- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
15

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

rationaliserande åtgärderna bestodo av införandet av
ändamålsenliga transportanordningar i brädgårdarna
och artificiell torkning, bättre konstruktioner för
maskiner, ramar och sågblad och ur transportsynpunkt
bättre placering av maskinerna samt fortgående
elektrifiering. Ej mindre än 78 företag nedlades 1920—
1936 på grund av svårighet för mindre företag att
göra sig gällande i den hårda konkurrensen.

Vid järn- och stålverken låg produktionen 1936
83 % över 1924 års siffra. Antalet arbetare hade
ökats med 34 %. År 1936 fordrades för framställning
av en viss produktmängd omkring 69 % av det antal
arbetare, som behövdes 1934. Såsom orsak till den
betydande rationalisering, som således ägt rum inom
denna industri, nämnes främst den minskade
efterfrågan på svenskt järn och stål under efterkrigsåren
jämte 8-timmarsdagens genomförande. Denna
utgjorde ett incitament till den omfattande
rationaliseringen, som under denna tidsperiod ägde rum inom
järnindustrien.

Rationaliseringen bestod här som på så många
andra håll bl. a. i koncentration av tillverkningen till
färre enheter. Åren 1920—1936 nedlades icke mindre
än 26 järnverk, därav 14 i samband med
driftskoncentration. Som ovan nämnts har
rationaliseringskommittén underkastat omfattning och orsak till
driftnedläggelser under åren 1920—1936 inom
industrien i dess helhet speciella undersökningar. Härav
framgår, att det nedlades sammanlagt 481 företag,
därav på grund av depression 193, på grund av
koncentration 136, likvidation 48 och annan orsak
104. Antalet härav berörda arbetare var 40,532. I
medeltal nedlades 28,3 arbetsställen per år fördelande
sig sålunda:

Fredskrisen 1920—1923 ____37,8 arbetsställen pr år

Uppgångsperioden 1924—

1929 ................... 21,0 „ „ „

Världskrisen 1930—1933 ... 35,8 „ „ „
Uppgångsperioden 1934—

1936 ................... 20,3 „ „ „

Härav synes, dels att driftnedläggelserna ökats
starkt under krisperioden, och dels att de i tämligen
stor omfattning förekommit även under den övriga
tiden, tydligen i stor utsträckning såsom led i en
rationaliseringsprocess.

Från de synpunkter, som här böra anläggas,
föreligger principiellt en stor skillnad mellan å ena sidan
driftnedläggelser betingade av minskade
tillverkningsmöjligheter, minskad efterfrågan, vilken
likaväl som arbetslösheten vid samma tidpunkt är utslag
av en och samma konjunkturella företeelse
(depression) ocli å andra sidan driftnedläggelse genom
koncentration utan produktionsminskning, varvid
nedläggningen och därav föranledd arbetslöshet ha direkt
kausalsamhang.

Kommittén anför, att av förut nämnda 481
driftnedläggelser, 288 inträffade av annan anledning än
depression. Dessa driftnedläggelser berörde
sammanlagt 22 413 arbetare. I medeltal nedlades alltså 17
företag per år, varigenom 1 318 arbetare per år ställdes
utanför produktionen.

Sambandet mellan rationalisering och arbetslöshet.

Som tidigare nämnts, innehöll kommitténs uppdrag
att söka medel mot skadliga sociala verkningar av

rationalisering och driftnedläggelse, och kommittén
har tagit i betraktande dylika verkningar i tvenne
olika avseenden, nämligen:

a) av rationalisering och driftnedläggelse
uppkommen arbetslöshet,

b) rationaliseringsåtgärdernas inflytande på
riskerna för olycksfall och ohälsa i arbete.

Med hänsyn till ämnets stora omfattning och
nödvändigheten av begränsning kommer i detta föredrag
endast att tagas hänsyn till punkt a).

Departementschefen anförde till
statsrådsprotokollet, när beslut fattades om utredningens verkställande,
bland annat följande:

"Rationalisering av driften inom olika slag av
företag är otvivelaktigt i och för sig ändamålsenlig. I de
flesta fall torde rationalisering även ur
konkurrenssynpunkt, särskilt inom exportindustrierna, vara
nödvändig. På längre sikt lära också
rationaliseringsåtgärder medföra en höjning av den allmänna
levnadsstandarden inom ett folk.

Emellertid kan rationalisering under vissa
omständigheter icke undgå att skapa arbetslöshet, vilket
särskilt under en ekonomisk kris ökar svårigheterna för
såväl enskilda som samhället. Erfarenheter i detta
avseende, som föreligga från de två senaste kriserna,
kunna icke förbises."

"Den alltjämt i landet kvardröjande arbetslösheten
torde till inemot hälften av dess nuvarande
omfattning ha sin grund i rationaliseringsåtgärder. De
särskilt allvarliga, arbetslöshetsproblem, som återstå
i Västernorrlands län, äro nästan helt en direkt följd
av rationalisering inom sågverks- och
pappersmasseindustrierna. De flesta av de s. k.
arbetslöshetsöar-nas kvarstående arbetslöshetsproblem bero
huvudsakligen på nedläggandet av industriell verksamhet eller
på väsentliga inskränkningar av sådan verksamhet.

Huvudsyftet bör vara att klargöra, på vilket sätt
samhället och medborgarna lättast skola kunna
anpassa sig efter det nya läge, som skapas genom
rationalisering och driftnedläggelser, vilka icke äro blott
tillfälliga. Övervägas bör huruvida samhället bör
givas inflytande på rationaliseringens gång.
Likaledes förtjänar det övervägas, på vilket sätt och
enligt vilka normer ersättning må kunna beredas
ut-rationaliserade arbetare och anställda."

Att visa i vad mån arbetslöshet är en följd av
rationalisering befanns vara en mer svårknäckt nöt än
man måhända till en början tänkt sig. Redan från
begynnelsen måste man konstatera, att det ej var
möjligt att skilja arbetslösheten på grund av
rationalisering från annan arbetslöshet, vilket kommittén också
ansåg vara obehövligt ur den synpunkten, att det ej
kunde anses vara lämpligt att vidtaga särskilda
åtgärder för arbetslösa, som förlorat sin anställning av en
viss anledning, medan andra arbetslösa icke skulle
komma i åtnjutande av motsvarande hjälpåtgärder.

Kommittén har med hänsyn härtill låtit
undersökningen avse arbetslöshet över huvud taget i samband
med sådana driftförändringar och driftnedläggelser,
som ej äro blott .tillfälliga. Utan denna utvidgning
skulle kommittén knappast haft anledning att
fullfölja sitt uppdrag, ty på spörsmålet om arbetslöshet
alls uppkommer såsom följd av rationalisering lämnar
den i huvudsak negativt svar.

Kommittén uppställer själv frågan, "huruvida
rationaliseringen kan tänkas mer definitivt minska

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940i/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free