- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
7

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

ordnar icke arbetsstudiet i
organisationssammanhanget som ett organisatoriskt hjälpmedel.

b) Den omnämner icke bland de anförda
"huvudfaserna" studium av arbetssubjektet.

c) När det talas om "en noggrann och på
vetenskaplig grund gjord, detaljerad undersökning" talas
ej om, vilken vetenskap som åsyftas (teknisk,
psykologisk, ekonomisk). Yore icke "systematisk
undersökning" nog för att karakterisera industriella
arbetsstudier?

d) I ingressen till definitionen begränsas
uttryckligen arbetsstudiet till undersökning av "sättet att
utföra ett arbete", under det att detta angives endast
som en huvudfas (3) i den efterföljande
specifikationen.

e) Objekt, material m. m. äro sammanblandade i
den första "huvudfasen", vilket stör den systematiska
överblicken.

f) Arbetsvillkoren i vidsträckt mening saknas bland
huvudfaserna trots deras intima sammanhang med
det, som i Iva-förslaget tager det största utrymmet av
den fortsatta utredningen i anspåk, nämligen
ackordstiden.

g) Förhållandet mellan tidstudium, metodstudium
och rörelsestudium är ganska löst karakteriserat;
tidstudium ingår ju som en väsentlig del i ett
systematiskt rörelsestudium, liksom tidstudium, utan
rörelse- eller metodstudium, väl icke praktiskt
förekommer.

h) Enligt en noggrann tolkning av definitionen
ingår icke .det konstruktiva momentet i begreppet
ar-betsstudium, som endast omfattar "undersökningen
av sättet att utföra ett arbete i ändamål att
förenkla ..." Detta kan ju försvaras, om man
uppfattar studium som enbart analytisk verksamhet och
insamlandet av material, men ur praktisk synpunkt
och med hänsyn till allmänt språkbruk är det icke
lyckligt att ur begreppet arbetsstudium utesluta den
konstruktiva verksamheten, när det gäller att finna
den bästa metoden. Om så sker, bör man fordra, att
en ny term skapas för den konstruktiva delen, som
även kan innefatta viss del av den
matematiskt-statiska bearbetningen.

2. Itörelsestudium.

A. Begreppet rörelsestudium jämfört med tidstudium.

Man kan i arbetsstudiet skilja på två olika
"huvudriktningar", som till dels ha uppträtt som
konkurrenter. Den ena lägger — i likhet med Taylor —
huvudvikten vid tidmätningen av arbetet i dess tempon,
då den andra — representerad av bl. a. Gilbreth —
lägger huvudvikten vid rörelsestudiet. Men
ingendera av dessa riktningar kan existera, utan att såväl
tiden som rörelsen studeras. Mätning av tider, t. e.
mikrometermätning av tidelement är ofta förenad
med rörelsestudier, under det att ett kritiskt studium
av arbetselement (inkl. rörelserna) ingår i de
elementära tidstudierna. Skillnaden — om någon sådan
skall framhävas — är att man kan framställa det ena
eller det andra som studiets primära föremål (i dess
analytiska del).

Inom rörelsestudiet kan man urskilja flera olika
grader eller klasser med hänsyn till mätningarnas
noggrannhet och mätningstekniken samt de använda

metoderna eller hjälpmedlen. Det noggrannaste
studiet är den s. k. mikrorörelsemetoden för
arbetsstudium, som enl. Gilbreth kännetecknas av att rörelser
upptagas med filmkamera och "mikrometer" mot en
rutad bakgrund jämte användning av andra
hjälpmedel för att mäta den relativa effektiviteten,
respektive förluster vid rörelser. Den andra ytterligheten
inom rörelsestudium består i, att en erfaren och
kritisk person okulärbesiktigar arbetet utan systematisk
detaljundersökning och utan särskilda hjälpmedel
eller med mycket enkla sådana och finner dess
väsentliga fel samt avhjälper dessa. Detta är en praktiskt
viktig del av rörelsestudium, som dock icke
innefattas i Iva-definitionen. Denna ställer
"vetenskapliga" anspråk på begreppet arbetsstudium (jfr
Iva-definitionen).

Generellt skulle man kunna kalla de förstnämnda
formerna av rörelsestudiet (jämte motsvarande
tidstudier) för intensiv studium och de senare för
exten-sivstudium. Denna indelning kan även användas för
tidmätningar.

När jag under en studieresa i U. S. A. genomgick
bl. a. Dennison Mfg. Co., talade överingenjören även
om de erfarenheter man där haft av tidstudier. Det
hade där visat sig, att omkring hälften av
besparingarna hade vunnits genom ett allmänt metod- och
rörelsestudium och resten genom ett intensivt studium
i förening med elementära tidstudier.

Man kan således på goda praktiska och ekonomiska
grunder påstå, att det är alltför mycket studium av
sådant arbete, som borde elimineras. Denna
elimine-ring fordrar ofta endast extensivt praktiskt studium
och icke en detaljerad intensiv undersökning. Man
bör med andra ord först göra en praktisk, kritisk,
allmän undersökning och rörelsestudium för att
eliminera uppenbara rörelse- och tidförluster (spilltider
m. m.), innan man går till besvärliga och kostbara
systematiska mätningar och detaljundersökningar av
arbets- och rörelseelement. Ett uttryck för de mera
extensiva studierna är den av Gatmtt införda
arbetstidtabellen, som registrerar orsaker till spilltider.

Det intima sambandet mellan rörelse- och tidstudier
beskriver den kände organisatören Carl Bahth
sålunda: ’Time study cannot be separated from motion
study and motion studies cannot be made by a person
who does not fully appreciate the purpose of the
motions made by the operator he observes."

Barth har i en sin bok: Common sense Applied to
Motion and Time Study bl. a. påpekat följande
mycket tänkvärda synpunkter, som bestyrka den
indelning, som ovan är gjord i extensiva och intensiva
arbetsstudier (såväl rörelse- som tidstudier):

Yissa rörelser studeras bäst utan tidsstudier genom
"sunt-förnuft-observation" av en person, som är väl
inne i arbetet, och som har den rätta, kritiska
inställningen. Tidstudierna komma senare och kunna
göras av en person, som är mindre hemma i
verksamheten. Men (elementära) tidstudier av en icke
standardiserad, komplex operation leda icke direkt till
eliminering av onyttiga rörelser. Emellertid kan en
person, som är väl inne i "konsten", genom denna
indirekta metod upptäcka och eliminera förluster. På
grund av de nämnda missförstånden utföras en mängd
värdelösa tidstudier över hela landet av rena
"stoppur-män". Tidstudier böra icke upptagas förrän alla
förhållanden rörande hastighet, verktyg, material

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free