- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
53

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

till underpriser. Om en vara skulle röna oväntat
stor efterfrågan kan likaledes med ledning av
filialernas rapporter i god tid bedömas, om en
kompletteringsorder skall lämnas till fabrikanten och hur stor
den bör vara.

Beträffande mångfilialföretagens omkostnader kan
man nog säga, att de som regel bliva lägre än de
sammanlagda grossist- och detaljistkostnaderna för
den fristående handeln.

Varuhus- och postordersystemet.

Varuhuset är, kan man säga, i organisatoriskt
hänseende mångfilialföretagets motpol.
Mångfilialföre-taget är en sammanslutning av ett antal specialaffärer
med samma sortiment, varuhuset däremot en
sammanslutning av ett antal specialaffärer med olika
sortiment, inom ett och samma etablissement.

Varuhuset saluför sålunda ett stort sortiment med
många artiklar, men kvantiteterna av varje artikel
bliva ofta icke större än i en fristående affär.
Varuhuset torde därför i princip icke ha några
inköpsfördelar framför de fristående affärerna. Möjligen
kan man tänka sig, att samma fabrikant levererar
varor till flera avdelningar i varuhuset, och att
företaget därigenom kan erhålla extra inköpsförmåner.
Och att "vara stor" är ju i och för sig alltid en fördel
på inköpsmarknaden.

I motsats till mångfilialföretaget, vars styrka ligger
på inköpsområdet, ligger varuhusets styrka i första
hand på det försäljningstekniska eller
försäljningsekonomiska området. Försäljningslokalernas
förläggning i kvarterens inre, billigare delar, centraliserad
inköps- och lagerorganisation, centraliserad statistik,
administration, annonsering och skyltning etc.
möjliggör relativt låga omkostnader. Varuhuset har vidare
nästan obegränsade möjligheter att låta de olika
försäljningsavdelningarna växa ut och krympa ihop på
varandras bekostnad alltefter variationerna i
efterfrågan på olika varuslag under de olika säsongerna.
Varuhusets karaktär av "promenadplats" utan någon
känsla av köptvång för kunden har stor
publikdragande verkan. Medan man flanerar kommer
köplusten. Detta bidrager säkerligen väsentligt till en
hög omsättning per omkostnadskrona.

En för oss ny affärstyp, de s. k. enhetsprisaffärerna,
har under det senaste decenniet gjort stora framsteg i
vårt land. Dessa äro "mångfilial-varuhus". De äro
sålunda en kombination av varuhus- och
mångfilial-affärssystemen samt torde förena båda dessa
distributionsformers starka sidor.

Postorderfirmorna representera en affärsform med
varuhusets särdrag och organisatoriska struktur,
fastän med ett speciellt försäljningssätt. I stället för
att demonstrera och saluföra sina varor i för
allmänheten tillgängliga lokaler demonstrera
postorderfirmorna sitt varusortiment per katalog (den s. k.
tyste försäljaren), som utskickas till allmänheten.
Kundens order insändas till postorderfirman per post,
varefter de beordrade varorna expedieras till kunden
per post eller järnväg. Varuhusen betjäna en
koncentrerad kundkrets, huvudsakligen i större städer,
postorderfirmorna däremot en vidare kundkrets över
hela landet. Postorderfirmorna inrikta sin
försäljning i första hand på landsbygden och mindre
samhällen.

En svaghet hos samtliga storföretag jämfört med

den privata handeln är deras svårigheter att "dra till
svångremmen" och anpassa personalkostnaderna efter
konjunkturväxlingarna i samma grad som
småaffärerna, vilka i stor utsträckning skötas av ägaren själv
och hans familjemedlemmar.

Ingenjören och distributionsproblemen.

Vad har nu ingenjören-industrimannen för glädje
av att veta allt detta, kanske någon frågar. Hans
uppgift är ju att tillverka varorna. Hur de
distribueras till allmänheten, och vem som gör detta kan
väl göra detsamma, så länge som hans företag får
betalt för varorna. Ja, den frågan är inte lätt att
besvara och kan väl knappast generellt besvaras. Det
enda svaret, som kan givas, är att den som arbetar
i en konsumtionsvaruindustri själv måste tänka sig
in i, hur hans speciella varor lämpligast böra
saluföras och vilka återverkningar på varornas utförande.
och tillverkning detta kan få. Det är emellertid, som
förut nämnts, många för en ingenjör och hans
ingen-jörsbetonade inställning helt främmande synpunkter,
som därvid spela en dominerande roll. Några sådana
skola här i korthet anföras.

Rätt försäljningssätt eller försäljningsmetod är
sålunda en fråga av fundamental betydelse. Man måste
ha klart för sig, om en vara tillhör den kategorien,
att den kan "distribueras" till allmänheten eller om
den måste "säljas". För exempelvis en dammsugare
eller en elektrisk rakapparat finnes måhända icke
något direkt behov hos kunden, i varje fall anser han
kanske icke själv detta. Det gäller därför att här
skapa ett behov hos kunden samt snarare att sälja
den idé, som varan representerar, än varan själv. En
sådan artikel måste "säljas". För stora flertalet varor
och varuslag, exempelvis socker, bröd, skosnören,
servetter, toalettartiklar, olika småverktyg och
husgerådsartiklar etc. finnes emellertid redan ett större
eller mindre allmänt behov. Dessa varor gäller det
i första hand att bokstavligen "distribuera" eller
"fördela" bland allmänheten så billigt som möjligt. För
detta slags varor äro låga tillverknings- och
distributionskostnader det väsentliga. Genom
masstillverkning och effektiva distributionsmetoder kunna undan
för undan allt flera lyxartiklar, som tidigare varit
åtkomliga endast för en begränsad kundkrets,
utvecklas till mass-konsumtionsartiklar och bliva
tillgängliga även för de breda folklagren.

Den senare funktionen är således ur
samhällssyn-punkt minst lika viktig som den förra. Nu finnes
det för visso ingen markerad gräns mellan de två
ovannämnda varukategorierna, utan nya varor och
varuslag utvecklas ständigt till allmänna
behovsartiklar. De extrema exemplen ha framhållits endast
som ett tankeexperiment, emedan en klar
uppfattning om den principiella skillnaden är av stor
betydelse för industrimannen för att kunna bedöma
olika varors förutsättningar på marknaden.

En fråga av dominerande betydelse och som intimt
sammanhänger med de moderna
distributionsmetoderna är spörsmålet om standardförpackningar, icke
bara för livsmedel utan även för andra varor. Vi
kunna nu nästan tala om en ny teknik —
förpackningstekniken. Vilka varor, som böra distribueras i
förpackningar, och vilka som icke lämpa sig härför,
är ett spörsmål som industrimannen numera ständigt
har på dagordningen.

7 sept. 1940

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free