- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
31

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

ett visst pris och sålt en vara till ett annat pris, som
vi hoppas ligger avsevärt mycket högre. Men när
verkstaden tillverkar varan, debiterar den ett pris, som
icke är detsamma som det offererade.
Försäljningsavdelningen måste nämligen ha täckt sig för den
merkostnad, som kan uppkomma under den tid
tillverkningen pågår.

Jag kan också säga hur vi debitera dessa
självkostnader. Vi ta nuvärdet av materialet när vi sätta
in det och nuvärdet av arbetskraften när vi sätta in
den och debitera försäljningsavdelningen.

Dr Liljeblad: Vi göra naturligtvis på liknande sätt.
När vi sätta in materialpriset, diskontera vi vad vi
kalla materialnoteringen. Vi räkna med litet högre
pris än nupriset. Man får alltså söka gissa sig till
vad material- och arbetskostnaden kan bli för de
varor, som man offererar. I regel får man hålla sig
till nuprisen.

Civilingenjör Gerdin: Det finns ju en skillnad
mellan dr Carlsons och övriga talares sätt att räkna och
det är den, att de andra talarna här i debatten tyckas
ha präglat termen återanskaffningspris och dr Carlson
termen dagens försäljningspris, eller alternativpriset,
tror jag han kallade det för. Det förefaller mig vara
en liten skillnad i tankegången. Den som tänker på
återanskaffningspriset, har nog som bakgrund för sitt
resonemang, att den industriella rörelsen skall
fortfara, och det är nog i allmänhet på det sättet som
industrimännen se saken. Även om man i dag kunde
göra en större vinst genom att sälja sina råvaror, tar
man inte den vinsten, utan man fortsätter hellre med
sin rörelse. Den inställningen måste vara en ur sociala
synpunkter nödvändig inställning. Därför är det väl
att hoppas, att statsmakterna icke skola beskära
företagens försök att stabilisera sig alltför mycket. När
vi nu för tiden inom den industriella rörelsen måste
driva vår verksamhet så spekulativt, kan jag inte finna
annat än att det måste vara ytterligt svårt att
uppfylla statsmakternas krav på exakta vinstberäkningar.

Dr Carlson: Beträffande de tidigare inläggen i
denna diskussion skall jag be att få säga några ord.
Professor Törnqvist talade om nattskift och dagskift. Det

är fullt klart, att det är de marginella kostnaderna
som få bestämma priset. Vad sedan poolpriset
beträffar måste jag säga, att det är en liten skillnad
mellan detta fall och det fall, som här anförts, beträffande
kolen. I fråga om kolen är det nuvarande systemet
ju ett rent subventionerande av de förbrukare, som
använda kol för sin tillverkning. Man ser helt enkelt
bort från de verkliga kostnaderna för varans
erhållande. Förhållandet är ju något annorlunda beträffande
poolpriset på en bestämd vara, t. e. järn, som man
kan räkna med att köpa i vissa fasta kvantiteter. Att
över huvud taget köpa någonting från Tyskland i
dessa tider är förstås också ett lotteri, men om man
kan räkna på dessa avtalade kvantiteter av järn t. e.
och den övriga importen är ganska liten, blir frågan
den: skola vi låta marginalkostnaden bestämma det
hela och sälja allt järn till detta pris? I så fall
kommer nog efterfrågan automatiskt att skäras ned. Då
kommer också priset att sjunka. Jag undrar därför,
om icke poolprisbildningen har en viss stabiliserande
inverkan på marknaden. Jag måste verkligen
ifrågasätta om det skulle vara nyttigt, att alla dessa priser
skulle baseras på en extra notering, som bara gäller
10 procent av det normala behovgt.

Professor Törnqvist: Beträffande poolpriser tycker
jag, att de ha bättre skäl för sig, när det gäller arbete
i dag- och nattskift. Där ligger det ju så till, att
om jag driver en stor verkstad, är det inte lönande
för mig att ta dit endast 8—10 man, utan jag får
ta dit ett betydligt större antal, om jag vill hålla
tillverkningen i gång med ett extraskift. Kostnaderna
äro visserligen rörliga men inte proportionellt rörliga.
Då kan det hända, att jag kan välja mellan att gå
ovanför eller nedanför min jämviktspunkt. Då får jag
poola mitt pris för att komma någon vart.

Ordföranden, direktör Klemming: Då ingen
ytterligare talare synes vilja begära ordet, skall jag be att
ännu en gång till dr Carlson få uttala avdelningens
tack för det mycket intressanta inledningsanförandet.
Den livliga diskussion, som följt på detta föredrag,
visar också till fullo värdet och betydelsen av det
anförande, som dr Carlson hållit.

Arbetstid och produktion.

Erfarenheter i England under förra världskriget.

För att komma till rätta med det brydsamma
ekonomiska läge, som vårt land i nuvarande stund
befinner sig i, är det, som vi alla veta. icke tillräckligt
att iakttaga största möjliga sparsamhet på alla
områden för att därigenom minska våra enskilda och
offentliga utgifter. Vi måste också taga verkliga
krafttag för att öka våra inkomster genom en stegrad
produktion, och en förlängning av arbetstiden
framstår därvid som en faktor av fundamental betydelse.
Frågan blir då, hur mycket arbetstiden kan ökas,
utan att hälsotillståndet bland arbetarna blir lidande
genom överansträngning, som också måste få ett
menligt inflytande på produktionens mängd och arbetets
kvalitet.

Under det förra världskriget begick man många
misstag på detta område vid ammunitionsfabrikerna i

England, därför att man föreställde sig, att den
fosterländska anda, som besjälade arbetarna, skulle
sätta dem i stånd att uthärda även mycket långa
arbetstider. Att arbeta från 70 till 90 timmar i
veckan var icke ovanligt för manliga arbetare, och
det förekom t. o. m. fall, då arbetstiden var så lång
som 100 h/v. Även många av de unga pojkarna,
som arbetade i vapenindustrien, hade en arbetstid av
60 till 70 timmar per vecka, och den kvinnliga
arbetskraften tycks ha haft samma tider. Om än
patriotismen var av en viss betydelse för att höja
arbetarnas motståndskraft, tog dock tröttheten ut sin
rätt, och många fall av överansträngning och bruten
hälsa inträffade under de tidigare skedena av kriget.
Myndigheterna funno sig därför nödsakade att
tillsätta en särskild kommitté, Health of Munition

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free