- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
34

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tf.knisk Tidskrift

Utbildningen kan ske på tre sätt; i verkstaden
enbart, i skolan enbart eller genom samarbete mellan
båda. Den sista metoden, som är tilltalande,
startades för ett par år sedan av Stockholms stads
lärlings-och yrkesskolor. Arbetet pågår vanlig tid i
verkstaden, under omflyttning mellan olika avdelningar
samt i skolan med teoretisk undervisning två kvällar
i veckan. Närvaro i skolan kontrolleras och
terminsbetyg utdelas.

Goda yrkesarbetare utbildas även av yrkesskolan
enbart, men vid samarbete kan industrien utöva
inflytande på valet av lärlingar, vilket är en betydande
fördel. Därtill kommer, att lärlingarna få växa upp
i företagets egen miljö, med allt vad detta innebär.
Där yrkesskola ej finnes, borde företagen slå sig
tillsammans och anordna dylik undervisning.

Att befordra tempoarbetare till yrkesarbetare efter
viss tid är oriktigt, ty detta är ju icke yrkesutbildning.
Undantag kunna givetvis förekomma.

Verkstadsföreningens nyligen utgivna "Anvisningar
rörande yrkesutbildning" borde vinna allmänt
beaktande. Därest företagen på allvar taga upp frågan,
skulle lärlingsutbildningen väl kunna bli tillräckligt
tillgodosedd. Lärling bör anställas med kontrakt;
detta stärker hans självförtroende och inverkar
fördelaktigt på hans inställning till företaget. Antalet
lärlingar brukar sättas till 3 % av antalet yrkesarbetare,
motsvarande en tid i yrket av 33 år. Man bör dock
räkna med en betydande avgång till enskild
verksamhet, till förmän, verkmästare och även till ingenjörer,
varför 5 % nog ej är en för hög siffra. Enligt
verkstadsföreningens statistik finnas i Stockholm med
omnejd ca 5 000 yrkesarbetare. Vissa yrkesgrenar kräva
ej teoretisk utbildning. Beräknas halva antalet
lärlingar behöva sådan, blir med 4-årig utbildning
antalet elever i skolorna dock 500 stycken.

Vid L. M. Ericsson utbildas i samarbete med
yrkesskolan 12 mekaniker och 8 svagströmselektriker per
år, vartill komma 9 revolver- och automatsvarvare
per år. Detta utgör nära 5 % av antalet
yrkesarbetare, som är omkring 600.

Sammanfattas dessa synpunkter blir programmet:
Anställ tillräckligt antal pojkar av 14—17 års ålder,
även under nedgångsperioder. Avlägsna de mindre
lämpliga och giv övriga utbildning, helst under
samarbete med yrkesskola. Skilj på tempo- och
yrkesarbetare. Utbilda årligen 5 % av yrkesarbetareantalet.

Inledningsanförande II. Direktör Konrad Andersson,
Stockholms stads lärlings- och yrkesskolor.
"Lärlingsskolornas arbete."

Talaren gav en snabbexposé över vad staden gör
genom sina yrkesskolor för utbildningen särskilt av
mekaniska yrkesarbetare och dem som tillhöra
närliggande yrken. Med stöd av sin egen erfarenhet
framhöll dir. Andersson vikten av att den som skall
handleda eleverna har tillräcklig utbildning i metodik
och pedagogi. Beträffande de psykotekniska proven
uttalade han som sin åsikt, att dessa icke äro så
pålitliga, då det är fråga om att antaga elever, som en
erfaren yrkeslärares omdöme. Direktör Anderssons
anförande kompletterades med en utförlig statistik
över antalet sökande och antalet tillgängliga platser
för elever inom de olika yrksgrupperna.

Inledningsanförande III. Ing. Ryner, A.-b. Gerh.
Arehns mek. verkstad. "Verkstädernas önskningar."

Då yrkesskolorna icke kunna förväntas utbilda
erforderligt antal yrkesarbetare, måste verkstäderna
kraftigt bidraga till sådan utbildning, vilket även är
nödvändigt enär skolan aldrig kan bibringa eleven den
nödvändiga rutinen och arbetstakten.

