- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
181

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I sin nya form uppvisa ekvationerna den symmetri
i axeltrycksfördelningen, som medger elektrisk
kompensation genom en till slirningstransformatorns
mittpunkt kopplad ombalanseringstransformator enligt
den metod, som i det föregående angivits (se fig. 10).

Genom de på de tyska loken genomförda dispositio:
nerna i fråga om den mekaniska delen är det alltså
möjligt att direkt tillämpa den elektriska
ombalanse-ringsmetod, som i det föregående beskrivits,
varigenom hela lokets adhesionsvikt fullt kan utnyttjas
oberoende av inom vilken del av slirningsbandet som
slirning sker.

Önskar man emellertid ej av konstruktiva skäl
utföra loket på detta sätt, är det dock möjligt att med
en mindre modifikation av det elektriska
utbalanse-ringsschemat uppnå samma resultat.

Detta kan åstadkommas med bibehållande av
samma regleringsprinciper genom införande av en
tillsats-lindning på ombalanseringstransformatorn, som
kopplas till motorerna såsom fig. 16 visar.
Totalbelastningen på ombalanseringstransformatorns
primärlindning stiger härvid ungefär till samma värde som vid
fullt symmetriska axeltrycksförändringar enligt
ekvation 5.

Genom den nya lindningen på
ombalanseringstransformatorn tillkomma inga extra apparater, och
omkoppling vid olika körriktningar hos tåget sker såsom
förut genom hjälpkontakter på fram- och
backkopp-laren.

Det är alltså möjligt att med elektrisk
ombalanse-ring tillgodose förhållandena såväl vid uppbyggnad
av loket enligt de generella ekvationerna 4 som i
specialfallet ekv. 5.

Vid den fortsatta behandlingen utgår författaren,
för att göra behandlingen så enkel och överskådlig
som möjligt, från de förenklade ekvationerna vid
symmetrisk axeltrycksförändring.

I samband med de gjorda överläggningarna är det
emellertid av betydelse att observera ett annat
förhållande, som lika väl som axeltrycksförändringarna kan
bidraga till att minska lokets effektivitet.

Om på grund av utrustningens anordning och lokets

Fig. 17. Förändringar i lokets axeltryck vid
olika dragkrafter i kroken.

Fig. 18. Förlorad "adhesionsvikt". 1. Utan
ombalan-sering. 2. Med mekanisk ombalansering. 3. Med
mekanisk ombalansering och kontinuerlig omställning av
trycket i kolvarna.

uppbyggnad en högre vikt kommer att falla på den
ena boggien än på den andra, så går givetvis denna
mervikt helt förlorad.

Av det anförda framgår, att även denna ojämna
viktfördelning hos loket kan elimineras genom
elektrisk ombalansering, varvid motorerna i den boggie,
som upptar den största konstruktionsvikten, anslutes
till en något lägre spänning på
slirningstransformatorn (se fig. 16). Härigenom uppnås alltså större
frihet vid utformning av loket med hänsyn till den
elektriska utrustningens anordning, vilket ofta vållar stora
svårigheter. En stor fördel är att injustering kan ske
efter det loket blivit vägt och provat.

Fig. 17 visar axeltrycken enligt ekv. 5 som funktion
av dragkraften i kroken. Av denna bild framgår, att
vid t. e. 15 tons dragkraft axeltrycket på de bakre
axlarna i varje boggie ökar från 15 till 18,2 ton,
medan axeltrycket på de främre minskar från 15 till 11,8
ton. Axeltrycket på bakaxlarna blir härvid alltså ca
50 % högre än axeltrycket på framaxlarna.

Om motorerna äro kopplade på normalt sätt utan
elektrisk ombalansering kommer slirningstendens att
uppstå, då motordragkraften överstiger slirningsvärdet
på de minst belastade axlarna. Den övervikt, som
samtidigt förefinnes på de andra axlarna, blir
nämligen härvid helt outnyttjad. Medan i det valda
exemplet lokets adhesionsvikt i vila utgör 60 ton,
kommer vid 15 tons dragkraft lokets adhesionsvikt att
nedgå till 4 X 11,® ton r= 47,4 ton. Skillnaden i
lokets verkliga och skenbara vikt 12,6 ton representerar
alltså "förlorad lokvikt". På fig. 18 anger linje 1
denna skenbart förlorade vikt vid olika dragkrafter i
kroken.

Om man genom krafter, ansatta mellan korg och
boggier, försöker att på mekanisk väg påverka
axeltrycksförändringarna, se fig. 15 A, så är det härvid
endast möjligt att åstadkomma en annan fördelning
av de stjälpande momenten. Summan av dessa
moment måste under alla förhållanden förbli oförändrad
och vara lika med det moment, som reaktionskraften
i kroken utövar på loket. Medan enligt ekvation 5
axeltrycksförändringarna yttra sig så, att två av ax-

2 nov. 1940

181

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free