- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
157

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

ELEKTROTEKNIK

REDAKTÖR: JULIUS KÖRNER

HÄFTE 10 utgiven av svenska teknologföreningen 5 OKT. 1940

INNEHÅLL: Spänningsval vid trådbussanläggningar för förortstrafik, av J. Körner. — Rationell
dimensionering av lagerkoppar, av 0. Miöen. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.

Spänningsval vid trådbussanläggningar

för förortstrafik.

Av J. KÖRNER.

I samband med utarbetande av normer
och föreskrifter för trådbussanläggningar
genom Svenska elektriska kommissionens
kommitté för banmateriel har frågan om
högre spänningar för dylika anläggningar
blivit aktuell. I det efterföljande
återgives huvudinnehållet av den utredning,
som med anledning härav verkställts av
förf., och som möjliggjorts genom
ekonomiskt stöd från K. vattenfallsstyrelsen.
Resultatet torde erbjuda intresse med
tanke på en kommande standardisering av
utvecklingen på detta område.

I. Inledning.

Hittills utförda, trådbussanläggningar i olika
länder — vilkas omfattning är ganska betydande —
hava till alldeles övervägande del planlagts för
600 Y. Detta är förklarligt därav, att flertalet
anläggningar avsett att ersätta äldre
spårvägsanlägg-ningar inom stadsområden. Så är förhållandet
framför allt i den moderna trådbussens hemland England,
där andra spänningar över huvud taget icke
förekomma. I U. S. A. är förhållandet detsamma. I Tyskland
finnas tvenne anläggningar för 750 V (Mettman—
Gruyten och Idar—Tiefenstein), resten för 550—600 V.
I Italien är 600 V standard, medan 1 200 Y medgives
i helt exceptionella fall, dock på villkor, att systemet
jordas mellan polerna. Så vitt bekant har dock ingen
dylik anläggning ännu kommit till stånd. I Schweiz
är en anläggning Altstetten—Bernick projekterad för
1 000 Y och under byggnad. Även här är systemets
mittpunkt jordad.

I fråga om förortsbanor har sedan länge med fördel
använts högre spänningar än ursprunglig
spårvägsstandard, och det ligger därför nära till hands att
förvänta liknande fördelar även vid
trådbussanläggningar. Härmed skulle detta trafikmedels möjligheter
väsentligt vidgas. I sådana fall, där förortsbanor för
1 200—1 500 V redan finnas, skulle härmed erbjudas
en möjlighet att direkt ansluta kompletterande
trådbusslinjer till det befintliga elektriska systemet. I
andra fall, där så ej är förhållandet, skulle ändock
valet av en högre spänning förenkla och förbilliga
krafttillförseln. Detta skulle vara desto mer välkom-

met, som trådbusslinjernas överföringsförmåga i och
för sig är svagare än de elektriska banornas, där
returströmmen erbjudes en riklig ledningsarea i
skenorna. Å andra sidan bör bemärkas, att
trådbussanläggningar åtminstone hittills endast arbeta med
enkla fordonsenheter — möjligen i enstaka fall med
släpvagn — varför toppbelastningarna vid start och
i stigningar bliva lindriga och relativt väl utjämnade
samt behovet av högre spänningar därför mindre
trängande.

De förfrågningar, som förf. tillställt ett flertal
tillverkande firmor och företag i olika länder, ha så gott
som samtliga föranlett avstyrkande svar i fråga om
övergång till spänningar på 1 200—1 500 V.
Grunderna härför äro att söka i såväl säkerhetssynpunkter
som i vissa konstruktiva problem. På flera håll anser
man att intet större behov av högre, spänningar
föreligger, som skulle kunna motivera de kostnader och
risker, som utvecklingen av materiel för sådana
spänningar skulle kräva. Härvid torde man dock haft i
sikte huvudsakligen stadskommunikationer; utan
tvivel måste räknas med att i den mån trådbussen
vinner ökad användning i förorts- eller
interurban-trafik blir frågan om högre spänningar mera aktuell.
I andra fall betvivlar man, att vinsten av den högre
spänningen ur ren kraftöverföringssynpunkt skall
uppväga merkostnaden för fordon och ledningar.
Några egentliga utredningar i detta hänseende synas
dock ingenstädes ha utförts. Av desto större intresse
synes därför vara, att hela detta spörsmål
underkastas en mer ingående undersökning.

II. Spänningsvalet som konstruktions- och
säkerhetsproblem.

a) Spänningsvalets betydelse för fordonet.

Konstruktiva och säkerhetssynpunkter vid
trådbussar äro delvis betingade av varandra. Yad som
påtagligt ställer trådbussen med hänsyn till den
elektriska faran väsentligt ogynnsammare än fordon på
räls är det förhållandet, att fordonets metalliska delar
i senare fallet städse äro pålitligt jordbundna genom
skenorna. En överledning i det elektriska systemet,
som i sin helhet ä.r anbragt ätt det praktiskt

6 juli 1940

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free