- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
136

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

Ett av de falska fynden var den läcka, som tidigare
reparerats och där gasen tydligen satt kvar i marken.
De tre övriga blindindikationerna berodde mindre på
hunden än på sällskapet, som i sin iver tydde varje
liten skrapning som en felindikation. Vid ett några
dagar senare upprepat försök gjorde hunden två
lokaliseringar, båda riktiga. Erfarenheten visade dock,
att en alltför lång kabelsträcka icke får undersökas i
ett kör, emedan hunden tröttnar. (Post Off. electr.
Engrs. J., juli 1939.) "* ■ sah.

De luftkylda
sändar-rören på marsch. I en
notis i Elektrotekniks
augustinummer 1939
redogjordes för ett vid
Philips laboratorier utfört
försök att anordna
luftkylning på större
sändar-rör genom ett speciellt, av
kylflänsar sammansatt
kylbatteri. Även i U. S. A.
synes luftkylning av
större sändarrör börja vinna
terräng. Vi återgiva här
en bild av ett
Amperex-rör med kylflänsar för
luftkylning av anoden.
Pirman saluför från lager
tills vidare fem av sina
normalt vattenkylda
sän-darrörtyper i detta
utförande och erbjuder
därjämte vissa andra typer
på särskild beställning.
Att luftkylningen
erbjuder flera och i vissa fall rätt stora fördelar, särskilt
vid högre frekvenser, synes vara tämligen uppenbart.

g.

Telefonklocka. En "telefonklocka" med mycket
stor gångnoggrannhet har nyligen uppsatts i ett mot
Broadway vettande fönster i American Telephone and
Telegraph Company’s huvudkontor.

Klockan har en urtavla med nära 1 m diameter, på
vilken en stor sekundvisare rör sig längs en graderad
cirkel. Tim- och minutvisarna röra sig i mindre
cirklar i mitten, för att man obehindrat skall kunna se
precisionstavlan. Klockmekanismerna matas av ström,
vars frekvens noggrant övervakas av Bell Systems
frekvenslikare, och visarnas rörelser synkroniseras
med signaler från New York Telephone Company’s
tid-givningsbyrå; mekanismerna äro kompakt
hopmon-terade i en halvklotformig låda bakom den inre
tavlan.

Laboratoriets frekvenslikare motsvarar pendeln i en
vanlig precisionsklocka och utgöres av en vibrerande
kvartskristall, som är så omsorgsfullt konstruerad och
så noggrant kontrollerad, att den anger tiden på bättre
än en hundradels sekund per dag när.
Frekvenslika-ren styr underoscillatorer, som lämna exakt 60 p/s
växelström till klockan och till tidgivningsbyrån.
Strömmen regleras så noggrant, att anslutna
synkronur avvika med mindre än en tiondels sekund från
observationstiden; med täta mellanrum övervakas
gången av tidgivningsbyrån genom jämförelse med
tidsignalerna i radio.

Växelströmmen kommer till klockan över två skilda
kabelpar, som följa olika vägar. Så länge någon av
de båda strömkretsarna är hel, fungerar klockan
normalt och med sin största noggrannhet. Vid dubbel-

sidigt avbrott överkopplas klockan automatiskt till
det vanliga växelströmsnätet, som i New York vanligen
regleras av samma frekvenskontrollanläggning, som
förser såväl tidgivningsbyrån som klockan med ström.

Klockan är försedd med två motorer, varav den ena
normalt driver visarna med konstant hastighet, medan
den andra har två lindningar för fram- och backgång,
vilka åstadkomma en ändring av 1 % i den normala
hastigheten. Motorerna äro anslutna till klockan över
en differential, så att den omkastbara motorn kan
användas såväl för manuell grovinställning av tiden som
för exakt automatisk synkronisering.

Signalerna från tidgivningsbyrån synkronisera
klockan över kontakter, som påverkas av en kam, fast
monterad på sekundvisaraxeln. Fyra gånger i minuten
utlösas två safirhakar tätt efter varandra av
upphöjningar på kammen. Den första haken öppnar en
strömkrets, som normalt är sluten, medan den andra
haken sluter en strömkrets, som normalt är öppen.
Under ett kort ögonblick äro båda strömkretsarna
samtidigt öppna. Den impuls, som utsändes av
tidgivningsbyrån, skall normalt falla i intervallen mellan
de båda kontakternas funktion. Om impulsen skulle
komma, innan den första kontakten öppnats, eller
efter det att den andra slutits, ledes den till ett relä,
som startar den omkastbara motorn i riktning mot rätt
tid; sekund visaren kommer härigenom att alltid visa
samma tid som tidgivningsbyrån, med en avvikelse,
som icke överstiger en à två hundradels sekund.

Vissa alarmanordningar ha införts för att fästa
uppmärksamheten på rubbningar, som skulle kunna
påverka klockans gång, t. e. avbrott i växelströmskretsen,
uteblivandet av synkroniseringsimpulserna från
tidgivningsbyrån, ändringar i strömstyrkan m. m. Andra
alarmanordningar signalera, om
synkroniseringsanordningen skulle tas i anspråk för ofta, om
reservutrustningen inkopplas, om spänningen hos den konstanta
frekvenstillförseln skulle sjunka under den normala
eller om klockan rent av skulle stanna.

För att säkerställa driftens kontinuitet är
reservutrustningen så anordnad, att justeringar kunna göras
under drift på vilken del som helst av systemet, med
undantag för själva klockan, utan att påverka
noggrannheten av den angivna tiden.

Den 30 kg tunga glasskivan monterades på ett
mycket originellt sätt. Man tillverkade en metallring,
som hade något mindre diameter än innerskivan, och
på denna ring fästes tolv tunnväggiga stålrör på
ställen, .som exakt motsvarade femminutersmärkena.
Dessa rör passade styvt in i små hål, som borrats
genom glaset vid märkena. Tack vare rörens
böjlighet fördelas glasets vikt ganska jämnt mellan dem.
Ringen är i sin tur fastskruvad vid en sockel av
gjutgods.

Skivan upplyses av lampor, fastsatta i hål, som
borrats genom glaset vid inre skivan bakom de
metallskivor, som bära timbeteckningarna. Speglar, som äro
osynliga framifrån, dirigera nästan allt ljus från sidan
in i glaset, så att ljuset endast framträder, när det
träffar reflekterande ytor. På så sätt framträda de
graverade gradindelningarna och tecknen på yttre
kanten så kraftigt som om de voro gjorda av självlysande
material. En del av .ljuset utströmmar från skivan
och lämnar en effektfull lysande kant. Verkan av
denna belysningsmetod förhöjes genom användandet
av ett kristallklart optiskt glas med obetydlig
absorptionsförmåga.

Till den stora klockan höra åtta mindre klockor,
som drivas från växelströmsnätet och ånge tiden,
veckodag och om det är morgon eller kväll på åtta olika
platser över hela världen. (Bell Lab. Rec., mars 1940.)

sah.

136

3 aug. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free