- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
45

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

grationen, som liar skadat det amerikanska
folkhus-hållet. Även andra åtgärder, som ha vidtagits i syfte
att skydda rent egoistiska, nationella intressen ha
haft ett of ördelaktigt inf lytande i ekonomiskt avseende.

Jag tänker i första hand på den export från
Amerika, som föranleddes av det förra världskriget. Den
gången gick det till så, att man förmådde de
amerikanska spararna att teckna obligationer, och de så
erhållna beloppen ställdes till de krigförande
makternas disposition för inköp av varor och förnödenheter
i Amerika. Så långt var allt gott och väl, ty med
den varuhunger, som under kriget rådde i Europa,
måste exporten dit anses ha varit fullt naturlig och
ekonomiskt sund. Något helt annat blev det den dag
freden hade slutits, och betalningen av
krigsskulderna skulle taga sin början. Då förelåg inget
motsvarande, extraordinärt behov av utländska varor i
USA! Det är denna omständighet som är det
avgörande för denna fråga, och som man gör klokt i att
lägga på minnet. Liknande är för övrigt
förhållandet med det skadestånd, som Tyskland skulle betala.
Eftersom inhemska sedlar icke kunna komma till
användning annat än i ringa omfång vid betalningar
till utlandet, återstår det vid internationella
uppgörelser inga andra betalningsmedel än varor, antingen
vanlig export, vilket är det normala, eller guld, som
måste tillgripas då varuexporten icke räcker till för
att fullgöra ett lands betalningsskyldigheter till andra
länder. Om ett skadestånd verkligen användes att
hela krigets sår, kan en betalning i varor komma
segraren till godo, men endast i den mån dylika
varuleveranser icke hindra segrarmaktens egen industri
från att få deltaga i återuppbyggnadsarbetet.
Likaså kan en krigsskadeersättning i guld endast bliva
till fördel för segraren, om den utnyttjas antingen
för att betala segrarlandets utländska skulder eller
den del av dess ordinarie import, som exporten icke
förslår att täcka. Den skada i form av inflation som
det av Frankrike utkrävda skadeståndet efter kriget
1870 vållade Tysklands näringsliv, och den
uppryckning av den franska handeln och industrien, som
ansträngningarna att betala medförde, utgjorde en
källa till de bittraste besvikelser för Bismarck, som
icke förstod var felet låg utan trodde, att han hade
fordrat för litet!

Vad nu Amerika beträffar, utlöste de europeiska
gäldenärernas strävanden att få betala sina skulder
genom en ökning av exporten ett våldsamt missnöje
inom den amerikanska industrien, som snabbt drev
fram ett kraftigt tullskydd mot den "illojala" europei
ska konkurrensen. En del betalningar i guld gjordes
visserligen, men så stora belopp som det här var
fråga om, kunde helt enkelt inte betalas i guld. Så
mycket guld stod praktiskt taget inte att uppbringa.
Sanningen är att det slags fordringar, som det här var
fråga om, icke kan inkasseras! Hur egendomligt det
än låter kan man faktiskt säga, att Amerika icke
hade råd att driva in sina krigsfordringar, ty vad
Amerika framför allt behövde, var icke varor eller gulcl
utan ett köpkraftigt Europa, så att man så fort som
möjligt efter kriget hade kunnat få i gång affärerna
igen. Det enda riktiga ur Amerikas synpunkt hade
varit att omedelbart skriva av alla krigsskulder, men
det hade troligen varit mycket svårt att göra med
tanke på de amerikanska spararna, som fordrade att
få igen sina pengar och inte förstodo bättre än att de

trodde, att allt blev bra bara tysken betalade. Ännu
den dag som i dag är, lär det återstå ca 13 milliarder
dollar, 50 000 mill. kronor, av krigsskulderna från
det förra världskriget, som Amerika har att fordra
och som mänskligt att döma aldrig komma att
betalas. Att det icke heller ligger i det amerikanska
folkhushållets intresse, att dessa skulder bli betalade,
tycks man icke ha gjort klart för sig. Det betyder
med andra ord, att man icke förstår, var svårigheten
med dessa krigsaffärer, i den gigantiska skala som
det här är fråga om, i verkligheten ligger. Man har
därför trott sig vara på den säkra sidan genom att av
de nu krigförande makterna fordra kontant
betalning. 1 den mån som exporten blir, ekonomiskt sett,
ett självändamål och icke motsvaras av något
import-behov, blir emellertid det slutliga resultatet föga
givande, vare sig man säljer kontant eller på kredit. 1
stället för att få fordringar, som man inte kan
indriva, får man nu guld, som man inte har någon
användning för. Därmed ha vi kommit in på det
amerikanska guldproblemet, som erbjuder mycket av
intresse.

På grund av den ständiga politiska oron i världen
allt sedan förra världskriget har Amerika kommit
att framstå som det enda trygga landet på vår jord.
Massor av människor ha därför förvandlat sina
förmögenheter i guld, som de i en eller annan form
placerat i Amerika. Till följd av denna kolossala
kapitalflykt och den enorma export av krigsmaterial,
som den amerikanska industrien bedrivit, och som till
stor del har betalats i guld, har Amerikas förråd av
den gula metallen varit i ständigt stigande. Redan
1934 hade icke mindre än 30 % av världens hela
förråd av omyntat guld hamnat i Amerika, där man
t. o. m. varit tvungen att bygga särskilda fort,
bemannade med garnisoner, som uteslutande ha till
uppgift att vaka över alla dessa skatter. Men endast
fem år senare hade landets andel i det samlade
guldförrådet stigit till 60 %. Samtidigt hade värdet av
denna ofantliga guldskatt vuxit från ca 7 milliarder
dollar 1934 till närmaste 20 milliarder dollar i skri
vande stund. Denna värdestegring beror till mycket
stor del på att amerikanska regeringen 1934 höjde
priset på guld från 22 till 35 dollar per uns. En
återgång till det gamla priset skulle i dag betyda en
förlust för den amerikanska skattkammaren av ca 71/2
milliard dollar.

Det borde ju vara en synnerligen avundsvärd lott
för ett land, att ha en sådan slant som 80 000
millioner kronor på kistbotten, men hur egendomligt det i
första ögonblicket än kan låta, innebär denna
fantastiska anhopning av guld i stället en så allvarsam
fara för Amerikas ekonomiska liv, att man skulle
kunna säga, att detta lands välstånd är i fara att
dränkas i guldhavet. För att förklara detta är det
nödvändigt att med några ord redogöra för guldets
uppgift i folkhushållningen.

Så länge det var vanligt, att ett lands sedlar vid
anfordran inlöstes med guld, dvs. till krigsutbrottet
1914, hade guldet den dubbla uppgiften att dels
utgöra en garanti för att myntvärdet i landet
åtminstone inom vissa gränser förblev oförändrat, och dels
att tjäna som betalningsmedel länderna emellan, då
andra varor ej kunde användas för ändamålet.

Numera har man i de flesta länder frigjort
penningväsendet från beroendet av guldet genom att upphäva

6 juli 1940

45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free