- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
178

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

I full analogi med det föregående uträknas nu de
på de respektive wattmetrarna avlästa effekterna:
f ^ 8Ra.„nji.,,nji,ri , . _

Sin2 "g" Sm2 "g" + R» + A Ei

P2 = _ sin2 ~ sin2 + à £?f) eos nn -f rb
och härur

64 % jz †i jr

3 -f pt) = g sin4 — sin4 — + 6 +

+ 6a ei sin2 — (5)

Här betecknar aet differensen mellan den per fas
inducerade emk i huvud- och modelltransformatorn,

Fig. 5. Vektordiagram med hänsyn
tagen till magnetiseringsströmmen.

räknade i aktiv riktning, alltså sammanhängande med
samma fenomen, som behandlats i det föregående
kopplingsfallet. För alla värden på n, för vilka ett
symmetriskt trefassystem råder, dvs. för alla n, som
ej äro delbara med 3, är aet = 0, enär
huvudspänningen då entydigt bestämmer fasspänningen. Är n
ett jämnt tal, så försvinner koefficienten för ae{. De
enda rø-värden, för vilka den term, som innehåller
AE{, verkligen är skild från noll, äro de med 3
delbara udda talen, alltså 3, 9, 15 etc. Men vid den
betraktade kopplingen äro sekundärströmmens
komposanter av dessa ordningstal = 0, ifall
belastningsströmmen är glättad, detta enär kommuteringstalet
q är = 3. Den ifrågavarande termen i den uppmätta
effekten beror alltså enbart av belastningsströmmens
avvikelse från den rent glättade formen, motsvarar
vidare var 5:te term i serieutvecklingen och
sammanhänger slutligen med den aktiva delen av en av
mätt-ningen beroende komposant hos kärnornas induktion,
varför dess resulterande inverkan på mätresultatet
torde kunna helt försummas i jämförelse med de rena
mätfelen.

De återstående termerna ge till resultat de
verkliga belastningsförlusterna inom samtliga lindningar,
alltjämt under den förutsättningen, att mätningen
skett i en udda och en jämn fas.

Härmed är mätmetodens riktighet bevisad för de
vanligaste kopplingarna vid 6-pulslikriktare.
Motsvarande härledningar kunna genomföras för övriga
kopplingar och pulstal, och det förefaller som om
metoden skulle kunna tillämpas fullt generellt.

Hittills har emellertid förutsatts, att alla
magne-tiseringsströmmar kunna försummas. Yi övergå nu
till en approximativ undersökning av möjligheterna
att i mätningen korrigera för inverkan av dessa
strömmar. I fig. 5 visas vektordiagrammet för en fas,
hänfört till ett godtyckligt ordningstal n. Ur detta
diagram bilda vi nu dels uttrycket för de verkliga för-

lusterna, dels uttrycket för den effekt, som mätes
enligt ovan.

Om 4 väljes som riktfas, så erhålles:

h^h + a h cos ß — ia h siQ ß
• E1 = Ei + (R2 12 + R, h) + ] (X2+
Xih-— x»Zi — XnI2)

De verkliga förlusterna äro:
Pcu = h2 R2 + j/i2| Äi ÖS h2 (Pl + Rt + 2 a Äi eos ß)

De uppmätta förlusterna utgöras av effekten mellan
(Ei — E2) och /2, dvs.

Pmm Ö2 /22 [Bi + R2 + a R, cos ß + a (X, — X12) sin ß]

Mätfelet på grund av magnetiseringsströmmen är
följaktligen:

Pmm — Pcu 32 /22 [a (Xx— X12) sin ß — a Rl cos ß]

Antag nu att på sekundärsidan anordnas
uppmätning av en effekt mellan spänningsfallet (Ex — E2)
och en på konstlad väg erhållen ström, som utgör
halva den vid tomgångsprov uppmätta
magnetiseringsströmmen, omräknad till sekundärsidan. Denna
effekt blir:

[a ßl‡Ä2 eos ß-aX^ sin/?]

Skillnaden mellan denna effekt och den faktiskt
erforderliga korrektionen är:

à p*mrS?/22 [a R’2~Rl eos ß-afc^-1 sinß\ =
= /22 pLz^j/o^z^ _ h.h ö]

I relativmått erhålles:

±P1- oo Ä27LÄ1 >/«2 __ gi__6 (6)

Pk -2(R2 + Ry 2 (B. + B0 w

Av detta uttryck samt gängse
konstruktionsprinciper för transformatorer framgår, att man med god
noggrannhet kan försumma det fel, som uppstår om
som korrektion för magnetiseringsströmmen tages
den sålunda uppmätta effekten mellan
spänningsfallet och halva tomgångsströmmen.

För praktiska fall, då man överhuvud anser en
korrektion erforderlig, inkopplas sålunda tillsammans
med de båda wattmetrarna två stycken
korrektions-wattmetrar med spänningskretsarna i de för
huvudmätningen använda differentialkretsarna och med
strömspolarna matade från de sekundära
fasspänningarna över impedanser av sådan byggnad, att
tomgångsströmmen i lämplig skala avbildas. Vid
uträkningen tages hänsyn till den ovan nämnda
halveringen. På detta sätt erhålles visserligen en
korrektion, som endast tar hänsyn till grundtonen och som
dessutom förutsätter att tomgångsströmmen linjärt
följer spänningsvariationerna vid belastning, men för
det praktiska ändamålet torde dessa avrundningar
vara fullt tillåtna.

Slutsatser.

I teorien synes den nu framställda mätmetoden vara
fullt tillfredsställande och ej inbjuda till andra
betänkligheter ur noggrannhetssynpunkt än sådana, som
för praktiska ändamål kunna lämnas ur räkningen.
Kent mättekniskt uppställa sig däremot vissa svårig-

178

2 nov. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free