- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift
INDUSTRIELL EKONOMI och ORGANISATION

Redaktör: ERIK SWARTLING

HÄFTE 5 utgiven av svenska teknologföreningen 7 SEPT. 1940

INNEHÅLL: Ingenjören och varudistributionens rationalisering, av civilingenjör Erik Frisell. — "Enhetliga
principer för självkostnadsberäkningar", av professor Robert Kristensson. — Personalens utbildning inom
industrien. — Litteratur.

Ingenjören och varudistributionens
rationalisering.

Av civilingeniör ERIK FRISELL.

Samhällets varudistributionsproblem var något som
vi ingenjörer i den "gamla, goda tiden" alls icke
behövde bekymra oss om — och vi gjorde det som
regel icke heller. Den tekniska undervisningen var
huvudsakligen inriktad på att utbilda konstruktörer, och
flertalet i näringslivet anställda ingenjörer voro
sysselsatta antingen med konstruktionsarbeten eller rent
tekniska uppgifter i en eller annan form. De mera
organisatoriskt och psykologiskt betonade
tillverknings- och arbetsledningsproblemen tycktes icke i
nämnvärd grad ha intresserat, åtminstone icke de
mera kvalificerade teknikerna, vilket väl närmast
berodde päij cittj de icke betraktades som några problem
av större betydenhet. Tekniken gick visserligen
stadigt framåt, men i fabriken och verkstaden
dominerade den legendariska verkmästareandan, även om
den ibland camouflerades av en ingenjörstitel. I den
gamle, hederlige men despotiske verkmästarens
hjärn-kontor eller i hans väl tillbommade skrivbordslåda
förvarades allt som ansågs värt att veta för
tillverkningens skötsel. Hans verksamhetsområde var inhöljt
i ett hemlighetsfullt, för att inte säga
ogenomträngligt dunkel. Och gud nåde den som försökte tränga
sig in på hans domäner. Sådan var situationen i vårt
land i stort sett ännu vid världskrigets utbrott. En
del lysande undantag funnos visserligen, men dessa
voro snarast undantagen, som bekräftade regeln.

En ny industriell epok.

Under världskriget kan man säga, att en vändning
härutinnan inträdde. Den amerikanska
massproduktionens och speciellt bilfabrikationens oerhörda uppsving
under och efter kriget hade väckt världens intresse för
"scientific management", och tusentals ingenjörer
strömmade efter världskrigets slut till "det förlovade
landet i väster" för att studera den unika företeelsen.

Amerikanarna hade till den grad entusiasmerats
av de nya idéerna, att man nästan kunde tala om
en folkpsykos. Här hade man — troddes det —
äntligen funnit nyckeln till oanat välstånd och evig
världslyeka. Boklådsdiskarna översvämmades av
litteratur om de nya idéerna, deras upphovsmän och
förespråkare. Ord, som "Efficiency" och "System"
voro i var mans mun.

Den nya rörelsen — rationaliseringen, som den
benämndes i Europa — visade sig äga en oerhörd inre
kraft och dess evangelium spred sig som en löpeld
över världen. Rationaliseringstanken mottogs i
Sverige i början med en viss kyla — med kyligt
intresse kanske man kan säga. Det var en intressant
företeelse tyckte man, men man hyste likväl stark
misstro mot dess lämplighet för svenska förhållanden.
Det hela betraktades som en "amerikanism" lämpad
endast för amerikanska förhållanden och speciellt för
de stora amerikanska massproduktionsindustrierna.
För oss voro dessa amerikanska "påtentsystem" och
"utsvettningsidéer" ingenting att reflektera på,
ansågo många.

Lyckligtvis hade rationaliseringsrörelsen mognat
och utvecklats till en homogen och beprövad
vetenskap, innan den slog igenom på bred front hos oss.
Man hade då redan fått klart för sig, att
rationaliseringen icke längre enbart bestod i installering av
"arbetslednings- och tillverkningssystem" utan snarare
var uttrycket för en ny industriell och ekonomisk
filosofi, tillämplig på näringslivets samtliga funktioner.

Den ekonomiska världskonferens, som hölls i
Genève år 1927, definierade sålunda begreppet
rationalisering på följande sätt: "Med rationalisering
förstås användandet av sådana tekniska och
organisatoriska metoder, som medföra ett minimum av
förluster ifråga om material och arbete. Rationalisering
betyder vetenskaplig ledning av arbetet, normering
av såväl material som produkter, förenkling av
arbetsförfaranden och förbättring av transport- och
avsättning smetoder."1

I och med detta uttalande kan man väl anse att
rationaliseringen blivit officiellt sanktionerad som en
ur social synpunkt önskvärd företeelse — ja, som ett
samhällsintresse.

Ingenjören i konsumtionsvaruindustriens tjänst.

Sedan mitten av 1920-talet har rationaliseringen
gått friskt undan i vårt land. Antalet ingenjörer
från våra högre tekniska läroanstalter, som ägnat sig
åt organisatoriska uppgifter inom industrien, har sta-

1 Kursiverat av förf.

7 sept. 1940

49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free