- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
32

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tf.knisk Tidskrift

Workers Committee, för att ordna
ammunitionsarbetarnas arbetsförhållanden.

För de erfarenheter som gjordes i samband med
kommitténs undersökningar, redogör dr H. M. Vernon
i årets januarinummer av tidskriften Occupational
Psychology. Dr Vernon tillhörde den stab av
vetenskapsmän som kommittén hade till sitt förfogande,
och han synes ha varit mycket väl kvalificerad för
sitt arbete, bl. a. därför att han under flera månader
själv arbetade i en ammunitionsfabrik för tillverkning
av 7,5 cm granater, vilka han hade till uppgift att
kontrollmäta.

Förf. framhåller, att ammunitionsfabrikerna
erbjödo enastående möjligheter att samla statistiska
uppgifter rörande produktionen, därför att de flesta
av dem under flera år tillverkade väldiga mängder
standardiserad ammunition av exakt samma slag och
kvalitet. Det var endast arbetstidens längd som tid
efter annan ändrades. Man höll alltså samma
arbetstid under flera månader åt gången och hade
därigenom möjlighet att komma till verkligt noggranna
resultat. Därtill kom den gynnsamma
omständigheten, att förf. kunde förlägga sitt huvudsakliga
arbete till en stor och modern fabrik för tillverkning av
tändrör, där arbetet var uppdelat i en mängd
olikartade arbetsoperationer. Förf. blev härigenom i
tillfälle att för sina studier välja ut de operationer
som voro bäst ägnade att lämna avgörande
upplysningar om sambandet mellan arbetstidens längd och
det utförda arbetets kvalitet. Ordentligt
kroppsarbete borde uppenbarligen vara mera ansträngande
än att sköta halvautomatiska maskiner, men vilka
arbetstider borde i så fall fastställas för de båda
nämnda slagen av sysselsättning?

Förf. bestämde sig för att följa arbetet vid fyra
olika operationer. Den första av dessa bestod av
rent handarbete som utfördes av manliga arbetare,
vilka hade möjlighet att öka sin arbetstakt.

Den andra var svarvning av tändrör, som utfördes
av kvinnliga arbetare, vilka hade att hantera sju
olika skär- och borrverktyg. Ombytena av verktyg
kunde göras snabbt eller långsamt, som det behagade
arbetaren.

Den tredje operationen var gängning av tändrören
med en halvautomatisk maskin, vars hastighet icke
kunde ändras. Endast växlingen av arbetsstycke,
som upptog en femtedel av arbetstiden, kunde
påskyndas.

Den fjärde operationen var ett borrningsarbete,
som utfördes av pojkar. Växlingen av arbetsstycken
tog mindre än två sekunder, varför dessa pojkar
knappast hade någon möjlighet att öka sin
arbetstakt.

Varje gång arbetstiden avkortades, visade det sig,
att timproduktionen förblev oförändrad under den
första veckan eller de första fjorton dagarna.
Därefter steg den långsamt, tills den nådde en viss nivå
efter en period som växlade mellan två och fyra
månader. Tack vare den minskning av tröttheten, som
blev en följd av den reducerade arbetstiden, kommo
arbetarna omedvetet in i vanan att öka arbetstakten.

De kvinnor, som svarvade tändrör, hade till att
börja med en arbetstid av 75 h/v, och när de fingo
gå över till 63V2 h/v, medförde det en avsevärd
produktionsökning. Det relativa antalet tändrör, som
svarvades per timme, steg nämligen till 131 mot 108

vid 12 timmars arbetsdag, medan den totala
veckoproduktionen förblev oförändrad trots den kortare
arbetstiden. När sedan arbetstiden minskades
ytterligare till 551/2 h/v steg timproduktionen gradvis till
169, och den sammanlagda veckoproduktionen var då
13 % större än vid 12-timmarsdagen inklusive
söndagsarbete. De kvinnliga arbetarna höllo tiderna
dåligt, och även vid 551/2-timmarsveckan uppnådde
de icke mera arbetad tid än 471/2 timmar, vilket
huvudsakligen var att skriva på trötthetens konto. Förf.
anser det därför vara föga tvivel underkastat, att de
skulle ha innehållit tiderna bättre och ändå kommit
upp i en maximal produktion, om arbetstiden hade
gjorts något kortare än 551/2 h/v. Enligt den nya
Factory Act skall den normala arbetstiden vara 48
h/v med ett tillåtet övertidsarbete av 6 timmar eller
högst 54 h/v. En sådan arbetstid skulle ha satt den
kvinnliga personalen i stånd att uppnå maximal
produktion, men troligen skulle enligt förf:s mening 51
timmar eller t. o. m. mindre givit lika bra resultat.

De manliga arbetarna med ansträngande
kroppsarbete hade till en början 12 timmars arbetsdag, som
de dock icke höllo regelbundet utan arbetade
somliga dagar 10 h/d. Söndagsarbete förekom då och då
men slutligen slopades detta alldeles. Arbetstiden
reducerades härigenom från den ursprungliga om
663/4 h/v till 60 h/v och längre fram till 5572 h/v.
Dessa minskningar av arbetstiden hade en så
markerad effekt på veckoproduktionen, att denna under
60-timmarsveckan blev 5 % större än förut och icke
mindre än 19 % större under 551/2-timmesveckan.

Ifråga om det halvautomatiska arbetet blev
effekten av de minskade arbetstiderna givetvis mindre
uppenbar, men den totala produktionen för såväl
pojkarna som de kvinnliga arbetarna förblev dock så
gott som oförändrad, även sedan de förra hade fått
gå ned från 763/4 h/v till 60 h/v och de senare från
72 h/v till 571/4 h/v. Pojkarna för sin del drevo upp
sin timproduktion med 21 %, men deras totala
veckoresultat minskade med 7 %. Kvinnorna, som hade
större möjligheter att påverka arbetstakten, ökade sin
timproduktion med 33 % med bibehållen
veckoproduktion.

Man skulle kunna tänka sig, skriver förf., att dessa
markerade förbättringar berodde på ökad skicklighet
hos arbetarna, men så förhöll det sig endast i mycket
liten utsträckning. Det var endast utlärda arbetare
som stodo under observation, och en speciellt utförd
undersökning visade, att nyanställda arbeterskor
kommo upp i en maximal produktion efter en tid av
5 till 7 veckor, vilken de sedan stadigt behöllo.

Det ligger nära till hands att fråga sig, hur det
kunde vara möjligt för arbetarna vid de
halvautomatiska maskinerna att driva upp sin produktionstakt
så avsevärt. Detta lär ha berott på, att det slösades
mindre med tiden vid början och slutet av
arbetsperioderna liksom under själva arbetstiden. I en
avdelning med enbart kvinnlig arbetskraft förlorade
man i genomsnitt 37 min. per dag vid igångsättningen
och upphörandet av arbetet, när man arbetade 631/.,
h/v. Nio månader senare, när arbetstiden kommit ner
i 551/2 h/v, hade tidsförlusten gått ner till 26 minuter,
varför man alltså sparade 11 min. per dag.

Som dylikt slöseri med tiden i början och slutet av
arbetsperioderna förekom på alla avdelningar, kunde
alltså varje arbetare spara tid, om han så ville. Men

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free