- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
47

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

till sista arbetsoperationer^ för att på så sätt få en
åskådlig bild över anläggningens nuvarande
transportmedel. Under alla omständigheter måste
undvikas, att halvfabrikat under tillverkningen
transporteras t. e. från fjärde till andra våningen, från andra
till tredje, därefter kanske åter till fjärde och
slutligen till bottenvåningen. Bästa ekonomi vid en varas
tillverkning uppnås endast, om arbetsstycket
fortlöper i en riktning och ordningsföljden av de olika
arbetsoperationerna noga iakttages. Av särskilt stor
betydelse är transportfrågan vid "flytande"
tillverkning med till plats och tid bestämda arbetsoperationer
i oavbruten följd.

Denna "flytande" följd kan ske på tre sätt: genom
fortlöpande, likformig rörelse av transportband,
genom ryckvis vandring av arbetsstycket eller genom
förflyttning av arbetsstycket på bord, bänkar eller
spår.

Naturligtvis måste transportmedlen anpassas efter
tillverkningsförloppet och efter lokala förhållanden,
sa att de i sin helhet bilda ett sammanhängande
system. De givna transportmängderna böra bemästras
fort och säkert och för minsta kostnad, då vår tid
kräver yttersta sparsamhet med allt driftskapital.
Stockningar i den fortlöpande transporten medföra
mer eller mindre ovälkomna driftshämningar, vilka ej
blott verka störande på tillverkningen utan även
inverka menligt på arbetsglädjen. Särskilt vid
"flytande" tillverkning är arbetaren beroende av att
arbetsstycket framföres av den som är närmast före
honom i operationskedjan.

Arbetsstycket måste framföras och vidarebefordras
med största noggranhet och på rätt tid, så att dyrbara
intervaller, som tvinga arbetaren att avbryta sitt
arbete, förhindras.

Räntabiliteten hos ett transportsystem i en fabrik
beror givetvis på rätt val och riktig konstruktiv
utformning av de ingående transportmedlen. Då för en
given transportväg flera olika transportsätt för det
mesta äro användbara samtidigt, bör valet av det
tekniskt och ekonomiskt fördelaktigaste och mest
fullkomliga transportmedlet noga övervägas. I
allmänhet bör man om möjligt helt frångå den dyra
handtransporten med hjälp av arbetare eller
arbeter-skor och i stället använda transportband,
transportbord eller arbetsspår.

I varje fall torde det vara till fördel att först göra
en teoretisk förbättring av transportsystemet i en
fabrik, att göra en plan över det gamla systemet och
jämföra denna med en idealplan efter moderna
synpunkter. Därvid kan fastställas i vilken utsträckning
de tilltänkta ändringarna kunna genomföras.
Särskilt med hänsyn till de lokala förhållandena. I
många fall kan man nog ej undgå att förlägga vissa
delar av operationskedjan till en lägre eller högre
belägen våning, men sådana ändringar till en
förbättring av transportsystemet äfo dock ett
oeftergivligt villkor, i de fall då en förkortning av
transportvägen i främsta rummet eftersträvas.

Även om den "flytande" tillverkningen förekommer
i stor utsträckning i moderna företag, är dock ett
fullkomligt genomförande av "flytbarheten" beroende
av tillgängliga utrymmen, och ibland kanske den icke
kan ernås alls eller endast i otillräcklig grad.

För förbättring av transportförhållandena i
verkstäder användas ofta spårvagnar (vagnar gående på

spår) eller lyftanordningar. Trots det obetydliga
körmotståndet, som möjliggör transport av större
laster, kvarstår nackdelen med att vara bunden vid
vissa spår eller lyftkransbanor. Detta är orsaken till
att man på flera håll gått ifrån särskilt
spårtransporten. En annan olägenhet är att mötande vagnar ej
kunna komma förbi varandra och att ett stycke från
spåren belägna arbetsplatser ej kunna nås.

Visserligen finns det företag, där transporten
mellan de olika verkstadsavdelningarna, magasin osv.
lämpligen sker medelst spårvagnar, i synnerhet om
vägen bildar ett slutet nät. Här fordras dock noga
fastställda tider, dvs. att arbetet går øfter tidtabell.

Då transportsystemet står i intimt samband med
produktionskapaciteten, måste dess utbyggande leda
till en avsevärd stegring och ett väsentligt
förbilligande av tillverkningen för att genom införandet av ett
fullgodt transportväsen komma fram till principen för
en rationell masstillverkning.

För den fullkomnade organisationen av en
kontinuerlig tillverkning fordras alltså ett transportmedel,
som är mångsidigt användbart, och som i varje
företag kan utnyttjas till alla sina fördelar. Ingående
forskningar hava visat, att införandet av de under de
senaste åren framkomna elektriska truckarna blivit
en nödvändighet för en friktionsfri drift.

Den hastighet, med vilken de elektriska truckarna
vunnit terräng inom industrien, beror huvudsakligen
på den obegränsade rörligheten hos spårlösa vagnar
i smala gångar och skarpa kurvor, på obegränsad
räckvidd, på möjligheten att vika undan vid möte, på
friheten från dyra spåranläggningar och
transportvägar samt minskad risk för fotgängare mellan de
olika arbetsplatserna och verkstadsavdelningarna.

Det spårlösa transportsystemet med dessa
transportvagnar är således för alla större företag det
gynnsammaste tänkbara, varvid bör beaktas, att truckarnas
bärförmåga är bestämmande för den last, som kan
befordras.

Inom industrien skiljer man för närvarande på
följande grupper vid transport med elektriska vagnar:
Normala elektriska truckar (med fast plattform,
bärförmåga upp till 2 500 kg),

Elektriska lyftvagnar (med automatisk
lastningsanordning, s. k. lastbänkar, bärförmåga upp till 1,500
kg),

Elektriska traktorer (för dragning av släpvagn.
Dragförmåga beroende på körväg upp till 16 000 kg),
Elektriska krantruckar (för lyftning av lådor, fat,
säckar osv. med begränsad volym, bärförmåga upp
till 1 000 kg),

Elektriska truckar för specialändamål (med
speciellt lastflak eller skåpkaross, bärförmåga upp till 1 500
kg eller 1 500 1; med svängel och stödvagn,
bärförmåga upp till 3 000 kg).

De olika typernas användbarhet är naturligtvis
beroende av, hur de lämpa sig för respektive företag.
Om de vanliga elektriska truckarna med fast
plattform föredragas där på- och avlastning måste ske med
största skyndsamhet, så användes i stället den
elektriska lyftvagnen företrädesvis där en oavbruten
fram- och återgående godstransport äger rum med
lastbänkar, som lyftas, transporteras och sänkas, och
där på- och avlastning får taga längre tid i anspråk.
Under det att elektriska traktorer användas
övervägande för godsflyttning inom post- och järnvägslo-

6 juli 1940

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free