- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Elektroteknik /
192

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

1) Likströmsledningen har tredubbel
överföringsförmåga, dvs. vid överföring av samma effekt är
endast en tredjedel av metallvikten nödvändig.

2) Vid full last äro likströmsöverföringens
förluster endast 80 % av växelströmsförlusterna.

3) Totalbesparingen vid användningen av
likström uppgår till 46 ’%.

Från början av innevarande år ha 7 vetenskapliga
inrättningar och de största industrierna på det
elektriska området arbetat på den fullständiga lösningen
av likströmskraftöverföringen. Inom närmaste
framtid kommer en provledning att byggas för
undersökningsändamål.

(Kraft och Ljus, nr 9—10, 1940).

E. L.

Litteratur

Den elektriske installatören, av civilingenjör J. von
Sydow, f. d. chef för Örebro stads gas- och elverk,
Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm, 1940. 432
sid., 313 textfig. Pris inb. kr. 12: —.

Facklitteraturen för de elektriska installatörerna
har fått ett synnerligen förnämligt tillskott genom
J. von Sydows handbok "Den elektriske installatören".
Denna utgör en fyllig och så gott som fullständig
uppslagsbok för installationsfacket. Boken är i huvudsak
fullt modern och har tagit hänsyn till de erfarenheter och
lärdomar, som på senare år framkommit inom facket.

Författaren behandlar i 25 kapitel först de
teoretiska grunderna och senare den praktiska
tillämpningen. Som avslutning har i en bilaga återgivits den
grundläggande, ännu gällande lagen av den 27/6 1902,
den nya behörighetsförordningen av den 2/6 1939 samt
en praktisk sammanställning av de felaktigheter, som
kunna uppkomma vid elektriska maskiner och
transformatorer, möjliggörande att på ett systematiskt sätt
uppdaga orsaken till felaktigheterna. Dessutom
finnes medtaget ett tekniskt ordregister, där förklaringar
till praktiskt taget alla förekommande fackuttryck
finnas angivna. Nomenklaturen är härvid avfattad enligt

i praktiken förekommande grunder, vilket medför, att
den i yiss mån ehuru på ett lyckligt sätt avviker från
den av Kommerskollegium antagna. Denna har som
bekant av praktikerna inom yrket mottagits med en
viss kritik, då den icke ansetts i tillräcklig grad ha
tagit hänsyn till det inom facket sedan gammalt
till-lämpade språkbruket.

De kapitel, som behandla det praktiska utförandet,
hava av förf. gjorts mycket fylliga, så att de verkligen
utgöra en god handledning. Särskilt förmånligt är,
att beskrivningarna på utförandet av instrumenttavlor,
byggandet av luftledningar och utförandet av
åskledareanläggningar blivit så fullständigt behandlade.
Mycket fördelaktigt är också, att en komplett
förteckning över gällande lagar, förordningar och
föreskrifter medtagits, eftersom utforskandet av dessa
labyrinter ofta vålla installatörerna stort besvär,
ävensom att en orientering lämnats beträffande olika
energitariffer och principerna för uppbyggandet av taxorna.
Däremot torde man kunna anmärka på, att avsnittet
om elvärmeapparater samt den affärstekniska delen
blivit väl styvmoderligt behandlade.

En svaghet är, att så pass viktiga detaljer som
radio- och svagströmsanläggningar samt synkronur icke
alls behandlats. Särskilt utförandet av
svagströmsanläggningar är ju ett problem, inför vilket installatören
i allt större utsträckning ställes, varför en redogörelse
härför varit mycket önskvärd. Förf. har vidare tyvärr
icke ansett lämpligt att lämna en redogörelse för de

organisationer, som förekomma inom yrket. Den
tendens till organisation bland installatörens motparter,
som alltmera gör sig gällande, måste givetvis även
medföra behov av organisation och sammanhållning
mellan installatörerna själva. Det hade även varit
synnerligen välmotiverat att åtminstone i stora drag
redogöra för avtalsförhållandena mellan arbetsgivare
och arbetare och i samband härmed beröra grunderna
för beräkning av arbetskostnaderna.

Boken förtjänar en mycket framträdande plats på
installatörernas bokhylla på grund av den
vederhäftighet och ingående fackkunskap, som präglar hela
verket, och som tagit sig uttryck i behandlingen av
samtliga medtagna spörsmål. På varje sida i boken
framskymtar, att förf. är en i praktiken väl förfaren
man. Det är synnerligen glädjande, att en så
framstående praktiker gjort sig besvär att verka som
författare på hithörande område. Installatörerna äro att
gratulera till möjligheterna till detta nya förvärv, om
vilket man för en gångs skull med verkligt fog kan
säga, att det fyller ett länge känt behov.

G. Kolmodin.

Föreningsmeddelanden

Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, sammanträdde den 4
oktober under ordförandeskap av civilingenjör T. A. Lundell
på föreningens lokal.

Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
utsågos överingenjör B. Eli och civilingenjör A. Estelle.

Genom anmälan inträdde i föreningen
civilingenjörerna G. Å. Hellman, H. Rost, S. Parding, G. Jönsson
och F. Hammar.

Fil lic. Ernst Fredlund gav därefter auditoriet en
innehållsrik översikt över de teoretiska och praktiska
grunderna för alstring och användning av ultraljud.
Då en uppsats om samma ämne just publicerats i
Teknisk tidskrift av föredragshållaren, skall föredraget ej
närmare refereras här. Ultraljudet föreföll att mycket
intressera åhörarna och sedan talaren avtackats av
ordföranden började en livlig diskussion i vilken deltogo
hrr Dreyfus, Liljeblad, Rusck, Svedberg, Dahlstedt,
Wägeus, Estelle och föredragshållaren. Den
huvudsakliga frågan var om ultraljudet kunde väntas få någon
praktisk betydelse vid materialprovning såsom medel
att påskynda utmattningsförlopp. Detta ansågs av alla
talarna som mycket sannolikt. Dir. Liljeblad påpekade
dock att man icke med dylika metoder kan få något
värde på den normala utmattningen såsom den f. n.
bestämmes med relativt låga frekvenser. Man bör här ej
gå längre än till 50 p/s, emedan frekvensen inverkar
avsevärt, och man befinner sig alltså mycket långt från
ultraljudområdet.

Det diskuterades vidare om ultraljudets förmåga att
påverka kemiska reaktioner kan väntas ge några
tekniskt användbara resultat. Föredragshållaren ansåg för
sin del, att processer som ge en gasformig produkt borde
kunna påskyndas i avsevärd grad emedan frigörandet
av gaser i hög grad underlättas av ultraljud. Man har
för närvarande föga klart för sig mekaniken för de
kemiska förlopp som uppstå vid ultraljudbestrålning.
Det förefaller emellertid icke otroligt att i vätskor som
utsättas för ett ultraljudfält kavitation kan uppstå som
åstadkommer friktionselektricitet vilken i sin tur
accelererar de kemiska fenomenen.

Sammanträdet, som räknade ett hundratal närvarande,
följdes av supé och samkväm varvid klubbmästaren
under stort bifall uppträdde som tredje opponent.

SDg.

192

2 nov. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:41:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940e/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free