Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
som löper parallellt med rationaliseringen, nämligen
strävandena efter en alltmera förbättrad kvalitet på
varorna. Ett ofrånkomligt faktum är, att folk i våra
dagar kräver allt bättre varor. Om man t. e. jämför
det arbete, som för tio år sedan nedlades på målning
av verkstadsmaskiner, elektriska motorer e. d., med det
arbete, som man nu för tiden måste offra på samma
sak, finner man utan vidare, att man får räkna med ett
betydligt större timantal för denna arbetsprocess,
förutsatt naturligtvis att man inte genom
rationaliserings-åtgärder kompenserat en del av den för
kvalitetsökningen erforderliga större arbetsmängden. Om man
jämför produktionen från ett år till ett annat, måste
man därför, för att jämförelsen skall bli riktig, även ta
hänsyn till kvalitetsförbättringarna.
Kvalitetsförbättring tar sig nämligen inte uttryck i ökad
materialmängd utan i ökat antal arbetstimmar. Då man mäter
den nuvarande produktionen, måste man alltså taga
hänsyn till att på grund av kvalitetsförbättring ett
betydligt ökat antal arbetstimmar kommit med. I
utredningens statistik skulle därför produktionen per
ar-arbetstimme sannolikt visa sig växa rätt betydligt om
inte samtidigt en kvalitetsförbättring inträtt.
I mitt föredrag i Västerås formulerade jag en sats
för i-ationaliséringsstatistiken, som jag ännu en gång
vill slå fast. Jag sade nämligen: "Man har ej rätt att
jämföra läget hos ett företag efter en
rationaliseringsprocess med något annat än det tillstånd som vid den
senare tidpunkten skulle ha förelegat, om
rationaliseringen ej genomförts." Det låter kanske litet
krångligt, men om man tänker efter vad det innebär, får man
enligt min mening en rätt bra uppfattning om, hur
föga tillförlitlig en statistik måste vara, som spänner
över femton år, då det företag, som den avser, under
den period, som statistiken omfattar, genom teknikens
utveckling kanske tre, fyra gånger gått från den ena
standarden till den andra. Den produkt, som företaget
i dag frambringar, är helt enkelt inte alls densamma
som företaget frambringade för femton år sedan. Jag
är för min del övertygad om att man inte kan leta upp
mer än fem eller tio procent av alla företag inom den
svenska industrien, som åstadkommo samma
produkt-tion i slutet av denna period, som utredningens
statistik avser, som de frambringade i början av denna
period. De utredningar, som
rationaliseringskommittén gjort på basis av denna statistik, äro därför
felaktiga. Det gläder mig i alla fall, att kommittén över
huvud taget kommit till det slutresultat som den gjort,
nämligen att rationaliseringen varit av godo för vårt
näringsliv, och att den därför bör på allt sätt stödjas.
Till slut skulle jag bara vilja göra ytterligare en
liten invändning mot kommitténs betänkande. Det
gäller den del av betänkandet, som direktör Olson
icke berörde, nämligen det resultat, som utredningen
kommit till ifråga om rationaliseringens inverkan på
hälsotillståndet bland de anställda, antalet olycksfall
osv. Jag tror att de flesta av mina kolleger ha samma
erfarenhet som jag, nämligen att
rationaliseringsprocessen icke, såsom i utredningen påstås, lett till ett
ökat antal olycksfall och försämrat hälsotillstånd bland
arbetarna, utan tvärtom till en minskning av
olycksfallsrisken och ett förbättrat hälsotillstånd för de
anställda.
Professor S. Velander: Jag skulle i anslutning till
de statistiska hänvisningar, som här gjorts, endast
vilja anföra ett litet exempel för att visa vad
mekaniseringen och den ökade användningen av maskiner i
själva verket betytt och betyder för vårt industriella
liv. Inom den gren av tekniken, som jag närmast
sysslar med, nämligen elektrifieringsfrågor och dylikt, har
jag roat mig med att räkna ut hur många arbetare,
som finge göra verkliga slavdagsverken med 12 tim-
mars arbetsdag, som vi skulle behöva för att ersätta
våra maskiner. Om jag utgår ifrån att
transmitte-ringsgraden är lika god hos våra elektriska motorer
som hos den mänskliga arbetskraften, kommer jag till
det resultatet, att vi skulle behöva ett så stort antal
arbetare som motsvarar Sveriges tiodubbla befolkning.
