- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

lade sig det moderna mångfilialsystemet med dess
olika varianter.

Mångfilialsystemet slog snabbt igenom i Amerika
och redan under världskriget hade denna handelsform
antagit gigantiska proportioner inom ett flertal
branscher. Även på detta område voro sålunda
amerikanarna föregångsmännen och läromästarna. Trots vår
gärna omskrutna uppfinnar- och organisationstalang
måste vi nog erkänna, att vi på det industri- och
distributionsorganisatoriska området spelat
efter-aparens roll. Men äras den som äras bör. Även i
vårt land ha vi under de senaste decennierna fått
bevittna, huru många nya distributionsformer börjat
göra sig gällande på marknaden. Antingen i form
av enhetligt och centralt ledda storföretag eller också
i form av frivilliga sammanslutningar av privata
affärer. Alla ha de, dessa handelsformer, haft till
gemensamt mål att tillgodogöra sig stordriftens fördelar.
Yi kunna nu med fullt fog säga, att
distributions-väsendets rationalisering är i full gång i vårt land,
och att vi säkerligen — med eller mot vår vilja —
få bereda oss på fortsatt utveckling på detta område
inom den närmaste framtiden.

En av följderna av denna utveckling har blivit att
distributionsfrågorna ryckt industrien och
industrimännen närmare inpå livet än tidigare.
Konsum-tionsvarudistributionen och marknadsförhållandena
av i dag äro nämligen så intimt lierade — för att inte
säga hopflätade — med tillverkningsproblemen, att
den möderne industriledaren helt enkelt inte kan
förhålla sig likgiltig för dem. Han måste numera
ständigt tänka på att ordna avsättningen på sådant sätt,
att han kan planera råvaruanskaffningen och
tillverkningen i god tid saint såvitt möjligt hålla en jämn
sysselsättningsgrad i fabriken.

Framtiden kommer otvivelaktigt att av
industrimannen fordra en mycket intimare kännedom om och
kontakt med marknaden och dess växlingar än
tidigare — ja, att han bildligt talat står med ena foten
i fabriken och andra foten ute bland konsumenterna.
Den distributionsform, som på det smidigaste och
effektivaste sättet kan lösa detta problem (kontakten
mellan producent och konsument) kommer att få
övertaget i konkurrensen.

Vare sig detta sker genom att

1) industrien skaffar sig egna detaljhandelsorgan
(integration framåt),

2) detaljhandelsorganet skaffar sig egna industrier
(integration bakåt) eller att

3) frivilligt samarbete etableras mellan producent
och distributör.

Nuvarande distributionsformer och deras väsentligaste
särdrag.

Samhällets förmedling av konsumtionsvaror dvs.
för hemmet och personligt bruk avsedda varor, från
producent till konsument försiggår i huvudsak på sex
olika sätt enligt nedanstående tablå

1) Producent—► grossist detaljist—>- konsument

2) Producent—mångfilialföretag —konsument

(inkl. kooperation)

3) Producent—»-varuhus...........->- konsument

4) Producent—>- postorderaffär–––-► konsument

5) Producent—>- fristående detaljist —>■ konsument

6) Producent......................-+ konsument

Tablån gör icke anspråk på att vara fullständig.
Sålunda torde såväl mångfilialföretagen som
varuhusen och postorderfirmorna i någon mån köpa äveu
från grossister. En och samma detaljist köper också
vanligtvis vissa varor direkt från producenten, andra
varor genom en eller t. o. ni. flera mellanhänder. I
stort sett försiggår varudistributionen dock efter
ovan angivna normer.

I det följande skall en redogörelse lämnas för de
karakteristiska dragen hos systemet grosshandel—
fristående detaljhandel, mångfilialsystemet samt
varuhus- och postordersystemet. Dels därför att dessa
han-delsformer stå i brännpunkten för dagens diskussion,
dels därför att de representera olika principer, som.
i inbördes tävlan, kämpa om allmänhetens ynnest.
Det är givetvis icke möjligt att i en kortfattad artikel
som denna närmare gå in på några organisatoriska
detaljer, och detta skulle säkert icke heller intressera
denna tidskrifts läsekrets. Det skall i stället
eftersträvas att framhålla de ovannämnda tre olika
distributionsformernas starka respektive svaga sidor,
som öka respektive minska deras inbördes
konkurrenskraft. Därvid skall också särskilt eftersträvas
att i första hand behandla sådana frågor och aspekter,
som särskilt kunna vara av intresse för
producenten-industrimannen.

Grosshandel—fristående detaljhandel.

Grossisten köper varor från producenten för
åter-försäljniny till detaljisten. Men han säljer till en
oviss marknad i tävlan med andra grossister. Han
lever därför nödvändigtvis i relativ ovisshet om de
olika varornas efterfrågan, innan han erhållit
detaljisternas order. Som fabrikanten, för att kunna
planera produktionen, önskar sina order så tidigt som
möjligt och så stora som möjligt, för att kunna lämna
billiga priser, nödgas grossisten ofta kontraktera
varupartier, som han faktiskt inte vet, om han får
avsättning för eller ej. Han står därför så att säga
mellan tvenne eldar. Skall han för att erhålla ett
fördelaktigt pris taga risken och beställa ett stort
parti eller skall han vänta tills detaljisternas order
inflyta och beställa småposter successivt. Dessa
svårigheter återverka automatiskt på fabrikanten, ty
det är ingen lätt sak för en fabrikant att fastställa
ett pris, om han inte vet huru stort parti han får
tillverka. Priset inverkar på kvantiteten — och
kvantiteten inverkar på priset.

Grossistens verksamhet innebär därför alltid ett
riskmoment — en spekulation — ty det kan alltid
tänkas, att hans kunder (detaljisterna) föredraga
konkurrenternas varor framför hans egna. Han måste,
åtminstone ifråga om säsongvaror, alltid räkna med
slumppartier, som måste säljas till underpriser. Detta
är ett stort irritationsmoment, som nödvändigtvis
verkar hämmande på verksamheten.
Värdeminskningen av överblivna varor medför en omkostnad,
som normalt torde belasta grosshandeln hårdare än
andra handelsformer samt minska dess
konkurrenskraft.

Grosshandelns största svaghet jämfört med de
andra handelsformerna har dock hittills ansetts vara
dess bristfälliga kontakt med och överblick över
marknaden och därmed sammanhängande svårigheter
att kunna snabbt och överskådligt följa
konsumtionens utveckling. Den "lösa förbindelsen" (om ut-

7 sept. 1940

51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free