- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
43

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

uttryckligen säga ifrån, att jag aldrig har talat om
någon välgörenhet eller dylikt utan tvärtom betonat,
att det gäller rent affärsmässiga motiv och
synpunkter. Däri ligger också kravet på ordentliga kalkyler.

Civilingenjör Nibell: Herr ordförande, mina herrar!
Jag skulle be att få säga ett par ord om
personalutbildningen inom industrien. Jag hyser den allra
största respekt för allt, vad man gör i Amerika, och
alla de resultat man där kommit till, men allt detta
är i allmänhet så svårt att omsätta och anpassa efter
svenska förhållanden. Det blir för oss mest en
förfärlig massa fina namn och utredningar, som för all
del ytligt sett kunna verka mycket imponerande. Jag
tror emellertid, att det kanske skulle vara intressant
för herrarna att få höra, hur vi ha det ordnat vid
Atlas Diesel, beträffande utbildningen av personalen.

Vi ha haft förmånen av att ha haft en chef, direktör
Jacobsson, som varit oerhört intresserad för
utbildningen av förmän och den industriellt arbetande
ungdomen samt under de senaste ären för utbildningen
av kontorspersonalen, den tekniska personalen och
försäljningspersonalen. Vi hade för några år sedan
inom vårt företag en mycket ingående diskussion hur
vi skulle lägga utbildningen för våra försäljare. Det
var nämligen med dem, som vi började, då vi inledde
vår utbildningsverksamhet. Inom parentes kanske jag
bör nämna, att vi ta uteslutande ingenjörer som
försäljare. Vi satte igång med föredrag för en grupp
på ett 20-tal ingenjörer. Det var föredrag om
tekniska frågor, konstruktioner, kundservice,
monteringsinstruktioner och så vidare. Vi hade föredrag om
försäljningsteknik, vilka höllos av äldre försäljare. Sedan
utvidgade vi detta till att omfatta hela den interna
organisationen inom vårt företag. Vi bjödo på
föredrag om bokföring och så vidare och sökte klargöra
för de personer, som sysslade med denna detalj, varför
de och de siffrorna voro så värdefulla och varför vi
ville ha fram dem så snabbt som möjligt. Så
småningom har det lyckats oss att få med hela personalen
på dessa föredrag. Vi ha talat om sambandet mellan
försäljning, konstruktionsarbete och verkstadsarbete,
men vi ha gått ett steg längre. Vi ha även gång
på gång ordnat föredrag för den kommersiellt
arbetande personalen, där till exempel chefen för
kam-reraravdelningen fått redogöra för, varför vissa
transaktioner gjorts, varför den och den tillbyggnaden
skett, hur företagets räntabilitet i en given situation
ställer sig i stora drag och så vidare. Vi ha
synnerligen goda erfarenheter av denna upplysnings- och
undervisningsverksamhet, som vi för vår del kunnat
ordna med rätt så enkla medel. Vi ha bara behövt
anslå en 2—3 timmar då och då för att skapa en
känsla av samhörighet, som visat sig vara
synnerligen värdefull. Man har från andra industrier skickat
folk till oss för att studera, hur vi ordnat denna sak,
och jag vet, att man åtminstone på några håll tagit
efter vårt tillvägagångssätt.

Ingenjör Frisell: Efter dessa djupt filosofiska
anföranden skall jag be att få komma med några små
praktiska frågor och kanske rent av negativa
synpunkter.

Jag fäste mig vid ett yttrande i inledarens
anförande, nämligen "lämplig utbildning för sin
befattning skall en person ha". Jag tror, att inledaren
därmed tangerade ett stort problem, som han
emellertid inte vidare berörde i sitt föredrag. Jag tänker
på faran av att ha för många överkvalificerade
personer i ett företag. Jag tänker då inte närmast på
affärschefer och direktörsassistenter, utan på den
stora personal, som befinner sig lägre ned i graderna.
Det är kanske vanvördigt, att i en sådan här försam-

ling tala om att en person kan vara överkvalificerad,
det kanske ingen tror, men det finns nog i
verkligheten folk, som ha större kunskaper än de ha
användning för i sitt arbete och som därför känna sig
överkvalificerade och undervärderade i sitt arbete. Varje
arbetsledare vet, att det knappast finns något, som
skapar större olust och missnöje i arbetet, än att en
person sitter och känner sig vara för litet uppskattad.
Detta skapar ofta bitterhet i tillvaron. Han kanske
till och med tycker, att han blivit bedragen av
samhället, som givit honom en stor och fin utbildning,
som arbetsgivaren inte låter honom få användning
för. Det viktigaste härvidlag är inte huruvida en
person är överkvalificerad utan om han känner sig
överkvalificerad. Det är detta, som skapar hans
personliga inställning. Jag tror, att om man har för
många personer, som känna på detta sätt, kan det
lätt skapas missnöjeshärdar i företaget, som kunna
fördärva andan och arbetsglädjen i hela företaget.
Jag tror, att när man skall välja folk i ett företag för
olika befattningar eller utbilda dem inom företaget,
fordras mycket stor vaksamhet och gott omdöme, så
att man inte får för många personer i företaget, som
inte kunna beredas en anställning motsvarande deras
kunskaper, och som inte kunna vinna befordran.

Chefsingenjör Stenhane: Herr ordförande, mina
herrar! Jag skall be att helt och fullt få instämma
med vad den föregående talaren här sade. Det är inte
fråga om annat än att det kan medföra stora vådor,
om man i ett företag har för mycket överkvalificerat
folk. Jag begärde emellertid inte ordet för att få säga
detta utan för att få framföra några reflexioner
kring det ämne, som vi i kväll kallats hit för att
diskutera.

I anslutning till föredragshållarens framställning
skulle jag vilja understryka vikten av att man ägnar
största möjliga uppmärksamhet åt personalproblemet
i ett företag och därmed sammanhängande
allround-utbildning av personalen. Därmed menar jag
problemet taget med de mest vida gränser, som man kan
tänka sig under en automatiskt växande produktion,
alltså under den rationella utvecklingens gång. Kravet
på denna utbildning av personalen blir, vill jag betona,
större och starkare, ju högre jag får upp den
rationella nivån inom ett företag. Detta är ju också
ytterst något ganska självklart. Enligt min mening kan
man inte på ett riktigt sätt rationalisera tekniskt och
organisatoriskt utan att samtidigt med den rent
tekniska rationaliseringen även rationalisera mänskligt,
oip jag får använda det uttrycket här. Jag skall
försöka att litet närmare förklara, vad jag menar.

Under våra tidigare rationaliseringsår på Sandviken,
det vill säga mellan 1918 och 1928, som vi kallat för
vår tidsstudieperiod till skillnad från vår
arbetsstudie-period, gick utvecklingen nästan uteslutande efter den
tekniska rationaliseringens linje. Under den senare
delen av denna tidsperiod blev det emellertid allt mer
och mer uppenbart, att någonting saknades. Vi
utformade då ett helt nytt, komplicerat arbetsprogram, som
inrymde ett betydligt ökat utrymme för personliga och
psykologiska synpunkter och som gick ut på att söka
åstadkomma jämvikt mellan det rent tekniska och
det personliga området. Med utgångspunkt härifrån
präglade vi tre huvudpunkter för vårt handlande,
nämligen

1) att ingen rationaliseringsåtgärd får företagas,
som medför försämring i arbete och produkter;

2) Den maskinella utrustningen får inte
överbelastas så att onormal förslitning uppstår;

3) personproblemet skall handhavas så, att
personlig överbelastning undvikes.

Var punkt för sig innehåller kanske inte så mycket

6 juli 1940

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free