Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Svängningarna överföras till högtalarfiolens stall
med en apparat liknande en grammofon-eldosa; denna
skulle egentligen ansättas på det ställe på stallet, där
svängningarna från soloviolinen tas upp. Detta är
dock inte praktiskt utförbart, utan i stället fästes
eldosans spets ovanpå stallet med en bygel, som
fast-klämmes under de mellersta strängarna. Denna
anordning bar visat sig bestå provet ganska bra.
Bygeln utövar då under inverkan av eldosans
svängningar en vridrörelse på stallet i samma riktning som
vid strängarnas ursprungliga rörelse. Själva
strängarna få naturligtvis inte svänga med på
högtalar-fiolen, då de under spelet inte oavbrutet kunna
stämmas till den riktiga tonhöjden, emedan trycket på
gripbrädan fattas. Strängarnas rörelse dämpas
därför fullständigt med ett stycke vadd. Man kan då
inte helt utelämna strängarna, då de väsentligt
påverka violinens klangfärg genom den spänning, som
de utöva på resonanslådan.
Den förstärkning, som kan uppnås med en dylik
högtalarfiol, har sin naturliga begränsning i den
olinjära förvrängning, som blir märkbar vid alltför stora
amplituder. Vill man öka förstärkningen ännu mera,
måste man parallellkoppla flera högtalarfioler. Med
ovannämnda förstärkningsmetod kan alltså
soloviolinens stämma återges av fem eller tio fioler samtidigt.
Skulle denna metod då inte göra det stora antalet
musiker i en orkester överflödigt? Skulle man, i
stället för att ha 2 5 första violiner i en orkester, kunna
reda sig med en enda, i det man till denna kopplar
24 högtalarfioler? Det mångfaldiga besättandet av
varje särskild violinstämma har emellertid sin grund
inte endast i den större ljudstyrkan, utan för
kompositören spelar utan tvivel körverkan också en stor
roll; denna verkan erhålles genom de från varandra
något avvikande stråkföringarna, genom små
skillnader i tonhöjd och vibrato och små olikheter i
klangfärgen samt genom ljudkällans fördelning över ett
större område. Av dessa fyra faktorer gå de två
första förlorade, om man ersätter de medspelande
violinisterna med medspelande fioler, och det är möjligt
att ett känsligt musiköra skulle sakna effekten.
Körverkans inflytande medför dock konsekvenser även för
metodens användning vid solovioliner. De två
sistnämnda faktorerna — skillnaden i klangfärg och
förstoring av den utstrålade ytan — göra sig märkbara
vid soloviolinen, och det är inte otänkbart, att de av
åhörarna mottagna intrycken kunna förändras
härigenom. Om skillnaden är tillåtlig, eller om den
t. o. m. kanske betyder en förbättring — det är
återigen en fråga, som inte kan besvaras enbart av
laboratorieundersökningar. (Philips techn. Rdsch,
februari 1940.) sah.
Svagströmsindustrien på Balkan. I- intet av
Balkan-länderna finnes f. n. någon svagströmsindustri av
betydenhet. Då över allt förspörjes en kraftig strävan till
utveckling av särskilt det tidigare efterblivna
telefonväsendet, är det förklarligt, att dessa länder böra
utgöra en lovande marknad för exportkraftiga
storföretag inom hithörande branscher. Nedan lämnas några
siffror över importen under senare år, som närmare
belysa förhållandena:
Rumänien:
Svagströmsapp. och
mindre telef.-eentraler
värde i 1000 lei
1935 ............ 8 767 . 39 969
1936 ............ 29 638 80 969
1937 ............ 24 638 1 375 118
1938 ............ 44 570 121 600
Större telefoncentraler
värde i 1000 lei
Tiinnclnmrn ■ Telegraf o. telefonapp. Elektr. sign.-app.
Jugoslavien. ; 10u0 din ; 1000 din
1935 ............... 9 324 324
1936 ............... 7 020 176
1937 ............... 11 828 767 .
1938 ............... J4 593 521
Särskilt stark importökning uppvisa därjämte
Grekland och Turkiet.
H. B.
Litteratur
Radio. Av byrådirektör Siffer Lemoine.
Stockholm, Bonniers, 1940. 244 sid., 84 textfig., 95
planschbilder. Pris inb. kr. 9: 50.
Förestående arbete, nyligen utkommet som 11 :e
volym i serien "Tekniskt folkbibliotek", utgör ett
beaktansvärt tillskott till den svenskspråkiga tekniska
litteraturens ännu tämligen glest besatta radiohylla.
Popularisering är ett svårt och farofyllt
konststycke; särskilt får detta anses gälla sådana
vetenskapsgrenar som radiotekniken, vilka äro baserade på
mera invecklad matematik och höggradigt abstrakta
företeelser — här framförallt eterbegreppet.
Författaren har emellertid med friskt mod gripit sig verket
an och väl lyckats navigera sin farkost mellan Scylla
— banala lekmannaliknelser — och Charybdis — av
läsaren i gemen oförståelig matematik etc.
Framställningen är dock icke i varje detalj begriplig av vem
som helst; kännedom om de elektriska
grundbegreppen och en viss matematisk kunskap äro
förutsättningar för fullständig digestion av verkets första,
mera teoretiskt betonade hälft. Bokens senare del
behandlar huvudsakligen störningsproblemen,
rundradions organisationsteknik och de internationella
frågorna om frekvensfördelning m. m., kapitel, vilka
torde vara av sådant allmänintresse, att man gärna ser
dem omfatta nära halva volymen. Bokens sista
avsnitt behandlar televisionen.
Bland några vid genomläsningen av verket förda
anteckningar må i detta sammanhang följande
an-dragas. På tal om modulering säges (sid. 28), att
den "ligger i regel på ömse sidor om bärvågen och
omfattar en frekvensbredd, de s. k. sidobanden, som
äro lika med den modulerade svängningens egen
frekvens", vilken enda uppgift om sidobandens natur väl
med fördel kunnat kompletteras med en förklaring
eller åtminstone antydan om deras "utseende" (i
frekvensspektrum) och fysikalisk-matematiska grundval.
I kapitlet om elektronröret beröres avslutningsvis (sid.
83) dess utveckling från triod till heptod, däremot
nämnes icke den sedan många år tillbaka i europeiska
superheterodynmottagare använda oktoden. Under
beskrivningen av olika slags mikrofoner (sid. 180—181)
har använts attributet elektromagnetisk i stället för
elektrodynamisk för de mikrofoner, som "innehålla en
permanent magnet, i vars fält en lätfrörlig spole eller
en elektrisk ledare av godtyckligt slag befinner sig".
Slutligen må undras, i vad mån fabrikationen av
överdragskläder har att skaffa med
superheterodynmot-tagarens tonkvalitet; det framhålles nämligen (sid.
99), att "det kan vara nödvändigt att beskära även
det lägre registret för att åstadkomma balans i
förhållande till det högre, vilket ytterligare försämrar
overall-kvaliteten"!
Som allmänt omdöme utöver vad förut anförts torde
kunna sägas, att folkbiblioteksserien i och med sitt
elfte band fått ett tillskott, ägnat ej blott att sprida
kunskap bland den stora allmänheten om tekniken
bakom högtalarens prestationer, utan att verket även
bland männen av facket synes kunna utgöra ett gott
komplement till litteraturen på området. g.
3 aug. 1940
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
