- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
52

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

trycket tillåtes) mellan grossist och detaljist har
därvid varit en svår stötestep. Man har emellertid genom
frivilliga sammanslutningar av grossister och
detaljister försökt att i någon mån eliminera dessa
svårigheter. Genom att de olika detaljistmëdlemmarna
enats om att hålla sig till en viss grossist och i viss
utsträckning om ett gemensamt varusortiment, har
man försökt uppnå större kvantiteter av varje artikel
samt förmånligare inköpsvillkor. Grossistens uppgift
har därigenom närmast fått karaktären av en
gemensam inköpsorganisation, som köper varor för
medlemmarna, icke säljer till dem.

Kanhända är detta en lösning, som har framtiden
för sig. Men det är alltid vanskligt att profetera.
Det skall därför här icke göras något försök att
förutspå, huru framtiden kommer att gestalta sig för
handelsformen grosshandel—fristående detaljhandel i
konkurrens med andra handelsformer. Det är
emellertid ett faktum, att det fristående mellanhandssystemet,
dvs. den traditionella grosshandeln, är hårt trängt
för närvarande, och det torde erfordras verkliga
krafttag för att skapa den sammanhållning och
enighet och det samarbete mellan de olika
distributionsleden inom den fristående handeln, som är
nödvändig för att med framgång kunna taga upp
kampen med de anstormande nya handelsformerna.
Liksom vattnet följer minsta motståndets lag på sin
väg till havet, har också varuströmmen i vårt
moderna samhälle med dess krav på billiga varor och
hög levnadsstandard en i längden obetvinglig
benägenhet att följa det minsta ekonomiska
motståndets lag på vägen till konsumenten. Den effektivaste
handelsformen kommer därför att segra i längden —
säkert.

Mång filialsystemet.

Mångfilialsystemets förnämsta styrka ligger, som
förut nämnts, däri, att det förenar den traditionella
grosshandelsfunktionen och detaljhandelsfunktionen i
ett företag, under en gemensam ledning. Ledningen
kan därigenom fastställa ett enhetligt varusortiment
för hela företaget samt på en gång verkställa
varuinköpen för företagets samtliga filialaffärer.
Härigenom bliva inköpskvantiteterna större och
inköpspriserna lägre än som eljest vore fallet. Ett
storföretag kan vidare hålla sig med skickliga varukännare,
specialiserade på vissa varuslag, vilket är en faktor
av särskilt stor betydelse, då det gäller att välja ut
nya artiklar och bedöma inköpskvantiteterna. Ett
mångfilialföretag kan också hålla sig med egen
arkitekt, standardisera och förbilliga
butiksinredningarna samt hålla sig med skyltningsexperter, som
utarbeta skyltningsplaner för hela företaget. Det kan
centralisera bokföring och revision, ordna med
överföring av varor från en affär till en annan, vilket
allt bidrager till ekonomiskt fördelaktiga
driftsförhållanden.

Företaget kan vidare sammankalla sina
filialföreståndare till konferenser i viktiga marknadsfrågor
och inhämta deras åsikter, när det gäller inköp av
nyheter, särskilt sådana av utpräglat modebetonad
karaktär. När det gäller inköp av modebetonade,
svårbedömbara varor, kan sålunda, så snart
fabrikanternas provkollektion erhållits, företagsledningen
sammankalla filialcheferna och med deras hjälp och
befintlig försäljningsstatistik över liknande artiklar

bestämma sig för lämpliga inköpskvantiteter.
Fabrikanterna kunna härigenom få stora, enhetliga order
på ett tidigt stadium, kanske 6 à 7 månader före
leveransdagen. Detta i sin tur möjliggör för
fabrikanten att i så god tid verkställa sina varuinköp och
tillverkningsförberedelser, att orderna kunna tagas
i arbete under mellansäsonger med eljest kanske liten
sysselsättning. Härav följer att inget dyrbart
skift-eller övertidsarbete behöver tillgripas, vilket annars
ofta blir fallet inom säsongbetonade industrier.
Kostnaderna för eventuella specialverktyg bliva lägre vid
stora tillverkningskvantiteter än vid små, genom att
verktygskostnaderna då kunna fördelas på ett större
antal artiklar. Att stora kvantiteter få tillverkas på
en gång utan avbrott bidrager till en mera ekonomisk
tillverkning och reducerade tillverkningskostnader.
De stora, tidiga orderna äro således till fördel för
såväl fabrikant som distributör. För fabrikanten genom
mera ekonomiska produktionsförhållanden och för
distributören genom lägre priser. De lägre priser som
på så sätt kunna komma konsumenterna tillgodo äro
därför ekonomiskt fullt berättigade och icke
resultatet av ett hänsynslöst "pressande" av fabrikanterna,
som man ibland velat göra gällande.

Även beträffande de icke säsongbetonade
stapelvarorna torde mångfilialföretagen ha väsentligt
mycket bättre möjligheter än de fristående grossisterna
att ordna sina inköp så, att fabrikanten blir i stånd
att planera produktionen på ett ändamålsenligare
sätt. Genom centraliserad statistik kan nämligen
företagsledningen lätt erhålla uppgift om, hur stora
kvantiteter av olika artiklar som såväl hela
företaget som de skilda filialaffärerna sälja varje månad
eller t. o. m. varje vecka under året. Med stöd härav
är det möjligt — om man på en gång inköper
exempelvis ett halvt års behov av en viss artikel — att
fördela ordern på delleveranser varje månad. Varje
delleverans kan då anpassas efter den beräknade
månadsförsäljningen, varigenom lagret och
lagringskostnaderna kunna hållas nere vid ett minimum.
Fabrikanten å sin sida blir i stånd att planera
tillverkningen av det ovan förutsatta varupartiet i god tid
och "lägga in" det i tillverkningsschemat, som det
bäst passar honom.

Huru noggrant inköpen än övervägas, måste varje
distributör dock alltid räkna med överraskningar.
Vissa varor visa sig mera trögsålda, andra mera
lätt-sålda än beräknat. Det gäller därför att ha ett snabbt
och effektivt arbetande rapportsystem, som tillåter
företagets ledning att överskådligt följa med
försäljningen. Filialföretagets möjligheter härvidlag äro
också mycket större än den fristående handelns. ,Om
ett storföretag med filialer över hela landet samtidigt
sänder ett visst varuparti till var och en av sina
filialer, kan ledningen faktiskt lätt nog redan efter
någon vecka eller t. o. m. efter några dagar — om så
anses behövligt — från samtliga affärer få rapport
om, hur varan ifråga "går". Skulle en artikel
därvid visa sig trögsåld, kunna åtgärder omedelbart
vidtagas för försäljningens forcering genom
annonsering, skyltning, omflyttning i butiken etc. Skulle
efterfrågan på ifrågavarande artikel visa sig relativt
god i vissa affärer och mindre god i andra, kan
inbördes varuöverföring mellan de olika affärerna ske.
Åtgärder av detta slag, företagna i god tid, kunna
förebygga, att restpartier uppstå, som måste realiseras

52

7 sept. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940i/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free