- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
38

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

är fråga om, utan bara har fäst sig vid uttrycken
"tjänst" och "tjäna".

I själva verket har det naturligtvis aldrig varit
fråga om annat än affärssynpunkter i detta
sammanhang. Den ständigt stegrade konkurrensen på alla
områden har kommit köpmännen att inse, att det inte
är nog med att förvärva kunder, utan man måste
också se till ätt man får behålla dem. Och vidare är det
många moderna varors komplicerade natur eller en
önskan hos säljaren att få leverera
förbrukningsartiklar eller reservdelar, som har gjort det nödvändigt
för denne att uppehålla kontakten med sina kunder
och intressera sig för dem, även sedan de ha gjort
sina inköp.

Naturligtvis kan man ha insett fördelen av att . taga
hand om kunderna och betjäna dem på alla möjliga
sätt och ändå ha som enda mål för sin verksamhet
att komma över så mycket pengar som möjligt, och
då får givetvis tanken att den egentliga meningen
med verksamheten skulle vara att tjäna samhället
något främmande och kanske löjligt över sig.

Emellertid tror jag inte, att det finns någon
anledning att tvivla på uppriktigheten hos dem som anse.
att det är samhällstjänsten som är det väsentliga.
Dels är det nog mycket få människor, som verkligen
arbeta enbart för pengarnas skull t. o. m. i de fall då
de själva inbilla sig att det är så. Man behöver bara
tänka på det fallet, att man själv har att välja
mellan ett mycket innehållslöst och enformigt arbete, som
är bra betalt, och en verkligt omväxlande och
intressant arbetsuppgift som är mindre givande rent
ekonomiskt sett men som ger möjlighet att göra en
verklig insats, och då blir det nog frågan om trivseln i
arbetet, som blir det avgörande för de allra flesta,
misstänker jag. Eller för àtt ta ett extremt exempel. För
en fånge är det som vi veta en lindring i straffet att få
deltaga i ett meningsfyllt, produktivt arbete. Men om
arbetet t. e. består i att dag efter dag flytta en hög
stenar från ena ändan av fängelsegården till den
andra, innebär det en skärpning av straffet, som
närmar sig rena tortyren. Man skulle kunna tycka, att
det för en stackars fånge skulle vara likgiltigt på vad
sätt han får tiden att gå bara han slipper vara
sysslolös, men det är det tydligen inte. Härav torde man
kunna draga den slutsatsen, att det som fordras är,
att arbetet är av sådan art, att det tillfredsställer
driften att vara till nytta, att tjäna, varigenom känslan
av att vara utestängd från samhället minskas. Den
här omtalade inställningen till de ekonomiska
frågorna är alltså i och för sig naturlig, och enbart detta är
ju ett gott försvar för den tanke det här är fråga om.

Dels finns det andra, mycket betydelsefulla motiv
för strävan att åstadkomma och bibehålla ett gott
förhållande till allmänheten och samhällets
myndigheter, och ett av dem är fördelen, icke minst ur ren
reklamsynpunkt, av att skapa goodwill för företaget.

Vidare finns det ett annat motiv och det kanske är
det allra viktigaste, för att inte säga det avgörande,
och det är en måhända icke alldeles ogrundad fruktan
för ytterligare statsingripanden, om man icke själv
fyller sina plikter gent emot samhället på ett
tillfredsställande sätt. Bland dessa plikter är den icke minst
betydelsefulla att skapa social rättvisa.

Jag har varit angelägen om att framhålla dessa
synpunkter för att visa, att det här icke är fråga om
någon verklighetsfrämmande, sentimental altruism

utan om rent affärsmässiga, egoistiska motiv. Man
har helt enkelt lärt sig att se på litet längre sikt och
kommit underfund med, att detta är en politik som
lönar sig. Det är denna betydelsefulla omständighet,
som gör, att man inte behöver tveka om att skänka
den nya inställningen till arbetsuppgiften sitt
förtroende. Det kanske låter cyniskt, men det är nu en
gång så, att "Endast änglar ha vingar", som det
heter i filmtiteln. Vi människor skola hålla oss på
jorden, och vi ha inte några vidare anlag att bättra oss
från den ena dagen till den andra. Därför är det just
sådana reformer, som förestavas av omsorgen om den
egna fördelen, som ha de största utsikterna att bli
bestående. För övrigt betyder det inte så mycket,
vilken orsaken till en reform liar varit, för om bara den
idé, som ligger till grund för reformen, är tillräckligt
livskraftig, slår reformen igenom under alla
förhållanden.

Det säger sig självt, att de motiv som en människa
har för sitt handlande, spelar en mycket stor roll
både psykologiskt och moraliskt. Den som är nog
olycklig att arbeta enbart för pengarnas skull kan
aldrig få den vidsynthet och den entusiasm för sitt
arbete, som en företagsledare behöver för att sporra
sina medarbetare att göra sitt bästa, och det säger sig
självt att en sådan chef saknar alla förutsättningar
att skapa den rätta andan inom företaget, varför
även arbetsglädjen måste bli lidande. Själv får han
ut mycket litet tillfredsställelse av sitt arbete, och
vad värre är, en sådan inställning måste i längden
verka demoraliserande. En man med den läggningen
blir så småningom med nödvändighet en hänsynslös,
mer eller mindre asocial gåpåare, för vilken tro och
loven är av ringa betydelse, och som därför är färdig
att bryta vilka löften som helst, bara det kan gagna
hans själviska intressen.

Jag kom här att tänka på ett ganska typiskt
exempel på denna mentalitet. Det fanns på sin tid i
Stockholm en gammal fin och ansedd firma, som gjorde
kolossala exportaffärer under det förra världskriget.
Den åtog sig att skaffa fartyg och betala frakt och
assurans för kundernas räkning och naturligtvis till
självkostnadspris. Men gubben J., som skötte
be-fraktningarna, saltade regelbundet räkningarna
ordentligt. Det var mycket lätt att komma underfund
med, därför att det var bara att jämföra med
uppgifterna i skeppspapperen. Märkvärdigt nog var det
mycket sällan, som det hördes av några klagomål men
ibland hände det, och då gällde det att komma med
någon rimlig förklaring till det lika "beklagliga som
oförklarliga misstaget". En gång var det någon som
frågade J., om han inte tyckte det var genant att
hålla på så där och lura folk och få be om ursäkt.
Då svarade gubben J.: "I affärer, i affärer se, där är
ingenting genant!" Vad de där skumraskaffärerna
kostade firman under årens lopp i förlorade kunder,
var det ingen som tänkte på!

Den person som på allvar har gjort klart för sig, att
hans uppgift i livet är att ärligt tjäna det samhälle,
där han har sin verksamhet, får självfallet en helt
annan känsla av ansvar och solidaritet gentemot detta
samhälle och mot sina medmänniskor i allmänhet. För
den som har en sådan inställning blir det en
självklar sak att hålla sitt ord och visa hänsyn, och det
blir också naturligt för honom att bortse från
småaktiga prestigesynpunkter och se objektivt på sitt ar-

38

6 juli 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free