- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
14

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tf.knisk Tidskrift

då bakom sig de svåra åren 1931—1933, då vårt land
starkt led av verkningarna av den stora
internationella krisen, som på vissa håll i utlandet rått även
under hela 1930. Utrikeshandeln, som 1929 nått en
toppunkt, sjönk starkt och upplagt tonnage hopade
sig i våra hamnar. Industriproduktionens kurva
dalade, järnvägstransporterna nedgingo till ett bottenläge
1932 och arbetslösheten tog en oroväckande
omfattning. Under den följande perioden minskades
arbetslösheten, men visade ej tendens att släppa taget,
trots starkt ökad industri- och även
byggnadsverksamhet.

Man hade även i livligt minne den svåra krisen
1921 och därmed sammanhängande arbetslöshet under
1921 och 1922 och den anmärkningsvärda utveckling,
som sedan ägde rum. utmärkande sig för en ständigt
ökad industriproduktion med kulmen 1929. men med
bestående oroliga förhållanden på
arbetslöshetsmarknaden. Bland annat iakttogs under åren 1925 och 1926
det egenartade förhållandet, att arbetslösheten ökades
samtidigt som industriproduktionen steg. Under hela
den tid här varit fråga om, ägde en genomgripande
omställningsprocess rum inom vår industri, vilken
betecknats med namnet rationalisering.

Denna tog sig uttryck i en ökad produktivitet per
arbetare och per arbetstimme, åstadkommen genom
en allt mer vidgad användning av mekaniska
hjälpmedel i produktionen (mekanisering), arbete med
större enheter, arbete i större skala genom
koncentration till färre arbetsplatser, enhetlig
masstillverkning genom standardisering, bättre
tillverkningsplanering, förbättrade arbetsmetoder med ledning av
verkställda arbetsstudier etc.

Utan att gå in på orsakssammanhanget var det
lätt att konstatera, dels att industrien under ett
tämligen långt skede alltsedan världskrigets slut 1918
slagit in på en utveckling, som innebar ett strängt
hushållande med den mänskliga arbetskraften och dels
att arbetslösheten fått en större omfattning och en
annan karaktär, än man förut gjort bekantskap med.

Under intryck av dessa förhållanden tillsattes
rationaliseringskommittén för att utreda "åtgärder till
förebyggande och lindrande av skadliga sociala
verkningar av rationalisering och driftnedläggelser inom
industrien". Utredningsmännen voro:
Revisionssekreterare Ove Hesselgren, andre ordföranden i L. O.,
Gunnar Andersson, direktör Oskar Falkman i Bolidens
gruvaktiebolag, rektorn vid L. 0:s skola i Brunnsvik,
Torvald Karlbom, direktören i Svenska
Arbetsgivareföreningen, Gustaf Söderlund, och sekreteraren i
Socialstyrelsen T. Hessler. Betänkande avgavs den
10 juni 1939.

Verkställda undersökningars resultat.

Ur det intressanta sakmaterial, som kommittén
bragt tillsamman, må följande korta utdrag vara
tillfyllest för att giva en antydan om, vilken rik källa
till fördjupad kännedom om vårt lands industriella
liv under senare tid, som genom detta betänkande
ställts till förfogande.

För industrien i dess helhet låg produktionen 1936
89 % över 1924 års nivå. Antalet arbetare ökades
under samma tidsperiod med 31 %. Installerad
drivkraft ökades med 67 % och produktionen per
arbetstimme med 41 %. Kommittén finner det vara tydligt,
att den under perioden inträffade stegringen av pro-

duktiviteten sammanhänger med ökad mekanisering
och andra åtgärder i rationaliserande syfte.

Detta bekräftas genom ett närmare studium av de
enskilda industrigrenarna. För mekaniska
verkstäder, skeppsvarv, elektriska verkstäder och andra
dylika industrier finna vi under perioden 1924—1936
att produktionen ökades med 189 %, medan
arbetareantalet steg med endast 71 %. År 1936 fordrades
för framställning av en viss produktmängd blott 60 %
av det år 1924 erforderliga arbetareantalet. Praktiskt
taget alla former av rationalisering ha kommit till
användning såsom införande av arbetsbesparande
maskiner och transportanordningar, tillverkning i ökade
enheter, massproduktion, specialisering och så vidare.
Produktionen har härigenom kunnat göras avsevärt
mera ekonomisk, samtidigt som den ökats.

Cementfabrikerna visade år 1936 en produktion,
som låg 96 % över 1924 års siffra. Antalet arbetare
minskades samtidigt med 17 %. Den installerade
drivkraften ökades under samma period med 76 %. År 1936
fordrades för framställning av en viss produktmängd
allenast 42 % av det antal arbetare, som behövdes
1924. Härvid är att märka, att produktionsökningen
samtidigt ledde till ökad sysselsättning vid
kalkstensbrotten, varigenom avskedanden inom
cementindustrien i viss mån motvägdes.

Beträffande orsakerna till den kraftiga
rationaliseringen inom cementindustrien anföres, att den
delvis berodde på de betydelsefulla tekniska framsteg,
som under perioden gjordes inom denna industri.
Samtidigt fick industrien kämpa mot fallande priser,
vilket gjorde det svårt för fabrikerna att stå sig
i konkurrensen. Priset föll under tiden 1922—1936
med nära 45 %. Därtill kom att exportmöjligheterna
avsevärt minskades på grund av tullskydd,
valutarestriktioner och avspärrningsåtgärder i
avnämareländerna, där moderna cementfabriker anlagts. Vissa
år utbjöds utländsk cement på den svenska
marknaden mycket billigare, än vad vi själva kunde
tillverka för.

Sågverk och hyvlerier äro en utpräglad
exportindustri. Inte mindre än 70 % av de svenska
sågverkens och hyvleriernas tillverkningar äro avsedda
för export, och industrien måste därför i hög grad
anses såsom synnerligen konjunkturkänslig.
Skärpningen av den internationella konkurrensen på
1930-talet med fortsatt prisfall ledde för denna industris
vidkommande till en stark nedgång i produktionen,
som särskilt markerades under krisåret 1921 och även
åren 1931—1932. En bidragande orsak till
produktionsminskningen var reducerad efterfrågan på trä
inom byggnadsindustrien, såväl som för
emballerings-ändamål. Denna minskning uppvägdes visserligen i
viss mån genom den nyupptagna produktionen av
monteringsfärdiga trähus. Produktionen låg 1936
endast 2 % över 1924 års nivå. Samtidigt hade
emellertid arbetarantalet minskats med 16 %, varjämte
siffran för den installerade drivkraften ökats med
26 %. År 1936 fordrades för framställning av en
viss produktmängd 80 % av det antal arbetare, som
erfordrades år 1929. De svårigheter som för denna
industris vidkommande framkallade rationaliseringen,
voro sammanfattningsvis prisfall på grund av
internationell konkurrens, ett högt löneläge i förhållande
till de konkurrerande ländernas samt höjda priser på
råvaror i konkurrensen med cellulosaindustrien. De

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free