- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
16

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tf.knisk Tidskrift

sysselsättningsmöjligheterna eller om den i stället
direkt eller indirekt bidrager till att öka
arbetstillfällena." Att detta senare är fallet, när
rationaliseringen åsyftar en ökad produktionskapacitet för
att tillgodose en stegrad efterfrågan, är klart, och
man kan se en motsvarande effekt i rationaliseringen,
när dess uteblivande skulle åstadkomma en sålunda
minskad konkurrensförmåga, att företaget tvingas
att avskeda flera arbetare på grund av reducerad
tillverkning, än vad genom rationalisering skulle blivit
fallet, eller kanske till och med att helt inställa driften.
Ett hållbart nationalekonomiskt resonemang visar
också, att ett genom rationalisering sänkt
produktpris måste öka konsumenternas köpkraft, vilket i sista
hand leder till ökad arbetstillgång på andra
områden.

Även om rationaliseringen har en omedelbar
tendens att öka arbetslösheten, får den icke för den skull
betraktas såsom socialt skadlig. Den medför att
behovet av arbetskraft per produktenhet nedgår.
Härigenom ställes arbetskraft till förfogande för ny och
vidgad produktion, varigenom sålunda
arbetstill-gången indirekt påverkas i gynnsam riktning. Genom
rationaliseringen har den enskilde arbetarens
produktivitet vuxit och en ökning av totalproduktionen
inträtt, som varit starkare än den samtidiga
folkökningen, varigenom en höjning av levnadsstandarden
möjliggjorts.

Enligt kommitténs syn på saken är den
omsättningsarbetslöshet, som framkommer såsom en
omedelbar följd av rationalisering, i stor utsträckning ett
omflyttningsspörsmål. Storleken av arbetslösheten
blir beroende av den takt, varmed arbetskraft
frigöres, och den takt, varmed nya arbetstillfällen
skapas.

Arbetslösheten i de enskilda fallen blir avhängig av
de hinder eller den friktion, som de arbetslösa ha att
övervinna vid en överflyttning från en ort till en
annan eller från ett yrke till ett annat. Stundom
kunna dessa hinder vara så stora, att arbetslösheten blir
permanent, det vill säga det blir för de avskedade
omöjligt att återvända till produktionen. Detta
gäller särskilt för den icke fullgoda arbetskraften
ävensom för den något äldre.

Utifrån dessa synpunkter har kommittén bestämt
sitt ställningstagande och utformat sina förslag.
Utredningen visar, att den arbetslöshet, som kan
hänföras till rationaliseringen, icke varit av
anmärkningsvärt stor omfattning, och att den i varje
fall är betydligt mindre än kristidsarbetslösheten.
Kommittén finner att rationalisering "icke har
förorsakat arbetslöshet av långvarig och mer omfattande
natur".

Härutöver kan tilläggas att enligt de siffror, som
framkommit vid undersökningen rörande
driftnedläg-gelserna, måste man konstatera, att den arbetslöshet,
som under åren 1920—1936 uppkommit genom
drift-nedläggelser till följd av rationalisering, är av
jämförelsevis ringa omfattning.

Även om rationaliseringen således ej har någon
nämnvärt ogynnsam inverkan såsom
arbetslöshets-skapande faktor på arbetsmarknaden, uppkommer
dock i samband med avskedanden ofta problem som
påfordra samhällets ingripande, och det är dylika
problem, som varit föremål för kommitténs
undersökningar.

Kommitténs förslag till åtgärder.

Såsom tidigare omnämnts, ingick det i kommitténs
direktiv att överväga, huruvida samhället borde givas
inflytande på rationaliseringens gång. Kommitténs
i hög grad klarsynta inställning till rationaliseringen
såsom en välståndsfaktor av grundläggande betydelse
och en oundgänglig regulator i industriens
anpassningsprocess inför ekonomiska påfrestningar av olika
slag — påtvungna kostnadsökningar och prisfall —
har föranlett kommittén att motsätta sig ej blott det
på sina håll ifrågasatta förbudet mot rationalisering
utan även så gott som varje annan åtgärd, som skulle
motverka eller försvåra fortsatt rationalisering.
Kommittén avstyrker "med bestämdhet varje förslag,
som tar sikte på ett generellt förbjudande av eller
motverkande av rationaliseringsåtgärder". Man
pepprar detta uttalande dessutom med att "en
arbetslöshet skulle säkerligen då uppkomma av mycket
större omfattning än den, som mer eller mindre
temporärt föranledes av rationaliseringen".

Utredningen avvisar vidare tanken på en kontroll
av rationaliseringsprocessen och tillfogar, att en dylik
kontroll ur arbetslöshetsynpunkt skulle vara direkt
och omedelbart skadlig på grund av den verkan den
skulle få på näringsgrenar utsatta för utländsk
konkurrens. De praktiska svårigheterna att genomföra
dylik kontroll samt riskerna för ett hämmande
inflytande på det svenska näringslivets nödvändiga
tekniska utveckling synes kommittén även i övrigt så
stora, att kommittén även avstyrker åtgärder i sådant
syfte.

Sedan alla dessa klara uttalanden enhälligt gjorts,
har utlåtandets kompromisskaraktär tagit sig uttryck
i det likaså enhälliga uttalandet att rationaliseringen
bör observeras. Den skall ej förbjudas, ej
kontrolleras, men observeras! Därigenom har den riktning,
som till äventyrs önskat statskontrollen igångsatt, ej
behövt se vägen härtill helt avstängd. Man har enat
sig om ett uttalande, att för den händelse
utvecklingen i en framtid skulle ge upphov till mer allvarliga
problem, får det då tagas under omprövning, vilka
vägar, som böra beträdas. "Huruvida härvid en
kontroll av rationaliseringsprocessen kan anses tillrådlig,
får bero på då rådande förhållanden".

Vid diskuterandet av kontrollbehovet har man
något utbrett sig över vad man kallar
"felrationalisering". Det är måhända möjligt att enskilda
rationaliseringsåtgärder kunna komma att visa sig ej
uppfylla vad därmed avsetts, men svårare fel i detta
avseende höra säkerligen till sällsynta undantag och
möjligheten att förekomma dem genom någon
kontrollinstans’ åtgöranden synes knappast sannolik.

Ett från samhällsintressets synpunkt starkare skäl
för kontroll av rationaliseringen frambäres genom
påpekandet, att det i vissa fall kan vara lämpligt att
moderera rationaliseringstakten. "För samhället är
det nämligen nödvändigt att ta hänsyn till de
åtgärder, som äro erforderliga för omhändertagande av
den utrationaliserade arbetskraften, ett
hänsynstagande, som för företagarnas vidkommande icke är
nödvändigt, även om så i åtskilliga fall sker". På
ett annat ställe skriver kommittén, att företagarna
många gånger ådagalagt en långt gående förståelse
för de svårigheter, som vid arbetslöshet drabbat
avskedad arbetare, vilket varit en ytterligare orsak för

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free