- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
17

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

utredningen att för närvarande icke tillstyrka
införandet av en rationaliseringskontroll.

I full insikt om, hur varje i det ekonomiska livet
ingripande åtgärd äger samband med otaliga faktorer
på näringslivets alla områden, har kommittén i sin
strävan att få grepp över problemet om arbetslöshet
som följd av rationalisering hamnat i ett vidlyftigt
projekt, som sluüle förutsätta kunskap om allting, som
berör eller har inflytande på produktiv verksamhet.
Det skulle inrättas ett centralt, statligt organ med
uppgift att kontinuerligt följa utvecklingen inom
näringslivet med särskild uppmärksamhet riktad Pel Sci~
dana företeelser, som kunna öva inflytande på
sysselsättningsmöjligheterna.

Detta förslag om ett arbetsmarknadsinstitut har ej
haft någon "god press". Det skulle vid sidan
av Socialstyrelsen, som det enligt gällande
instruktion åligger "att handlägga ärenden rörande
arbetsmarknaden, såsom arbetsmarknadens läge,
arbetsförmedling, arbetslön, arbetslöshet,
arbetslöshetsförsäkring och att med uppmärksamhet följa
företeelserna på sitt verksamhetsområde" direkt
informera Kungl. maj:t om arbetsmarknadens
utvecklingstendenser.

Sin kännedom skulle det förskaffa sig genom
konjunkturanalys, bearbetning av statistik och ett
utvidgat uppgiftsväsen, vilket senare förslag har uppkallat
den därav träffade företagarevärlden till befogade
gensagor. Sålunda liar Teknologföreningen
beträffande den föreslagna skyldigheten för företagare (som
stadigvarande använda minst 20 arbetare) att varje
avlöningsdag lämna uppgift rörande storleken av den
sysselsatta arbetskraften samt utbetalad lönesumma,
ansett, att icke mycket därmed skulle vinnas, då det
i alla fall icke skulle vara möjligt att av växlingarna
i arbetareantal för varje vecka på ett centralt
ämbetsverk avgöra, om växlingen är av tillfällig art eller om
den uppväges av ändringar i de ej redovisade delarna
av näringslivet. Obligatoriskt insändande av
nuvarande kvartalsuppgifter senast till viss dag och en
rationalisering av materialets bearbetning borde vara
fullt tillräckligt såsom underlag för en
tillfredsställande arbetsmarknadsstatistik.

Ännu mer opraktiskt i tankegången är förslaget,
att företag, som på ort med föga utbildat näringsliv
ämnar igångsätta verksamhet med minst 50 arbetare,
som med fog kan antagas komma att upphöra inom
begränsad tid, skall göra anmälan härom. För
byggnadsföretag och vissa andra specialarbeten, som på
grund av sin karaktär avslutas under begränsad tid,
är detta förhållande för alla parter en självklar sak,
och för andra fall torde möjligheten att i förväg yttra
sig om sysselsättningens varaktighet vara mycket
sällsynt.

På liknande sätt förhåller det sig med föreskriften,
att arbetsgivare fore genomförandet av åtgärd, som
leder till avskedande av minst 50 arbetare, skall göra
anmälan därom. Detta låter sig väl göra vid planerad
nedläggning av företag eller avdelning inom foretag,
men skulle däri inbegripas även andra
driftinskränkningar och företagsdispositioner, skulle föreskriften
vara i hög grad olycklig och ineffektiv.

Jag kan ej underlåta att göra den reflexionen, att
det verkar, som om svårigheten att genom direkta,
något så när verksamma åtgärder träffa kärnan av
rationaliseringsproblemet föranlett kommittén att

sväva ut alltför vida över områden som ganska löst
sammanhänga med rationaliseringen.

Sålunda har kommittén ägnat mycken
uppmärksamhet åt möjligheterna att befrämja näringslivets
expansion såsom den naturliga vägen att motverka
rationaliseringens i vissa fall ogynnsamma verkningar
på arbetsmarknaden. De åtgärder, som här tagits i
betraktande, ha, som helt naturligt är, väsentligen
fått sin färg av den särskilt utanför näringskretsar
numera så vanliga tron på statens möjligheter att
ingripa dirigerande och vägledande. Hit hör den stort
upplagda tanken om inrättande àv en statlig
informationstjänst, som skulle tillhandagå näringslivet med
uppslag till ny och vidgad produktion. Under
försöken till vidare utformning av denna tanke krymper
den så småningom samman till att avse småindustrien
och hantverksmässig verksamhet.

Även med denna begränsning skulle anordningen,
såsom Teknologföreningen i sitt yttrande framhåller,
kunna få den mindre önskvärda konsekvensen, att
staten eller dess organ kunde bliva ansvariga för av
informationstjänsten lämnade uppgifter. Även med
den mest kvalificerade personal torde det nämligen
icke kunna undvikas, att informationstjänstens
uppgifter kunde bli vilseledande.

När det gäller åtgärder för befrämjande av
näringslivets expansion, innehåller kommittébetänkandet ett
guldkorn, som jag här vill återgiva in extenso.
Kommitténs uttalande lyder: "Utredningen anser sig i detta
sammanhang vidare böra understryka vikten av, att
man från samhällets sida icke underlåter att mera
allmänt befordra företagens trivsel. Varje
samhällelig åtgärd, som tar sikte på ordnade och stabila
förhållanden å penningmarknad, arbetsmarknad etc.
kommer indirekt företagsamheten till godo, likaväl
som okloka åtgärder lända densamma till skada".

På fast mark befinner sig utredningen, när den gör
positiva förslag till motverkande av arbetslösheten
genom att underlätta arbetskraftens rörlighet på
arbetsmarknaden och genom befrämjande av
yrkesutbildningen och likaså när det gäller att utfinna medel
att lindra arbetslöshetens verkningar, särskilt för
något äldre arbetskraft och egnahemsägare.

En hjälp för de avskedade att återföras till
produktionen, när arbetslöshet på ett håll uppväges av brist
på arbetare på ett annat, är även ett industriens
intresse. En effektivisering av den offentliga
arbetsförmedlingen, särskilt i vad avser dess interlokala
verksamhet, är av behovet påkallad, och förslaget i
detta avseende utgör ett av utredningens för
näringslivet allra viktigaste resultat.

Teknologföreningen har också anslutit sig härtill
och givetvis heller ingenting haft att invända mot de
behj ärtans värda förslag, som syfta till vidgat
arbetslöshetsunderstöd genom den statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringen åt arbetare, som fyllt 45 år och
blivit utan arbete, och stöd till arbetare, som tillika
ä.r egnahemsägare, när han oförvållat drabbats av
arbetslöshet, på grund av att arbetskraften på viss ort
måst reduceras definitivt.

Det kan synas som om denna stora utrednings
resultat i form av för näringslivet godtagbara förslag är
rätt magert, men dess utomordentliga värde torde
ligga i det omfattande och intressanta material, som
samlats för belysande av svenskt produktivt liv under
ett växlingsrikt och betydelsefullt skede tillsammans

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free