, att
man vid användning av hefnerlampan som normal
måste arbeta med mycket låg ljusstyrka vid
fotometrering. Som bekant är den vanligaste fotometern
så utförd, att vissa delar av en matterad skiva belysas
av normalljuskällan och de övriga delarna av den un-

1 Den motsägelse detta inneburit har i själva verket aldrig
blivit helt undanröjd. Hur förvirrad situationen i själva
verket var framgår av det 1928 av den internationella
belysningskommissionen fattade beslutet, att följande tre värden på
förhållandet ifråga skulle gälla:

1,11 för en temperatur av 2 000° K
1,145 ,, „ „ „ 2 360° K

1,17 „ „ „ „ 2 600° K

132

3 aug. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free