Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kn i sk Ti ds kri ft
med det sakliga klarläggande av
rationaliseringsspörsmålet, och vad därmed äger sammanhang, som
åstadkommits.
Diskussion.
Herr Ordföranden, direktör Klemming: Jag ber att
få tacka direktör Olson för hans utomordentligt
värdefulla resumé och lämnar härmed ordet fritt.
Civilingenjör h. Säger: Herr ordförande, mina
herrar! Jag vill uttala min anslutning till den slutsats,
som rationaliseringskommittén kommit till, då den
slår fast, att rationaliseringen bör stödjas och länkas
in på de bästa banorna. Jag anser vidare, att den
programpunkt, som kommittén uppställt, då den säger,
att arbetsförmedlingen bör i görligaste mån förbättras,
är värd allt stöd. Det är nämligen just på denna
punkt som vissa olägenheter kunna uppstå vid
rationalisering, då man får övertalig arbetskraft, för vilken
det kan vara svårt att finna ny sysselsättning.
Sedan var det endast en liten detalj ifråga om de
diagram och kurvor, som föredragshållaren visade oss.
De röda staplarna på direktör Olsons plansch skulle
ju föreställa ansökningsöverskottet per 100 lediga
platser. Jag föreställer mig emellertid, att man skulle
få en noggrannare uppfattning om arbetslösheten, om
man kunde få en siffra för ansökningsantalet per 100
platser, alltså icke per 100 lediga platser, utan på
förefintliga platser över huvud taget. För 1932—-1933
visar direktör Olsons diagram en stegring av
ansökningsöverskottet. Detta kan ju bero på att det under
denna tid var flera arbetssökande men också på att
antalet lediga platser kanske var mindre.
Bergsingenjör C. A. Landegren: Herr ordförande,
mina herrar! Jag skulle vilja uppehålla mig litet vid
frågan om den s. k. informationstjänsten och dess
möjligheter, då man inom rationaliseringskommittén
tydligen hoppats på att en statlig informationstjänst
skulle kunna utöva ett mycket gott inflytande på det
svenska näringslivet genom att komma med uppslag
och idéer till ny produktion för våra industrier.
Det är, resonerar man bland dem som äro anhängare
till förslaget om upprättande av en statlig
informationstjänst, ett allmänt känt förhållande, att även om
en uppfinning är bra, har den ofta mycket svårt att
komma fram från uppfinnare till exploatör. En annan
sida av saken, som också framhållits av kommerserådet
Enström, är den, att det många gånger kan vara fråga
om uppfinningar, som inte ligga i linje med sin tid.
Här skulle nu ■—- menar man — informationstjänsten
kunna gripa in och arkivera sådana uppslag för att när
tiden en gång är mogen taga fram handlingarna och
ställa uppfinningarna till näringslivets förfogande.
Sedan ha vi den möjlighet till snabbare exploatering
av gjorda uppfinningar, som skulle möjliggöras genom
en informationstjänst. Denna skulle få sina uppslag;
genom att uppfinnare och initiativtagare vände sig till
informationstjänsten, varjämte man inom
informationstjänsten skulle studera utkommande utländsk
litteratur och dessutom skaffa sig förbindelser i
utlandet för att ännu bättre kunna följa utvecklingen.
Mot idéen att upprätta en statlig informationstjänst
invänder man nu främst, att man skulle riskera att
den kunde komma med idéer och uppslag, som icke
vore bäriga. Det är naturligtvis ofrånkomligt, att man
måste räkna med en viss sådan risk, men dess
storleksordning beror i hög grad på hur insamlandet av
materialet sker, och ansvaret måste väl ändå under alla
omständigheter allt framgent anses ligga hos
företagarna själva. Det är alldeles givet, att det ligger ett
mycket stort ansvar hos informationstjänsten, så
tillvida att man från informationstjänstens sida måste
klart poängtera för en reflektant, att det uppslag, som
informationstjänsten kommer med, måste ordentligt
undersökas och kalkyleras av vederbörande företagare
själva.
Det är informationstjänstens uppgift att på ett så
tidigt stadium av rationaliseringsprocessen som
möjligt få ny produktion till stånd genom nya initiativ.
Att få tag i nya uppslag och idéer tar sin tid, och
därför kan denna uppgift enligt min mening icke lösas på
ett bättre sätt än genom informationscentralens
ständiga vakttjänst.
För en sådan industri som stenindustrien skulle det,
såvitt jag kan förstå, ha varit av ett oerhört värde om
den genom något slags informationstjänst redan på ett
tidigt stadium kunnat få sin uppmärksamhet fäst på
den långsamma förändring i grundbetingelserna för
industriens tillvaro, som här var på marsch. En
liknande strukturell förändring, som ifråga om
stenindustrien, kunna vi spåra på flera andra områden inom
näringslivet. Jag tänker här närmast på
cellulosaindustrien. Det är min tanke, att informationstjänsten
som en av sina stora uppgifter skulle ha att i tid söka
observera dylika utvecklingstendenser och redan på ett
tidigt stadium söka dra de nödvändiga konsekvenserna.
Detta är bara ett par punkter, där en väl organiserad
informationstjänst skulle kunna göra stora insatser.
överingenjör Karl Erik Eriksson: Herr ordförande!
Är 1936, alltså samma år som
rationaliseringskommittén tillsattes, höll jag vid Arosmässan i Västerås ett
föredrag om rationaliseringen och dess inverkan på
industriens ekonomiska förutsättningar och
arbetslösheten. Under förarbetet för mitt föredrag fick jag
tillfälle att rätt ingående diskutera olika sidor av
ämnet med utredningens ordförande, revisionssekreterare
Hesselman, varjämte jag fick deltaga i
verkstadsföreningens diskussioner med kommittén. Jag fick på så
sätt redan på detta tidiga stadium tillfälle att få del av
kommitténs inställning till rationaliseringsproblemet
över huvud taget och framför allt till
rationaliseringens inverkan på arbetslösheten. I mitt föredrag i
Västerås försökte jag sedan i form av tillspetsade
påståenden taga upp till debatt några av de tendenser, som
jag trott mig spåra hos utredningen. Då utredningen nu
föreligger färdig, kan jag för min del — och det tror
jag även stämmer ganska bra överens med direktör
Olsons uppfattning -—- endast uttala min glädje över
att kommittén kommit till det resultat som den
gjort och accepterat rationaliseringen såsom en
praktiskt taget hundraprocentigt god utveckling inom det
moderna näringslivet.
Det är emellertid några synpunkter, som jag för min
del anser, att utredningen lämnat alltför mycket åt
sidan. Jag berörde dem i mitt föredrag i Västerås 1936
och skall i kväll tillåta mig att i allra största korthet
återkomma till saken. Jag tänker då först och främst
på statistiken.
Kommittén synes ha baserat sitt material
uteslutande på antalet arbetare och icke på totala antalet
anställda inom industrien. En rationaliseringsprocess
inom en kvalitetsindustri åtföljes alltid av en
kraftig stegring av antalet fast anställda tjänstemän, vilket
direkt motverkar rationaliseringens eventuellt
arbets-löshetsalstrande effekt i fråga om arbetarstammen.
Då det gäller att bedöma rationaliseringens inverkan,
är en statistik, som endast tar hänsyn till antalet
arbetare, därför direkt felaktig.
Sedan är det också en annan synpunkt, som jag
skulle vilja framhålla i fråga om den del av statistiken,
som avser s. k. produktionsmätningar. Det finns inom
den moderna tekniken en mäktig utvecklingstendens,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
