- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
144

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Svenska bidrag till utvecklingen av utrustningar

för enfaslok.

Av O. ÅKERMAN.

Sedan under senare år den första etappen av de
svenska statsbanornas elektrifieringsarbete nått en
viss avslutning och härmed en tillfällig paus uppstått
ha vissa tekniska frågor rörande lokens utformning
och detaljkonstruktioner helt naturligt aktualiserats.
Det är givetvis av betydelse, att, sedan de
möjligheter till tekniska förbättringar studerats, som nu
föreligga, en enhetlig standard på nytt så snabbt som
möjligt utbildas, så att den följande
elektrifieringsperioden kan framföras efter enhetliga linjer med alla
de fördelar detta erbjuder.

I fråga om lokens allmänna anordning har
tendensen under senare år redan klart gått mot användning
av individuella motorer för varje drivaxel utan
användning av koppelstänger. Medan den första
elektrifieringsperioden i Sverige dominerats av
kop-pelstångsloket med dess i ramverket centraliserade
motorparti, synes den andra elektrifieringsperioden
komma att karakteriseras av individuell drift med
motorerna anordnade en för varje drivaxel.

Man torde kunna säga, att enkelaxellokens
inträde på de svenska banorna närmast blivit en följd av
ökade trafiktekniska krav, vilka i främsta rummet
krävt större inbyggd effekt och högre tåghastighet,
vilka lättare kunnat tillgodoses med enkelaxellok än
med koppelstångslok. Detta förhållande bottnar
ytterst däri, att motoreffekten, då det gäller
enkelaxellok, kan uppdelas på större antal motorer, vilket
underlättar införandet av en ökad effekt. Yid
övergång till högre tåghastighet framkomma även vissa
erinringar mot användning av koppelstänger.

Eedan år 1935 hade emellertid speciella
förhållanden medfört, att enkelaxeldrift i större skala kommit
till användning i Sverige genom loktyperna litt Ha
och Hb, av vilka för närvarande ett sextiotal äro I
drift på svenska statsbanorna. Dessa lok äro
byggda som boggielok för 80 km/h maximalhastighet
med en inbyggd effekt av 1 600 hk och med en
totalvikt av endast ca 50 ton. Under den senare tiden ha
svenska statsbanorna gått in för anskaffandet av
ytterligare ett antal lok av denna typ, ehuru utförda med

högre axeltryck och med något kraftigare
dimensionerad utrustning, vilka lok fått litterabeteckningen
Hc.

Sedan svenska statsbanorna under år 1937—1938
efter ingående utredningar kommit till det resultatet,
att snälltågstrafiken i fortsättningen krävde lok med
en maximalhastighet av 130 km/h och med en
inbyggd effekt av ca 3 500 hk, kunde icke heller för
denna drift koppelstångslok längre komma till
användning, utan gav utredningen vid handen, att
enkelaxellok av typ 1’ D0 1’ med fyra i ramverket
monterade motorer behövde anskaffas. Motorerna på
dessa lok monteras fast i ramverket, och kraften till
drivhjulen överföres medelst hålaxlar och
fjäderelement på samma sätt som sker på motsvarande
snälltågslok på kontinenten. Tills vidare ha 3 st. provlok
av denna typ beställts hos svenska verkstäder.

Motsvarande tendens att övergå till enkelaxeldrift
har även kommit till uttryck, då det gällt
utvecklingen vid de elektriska privatbanorna inom landet.
Då Boråsbanan under åren 1934—1936 genomförde
elektrifiering av linjen Göteborg—Borås -anskaffades
sålunda uteslutande enkelaxellok typ B0’ B0’ med 1 600
hk inbyggd effekt såväl för godstågstrafiken som för
snälltågstrafiken. Även dessa lok utfördes med
kraftöverföring medelst hålaxlar och fjädrar.

Vid elektrifiering av Bergslagsbanans södra
sträckning mellan Göteborg och Åmål har likaledes för den
tyngre godstrafiken enkelaxellok B0’ B0’ av
bog-gietyp kommit till användning, ehuru
kraftöverföringen härvid sker direkt över fjädrande kuggväxlar
utan hålaxlar. Dessa lok äro av särskilt stort
intresse, då de representera de kraftigaste enkellok
för elektrisk drift, som hittills levererats inom
landet. Den inbyggda motoreffekten utgör på dessa lok
2 500 hk, och loken äro dimensionerade att framföra
1 200 tons vagnvikt på linjer med 10 °/ oo stigningar.
Maximalhastigheten är samtidigt så hög som 80
km/h.

Av det anförda synes framgå, att boggielok av typ
B„’ B„’ i fortsättningen i stor utsträckning komma

Fig. 1. SJ koppelstångslok litt D, 1 600—2 000 hk. Fig. 2. SJ koppelstångslok litt Ub, 700 hk.

144

7 sept. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free