- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
167

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

ifrågakomma, rör sig denna dock endast om en eller
annan procent. Häremot kan ställas den större
energiförbrukningen vid högspända bussar på grund av
deras större vikt, vilken säkerligen är av minst
samma storleksordning.

Som sammanfattning kan uttalas, att användning

av högre spänning än 750 V ej i allmänhet medför
några• nämnvärda anläggningsekonomiska fördelar.
Därest spänningar på 1 200—1 500 V i undantagsfall
visa sig motiverade, böra sådana anläggningar under
alla förhållanden av säkerhetsskäl utföras med
jordning mellan polerna.

Rationell dimensionering av lagerkoppar.

Av O. MIÖEN.

När koppararean beräknats efter given strömstyrka
och väld strömtäthet jämför beräkningsingenjören
med firmans tabell över standard koppardimensioner.
Han finner då i regel, att han måste välja mellan två
areor, av vilka den ena är något för stor och den
andra något för liten i förhållande till det beräknade
idealvärdet. Sedan han från lindningsutrymmet och
varvtalet kommit fram till ett idealvärde för formen
hos kopparn, finner han på samma sätt, att
standardlistan endast i undantagsfall upptager en
standardkoppar, som fullständigt passar i profil; han måste
alltså ånyo jämka. Ju flera sektioner och profiler
han har att välja mellan, desto lättare går
beräkningen. Å andra sidan drar naturligtvis kopparlagret
desto större kostnader ju flera dimensioner det
omfattar.

I det följande bortse vi från specialfall, som t. c.
då en speciell profil lagts upp för att passa till en
bestämd spårtyp i en standardmaskin. Vår
undersökning gäller möjligheten av att dimensionera
kopparlagret på sådant sätt, att man med ett minimum
av dimensioner uppnår maximum av användbarhet.
Man skall alltså med det sökta kopparlagret kunna
komma det beräknade idealvärdet så nära som
möjligt med avseende på både area och form, samtidigt
som man söker begränsa antalet lagerdimensioner till
ett minimum.

På fig. 1 äro med öppna cirklar angivna
standarddimensionerna enligt firmans tabell över
standard-koppar. De fyllda cirklarna visa de "onormala"
dimensioner, som vid ett visst tillfälle funnos i lager
hos firman, som var ett större företag. Medan
stan-dardlistan omfattade 44 dimensioner, omfattade
lager-listan 98, av vilka således 54 voro "onormala".
Konstaterandet av detta faktum gav upphov till
föreliggande undersökning.

När fig. 1 i så hög grad liknar ett hagelskott, är
orsaken väl till stor del den, att tabellen över
standarddimensionerna var uppgjord först och främst med
tanke på vissa standardmaskiner. När man vid
beräkningen av andra maskiner eller transformatorer
icke kunnat finna användbara värden, hade man
undan för undan beställt den ena "onormala"
dimensionen efter den andra. Tydligen hade man icke
hållit reda på restkvantiteterna, som gingo tillbaka till
lagret när ordern utförts, och hade därför vid nästa
tillfälle av ren slump kommit att välja en mycket
närliggande dimension. Så småningom hade man på
detta sätt skaffat sig en hel del i onödan upplagda
valsar, samtidigt som man fått kvar i lager massor
av koppardimensioner, som det nästan aldrig blev

åtgång på — allt onödiga utgifter, som naturligtvis
speciellt under en kristid böra undvikas. Lösandet
av den ställda uppgiften har tydligen speciellt under
en kristid stor praktisk betydelse.

Fig. 2 visar en standardlista från ett annat större
företag. Man har här utgått från rundkoppar upp till
2 mm diam. Därefter har man tagit kvadratkoppar
med 0.12 mm ökning på sidan upp till 6X6. Vad som
i detta sammanhang särskilt intresserar är emellertid
rektangelkopparn, som enligt denna standardlista
endast förekommer inom området med 2—4 mm sidor,
där den emellertid förekommer desto ymnigare: icke
mindre än 66 olika lagerdimensioner äro här hopade,
nämligen 2X2, 2 X 2,2, 2 X 2,4 osv. till 2X4,
vidare 2,2 X 2,2, 2,2 X 2,4, 2.2 X 2,6 osv., så att man får
11 dimensioner med minsta sida 2 mm, 10 med minsta
sida 2,2 mm osv. Grafiskt har detta område formen
av en triangel och kallas därför i det följande
"triangelområdet". Egendomligt nog återfinnes icke
en enda av triangelområdets 66 dimensioner på fig. 1.

Jämfört med "hagelskottet" på fig. 1 representerar
"triangellistan" enligt fig. 2 ett stort framsteg. Som



DIM. I LAGER

S S 5

lo 2 « 6 e 2p 3,0 4o 5,o 6,o 7o 8,o 9o

Fig-, 1.

3 aug. 1940

167

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free