- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
4

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tf.knisk Tidskrift

na och de skulle endast ha att undervisa i den senaste
utvecklingen inom sina resp. fack.

Beträffande den driftsekonomiska utbildningen.

Jag skall nu övergå till att framlägga en del
tankar, som ha uppstått hos mig genom mina mångåriga
förbindelser med industrien i praktiken. Som jag
redan tidigare framhållit, är jag en motståndare till
en långt driven differentiering mellan
konstruktionsingenjörer och driftsingenjörer. Jag är tvärtom av
den uppfattningen, att alla de som utexamineras från
den mekaniska fackavdelningen måste ha utfört
beräkningar och konstruktioner i tillräcklig grad, men
de måste också alla ha haft praktiskt arbete och
slutligen måste samtliga ha blivit orienterade
beträffande grundlagarna för industriell ekonomi och
organisation för att senare kunna tänka, räkna och
konstruera ekonomiskt.

Det står därefter de studerande fritt att under sista
utbildningsåret fördjupa sig i driftsekonomiska i
stället för i andra problem. Enligt mitt förmenande
skapas därigenom inga andra-klassens ingenjörer.
Själva fördjupningen är det väsentliga, föremålet för
fördjupningen spelar däremot mindre roll.

Våra betraktelser över studieplanen härleda sig
från nödvändigheten av att inpassa den
driftsekonomiska utbildningen i denna läroplan i lämplig
omfattning utan att därigenom överlasta den. Detta
har kommit oss att formulera vissa postulat, vilka
dock hittills endast haft avseende på
maskiningenjörernas utbildning.

Yi skulle emellertid vilja gå vidare och hysa den
åsikten, att högskolans elever inom samtliga
fackavdelningar skulle ha möjlighet att erhålla en
driftsekonomisk utbildning, vare sig de äro arkitekter,
kemister, byggnadsingenjörer, maskiningenjörer eller
elektrotekniker, och detta ingalunda för
"symmetri-ens" skull, utan därför att man inom alla fack tycks
ha ett påtagligt behov därav.

Massachusetts Institute of Technology har också
omorganiserats i denna riktning och har nu en
avdelning för "Business and Engineering
Administration". Även vid Förenta staternas övriga tekniska
högskolor har under många år utvecklingen gått i
samma riktning. I Amerika börjar differentieringen
redan efter första studieåret.

Även i Tyskland (Dresden, München, Berlin etc.)
har man försökt att lösa detta problem, och här
har man t. o. m. gått ännu längre, i det att man
utbildar såväl driftsekonomiska ingenjörer som
tekniska köpmän. Om denna senare tendens har
vunnit burskap, skola vi ej försöka att fälla något
omdöme om.

Personligen äro vi av den uppfattningen, att
ingenjörstiteln, även om den också bara ingår som led
i ett sammansatt ord, endast då är på sin plats, när
det verkligen är fråga om en ingenjör, vilket efter
läroplanerna att döma icke alltid tycks oss vara fallet
i tillräcklig grad.

Jag skulle ännu en gång vilja betona, att det är
en teknisk högskolas uppgift att utbilda ingenjörer,
och att en tillräckligt grundlig matematisk och
naturvetenskaplig utbildning är ett grundvillkor för
ingenjörsutbildningen över huvud taget.

Amerikanarna ha infört specialisering av studierna
redan efter första året, under det att enligt mitt för-

slag specialiseringen icke skulle taga sin början
förrän efter det tredje året.

Slutbetraktelser.

Även en högskola är, ekonomiskt sett, ett
affärsföretag, och i enlighet med sakens natur borde
därför principerna för driftsorganisation och
driftsledning tillämpas även för dess vidkommande.
Organisationens ledande princip, som i sig innehåller alla
andra, är den som avser koordination, och
koordination kan endast förekomma, när alla strävanden ha
ott gemensamt mål. Det är därför nödvändigt att
klart inse och fastställa detta mål.

För företaget "högskolan" består det gemensamma
målet i att producera ingenjörer, som lämpa sig för
arbete i industriens tjänst. Vad menas då med att
"lämpa sig" i det här sammanhanget? Den frågan
besvaras mycket olika såväl av industriens män som
av de enskilda medlemmerna av lärarkåren. På den
punkten borde man först och främst komma till klarhet.

Allt efter det mål man uppställer, sammansättes helt
naturligt det lämpliga läromaterialet, och detta på ett
sådant sätt, att dubbleringar och vidlyftigheter så vitt
möjligt undvikas. Även i detta avseende förefaller
det mig, att vissa förbättringar skulle vara av nöden.

Det räcker dock icke med en koordinerad
uppbyggnad av läroplanen, ty den bildar endast en
statisk faktor.

Den dynamiska faktorn är kooperationen, alla
intresserade parters samverkan hän mot det
gemensamma målet.

Jag skulle vilja jämföra utbildandet av en
ingenjör med att smida en kedja, en kunnandets kedja av
den studerandes tankeapparat. Varje enskild länk
måste naturligtvis smidas ordentligt, ännu viktigare
är det dock, att dessa omsorgsfullt smidda länkar
gripa in i varandra, så att de verkligen bilda en kedja.
I det avseendet tycks det emellertid ofta brista.
Därigenom att framstående specialister endast arbeta
parallellt med varandra, kan det enligt min mening
icke uppstå någon förstklassig kedja. De måste
också samarbeta, för annars ser man snart inte skogen
för bara träd. Här föreligger otvivelaktigt ett
viktigt organisations- och administrationsproblem.

Det talas mycket om studenternas akademiska
frihet och då för och emot. Denna fråga förlorar enligt
mitt förmenande mycket av sin betydelse, så snart
studieplanerna icke längre överlastas med olika
studieriktningar och högskolorna få färre specialister att
uppvisa.

Man borde snarare underkasta
högskoleprofessorernas akademiska frihet en granskning för att få
fastslaget, om icke denna frihet alltför ofta leder till att
vissa läroämnen växa sig stora på de andras
bekostnad, vilket har vetenskapliga "hobbies" och andra
nackdelar till följd.

En teknisk högskola kan icke organiseras och
ledas som ett universitet. Organisationen måste vara
stramare! Av mycket stor betydelse är det också,
att man håller sig fullt à jour med industriens
verkliga behov i fråga om ingenjörernas utbildning, att
koordineringen är tillfredsställande och att
motsvarande ansvariga instanser till fullo utvecklas. Det
förefaller mig, som om "högskoleföretaget" alltjämt
skulle ha åtskilligt att lära i detta avseende av
välorganiserade industriföretag.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free