- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
3

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

studieriktningar. Detta synes alltså vara skriket för
dagen!

Trots detta äro vi av den åsikten, att en sådan
tendens är absolut förfelad!

Detta icke blott därför att de flesta studenter icke
kunna redan vid högskolan veta, på vilket
specialgebit de senare skola komma att arbeta, utan
huvudsakligen därför, att det är och förblir högskolans
högsta mål att fostra män med vid horisont och riktig
andlig inställning.

Ingenjörens specialisering är och skall alltid
förbliva industriens sak. Därför skulle icke industrien
ständigt och jämt fordra av högskolan, att den skall
taga upp nya studieriktningar på sitt schema.

Enligt mitt förmenande har specialiseringen redan
nu drivits mycket långt vid de flesta av de olika
högskolornas mekaniska fackavdelningar. Man
sysselsätter sig nästan uteslutande med beräkningar och
konstruktioner av kraftmaskiner. Närmare bestämt
äro fackavdelningarna för maskinbyggnad egentligen
avdelningar för kraftmaskinbyggnad.
Kraftmaskinerna äro onekligen utmärkta övningsexempel och
böra så förbliva. Inom andra områden av
maskinbyggnaden finns det emellertid lika intressanta
exempel.

Sammanfattning beträffande den allmänna
fackutbildningen.

Den allmänna fackutbildningen borde
koncentreras på maskinbyggnadens gemensamma,
karakteristiska problem. Dess inre värde borde ligga i
till-lämpningen av den rent vetenskapliga utbildningen.
Den skulle ingalunda bära specialiseringens
särprägel.

Även här skulle studenten åhöra mindre och i
stället vara tvungen att mera ge belägg för sitt
kunnande och detta i fråga om så många olika problem
som möjligt (men icke i så många skilda
studieriktningar som möjligt).

Den allmänna fackutbildningen skulle framförallt
kännetecknas av sin enhetlighet. Därför skulle så
få professurer som möjligt sysselsätta sig därmed. I
motsats till denna uppfattning stå vi i dag inför en
vittgående uppdelning av denna del av utbildningen
mellan ett antal olika professurer, som har en hel
del dubbelarbete och vidlyftigheter till följd.

Sammanfattningsvis uppställa vi som den tredje
fordran på den allmänna fackutbildningen:
enhetlighet och koncentration.

Vidare för studenternas vidkommande: Höra
mindre, verka mera, öva mera. Så lagda studier ställa
givetvis stora anspråk på professorns egen
fackutbildning.

Studenternas allmänna fackutbildning förutsätter
allmänt utbildade lärarekrafter. Dessa kunna aldrig
ersättas av en samling mer eller mindre trångsynta
specialister. Med allmänt utbildade lärarekrafter
förstå vi personligheter, som kunna överblicka och
kommentera samtliga de problem, som skola behandlas.

Tredje utbildningssteget: Fördjupad tillämpning av
det inlärda vetandet.

De tvenne hittills beskrivna stadierna:

1) den rent vetenskapliga, allmänna utbildningen,

2) den allmänna fackutbildningen,

borde i stora drag fullständigt avslutas under
högskolestudiernas tre första år. Under dessa tre första

år borde den s. k. akademiska friheten å ena sidan
inskränkas, å andra sidan utvidgas.

Inskränkningen borde bestå däri, att samtliga fack,
vari föreläsningar hållas, borde övas ingående och
kontrolleras genom tentamina. Utvidgningen skulle
bestå däri, att studenterna genom att undervisningen
blir mera enhetlig och koncentrerad skulle få mera
tid till sitt förfogande för att tänka över och tränga
in i läromaterialet. Meningen är ju att uppfostra till
självständigt tänkande, och då måste man
naturligtvis också draga konsekvenserna av denna princip.

Sedan dessa båda stadier avslutats efter
vederbörliga tentamina, borde studenterna ha alla
obligatoriska prov bakom sig.

Utbildningens tredje stadium.

Fjärde utbildningsåret, tredje stadiet, borde
slutligen för studenterna utgöra ett den akademiska
frihetens år. Nu kunna de fördjupa sina kunskaper i
någon riktning som de själva få välja, varvid det
dock måste bli fråga om verklig fördjupning. Den
börne fysikern borde t. e. fördjupa sig experimentellt
och teoretiskt i fysikens högre problem och till detta
ändamål åhöra föreläsningarna i motsvarande kapitel
av matematiken och den matematiska fysiken.

Den börne konstruktören borde utarbeta vissa
nykonstruktioner ifråga om kraftmaskinbyggnaden och
för den skull åhöra de erforderliga kapitlen av
termo-, aero- eller hydrodynamiken.

Samtliga elever, alltså även fysikern, skulle därvid
vara skyldiga att taga hänsyn till alla viktiga sidor
av de problem, som de behandla, alltså även de
driftsekonomiska.

I detta tredje stadium finge de studerande också
mera tid för allmänbildande ämnen, som de kunde
taga upp efter fritt val.

Forskningsinstitut.

En av en högskolas förnämsta uppgifter är
forskningen, och i synnerhet vid en teknisk högskola
måste den försiggå i tillräckligt intim kontakt med
den industriella verkligheten.

För forskningsarbete behöver man dock tid och
andlig ro. Å andra sidan är i våra dagar även
professorn överhopad med "obligatoriska timmar".

Hur skall man kunna råda bot på detta? En
utväg ser jag däri, att forskningsspecialisterna skulle
börja att taga hand om studenterna först under det
stadium, som representerar den fördjupade
utbildningen. Mitt förslag går alltså ut på att man inrättar
forskningsinstitut inom alla fackavdelningar och
ställer dessa under forskares ledning, t. e.:

Institut för värmekraftanläggningar,
„ „ hydrauliska anläggningar,
„ „ textilanläggningar,
„ „ industriell ekonomi och organisation,
etc.

Studenterna skulle tillbringa sitt sista studieår i ett
av dessa institut, som skulle utväljas allt efter
vederbörandes läggning, lämplighet eller framtidsutsikter.
Varje student skulle stå under intellektuell ledning
av en professor, dvs. föreståndaren för vederbörande
institut. Institutföreståndarna skulle vara befriade
från alla föreläsningar på de lägre utbildningsstadier-

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free