Eleven bör först erhålla kortare träning på olika
avdelningar och därefter vidareutbildas inom den
yrkesgrupp, där han visat sig mest lämplig. En sådan

utbildningsform blir emellertid dyrbar, och eleven
avflyttar ofta nog efter erhållen utbildning. Att genom
kontrakt binda eleven utöver lärlingstiden är väl
otänkbart. Däremot borde alla verkstäder åläggas att
utbilda ett antal elever, så att ej vissa av dem pressas
att ta färdigutbildade arbetare från dem, som utbildat
lärlingar. Saken torde ej kunna ordnas på
frivillighetens väg, utan man lär nog bli tvungen ålägga varje
verkstad lärlingsutbildning av sådant omfång, att
tillgången på yrkesarbetare blir tillfredsställande.

Emellertid bör även en del av den praktiska
utbildningen meddelas av skolan. För många
verkstäder bli eljest kostnaderna avskräckande, enär även
ett fåtal elever kräva sin lärare helt.

Även ifråga om den teoretiska utbildningen vilja
verkstäderna vara medbestämmande. Kursen för
mekaniker vid Stockholms stads lärlings- och yrkesskolor
räcker 11 månader, inom vilken tid ett av
skolöverstyrelsen fastställt, alltför omfattande program skall
medhinnas. Detta resulterar i vissa fall i en ytlig
skumning av ringa värde. Den praktiska
undervisningen omfattar 1 400 timmar, men däri ingår även
verktygslära med studium av skärhastigheter o. d.
Erfarenheten visar, att verktygsläran blir åsidosatt;
denna borde utgöra ett särskilt ämne med fastställt
timantal.

Teknologi omfattar materiallära, maskinlära och
fysik. Kursplanen för fysik omfattar 105 tim. med ett
synnerligen rikhaltigt program, varav behållningen
torde bli så gott som ingen, särskilt då någon
motsvarighet i praktiken ej föreligger. Tiden kunde
användas bättre och ämnet flyttas till
påbyggnadskurserna. Undervisningen i ritning borde lägga
huvudvikten på förmågan att läsa ritningar. Det gäller ju
här icke att utbilda ritare.

Yrkeshygien avfärdas på 12 tim. Hit hör
säkerhetstjänst och propaganda för "Safety first".
Olycksfallsstatistiken pekar på behovet av ämnets
utvidgning. Yrkesekonomi med kalkyler, ekonomilära m. m.
torde vara svårsmält och är knappast erforderligt för
arbetaren som yrkesman. En orientering rörande
omkostnadspålägg och dylikt är kanske bra men kan
förläggas till påbyggnadskurserna. De 99 tim. detta
ämne omfattar, krävas för läran om arbetsstudier, som
egendomligt nog fullständigt saknas i överstyrelsens
kursplan, ehuru förståelsen för detta ämne är av
största betydelse. Arbetaren bör förstå, att det ej
gäller att pressa till orimliga arbetsprestationer, utan
att utforska den bästa metoden. Arbetsstudiemän
kunde möjligen rekryteras bland dessa elever, sedan
de erhållit tillräcklig praktik.

En lämplig form för undervisning är växelgång
mellan skolan och verkstaden. Med 3-månaders
perioder blir skolans andel efter 20 månader även i detta
fall 11 månader och kursen den samma som förut.
Verkstaden skall då prestera en allsidig utbildning,
såvitt möjligt i anslutning till skolans kursplan. En
förlängning av tiden till 30 månader torde vara till
avgjord fördel. Under denna tid gallras de olämpliga
eleverna bort, och därefter sker anställning genom
kontrakt vid verkstaden för färdigutbildning i den för
eleven lämpligaste yrkesgrenen.

Sammanfattning: Rekrytera eleven från
yrkesskolorna; ändra kursplanerna så, att de motsvara de
praktiska kraven. Medverka till skolornas utveckling
och utbyggnad. Låt eleven under skoltiden praktisera
vid verkstaden. Ålägg varje verkstad att utbilda ett
visst antal elever. Tillse att vidareutbildning blir
effektiv och driv ett intimt samarbete med yrkesskolan.

Vid den efterföljande diskussionen yttrade sig:

Redaktionssekreterare Swartling, som undrade om
undervisningen i verkstaden kunde ordnas så, att den

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free