Vi producera alltså f. n. i vårt land med sex mill.
invånare lika mycket som vi skulle ha behövt 60 mill.
människor till för att få fram, om vi inte haft våra
vattenfall och andra energikällor. Jag har velat
anföra denna lilla bild för att ytterligare understryka hur
rätt överingenjör Eriksson hade, då han påpekade det
fullständigt felaktiga i den statistik över
produktionsutvecklingen, som den ärade inledaren hänvisade till.
Pä grund av kvalitetsförbättringen går det helt enkelt
icke att resonera som så, att vår industriella
produktion var det och det året så och sä stor per
arbetstimma eller arbetare osv. och med utgångspunkt
därifrån göra en jämförelse med ett annat år. En sådan
statistik måste leda till alldeles felaktiga slutsatser.
Sedan har man talat mycket om den s. k.
informationstjänsten, som man tror utan vidare skulle kunna
ge vårt lands företagare några gåvor från himlen. Jag
tror nog, att anhängarna av tanken på en
informationscentral äro inne på samma funderingar som de
gamla alkemisterna på sin tid, som letade efter den
vises sten och trodde, att de kunde göra bly till guld.
Nej, så enkelt vinner nog inte värt näringsliv sina
segrar. När man här velat haussa upp tanken på en
informationstjänst såsom något rent av undergörande,
underskattar man enligt min mening det intensiva,
målmedvetna och intresserade, intellektuella
ingenjörsarbete, som ligger bakom framstegen inom vårt
industriella liv. Det ligger inte så enkelt till, att man
bara behöver ställa sig upp och peka ut att där och
där finns ett arbete, som ni kan ta hand om. Bakom
den storstilade utvecklingen av vårt lands industri
ligger inte bara enskilda uppfinningar och uppslag utan
åratal av intensivt och mödosamt arbete för att föra
fram idéerna.
Jag skulle för övrigt verkligen vilja se de män med
fenomenhjärnor, som man tänkt sig skulle sitta i
denna informationstjänst, och med något slags divinatorisk
förmåga peka ut för hugade spekulanter, att här och
här ha ni en idé till en tillverkning, som det lönar
sig att nu bygga upp, ty om 10—15 år kommer den
att ge så och så mycket i vinst. Nej upprepar jag,
det går icke att ordna saken så enkelt. Det kommer
att bli misslyckanden och åter misslyckanden.
Var har man över huvud taget tänkt sig att få tag
i folk till en informationstjänst? Hela spörsmålet om
att på ett visst område få fram skickliga och
uppslagsrika ingenjörer är ju ytterst en uppfostringsfråga.
Se bara t. e. på Schweiz, som i förhållande till sin
befolkning har en av världens största kemisk-tekniska
industrier. Det storartade uppsving, som förekommit
inom den kemiska industrien i Schweiz, kan enligt
min mening icke tillskrivas någon annan omständighet
än att man sedan ett årtionde tillbaka haft en mycket
förnämlig och omfattande utbildning av
elektrokemis-ter i Zürich. Sedan ha dessa unga, uppslagsrika män
ställt sina talanger till industriens förfogande och på
så sätt skapat fram denna för Schweiz numera så
viktiga produktion.
Min slutsats av vad man kan se i Schweiz är
därför den, att för att man över huvud taget skall kunna
komma vidare på den industriella utvecklingens väg,
måste man se till att man både kvantitativt och
kvalitativt får fram de män, som kunna göra de
förbättringar och komma med de idéer, som behövas. De
män med företrädesvis juridisk eller
förvaltningsteknisk utbildning, som nu sitta i olika myndigheter här
i Sverige, kunna icke ha hand om den saken. Vad vi
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
