Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
tillhöra enhetliga metoder och ännu mindre enhetliga
principer. På grund av svårigheter och brister bl. a,
på dessa punkter finns det en viss risk för att
kommittéförslaget som helhet kommer att få mindre
praktisk betydelse än vad det eljest skulle ha kunnat få.
Självkostnadsberäkningens syften.
Självkostnadsberäkningar äro i hög grad bestämda
av sitt ändamål. En kostnadsberäkning, som kan
passa som utgångspunkt vid prissättning är ofta
olämplig för annat ändamål, t. e.
produktionskontroll eller resultatberäkning och omvänt. Det är
därför ganska meningslöst att utarbeta en enhetlig
självkostnadsberäkning för ett flertal olika syften.
Omvänt bör man vid utarbetandet av enhetliga
grundlinjer klart fixera det syfte eller de syften för vilka
de passa. Vid det föreliggande förslagets
utarbetande har kommitterade framför allt tänkt på syftet
prisberäkning, särskilt uti företag, som lämna
anbudspriser. Då man emellertid helt förbigått den
grundläggande frågan om metodens beroende av kalkylens
syfte, minskar förslaget därigenom i värde och
användbarhet.
Kommitterade hade i detta avseende kunnat lära
en del av det nyssnämnda tyska AWF-förslaget, som
inledes av en framställning av de olika syften som
kostnadsberäkningar i praktiken skola tjäna — ehuru
icke heller i detta förslag någon närmare behandling
finnes av metoderna för de olika syftena. En
inledande framställning härav hade varit nyttig även
för att väcka allmännare förståelse för
kostnadsberäkningars stora och centrala betydelse som
mångsidigt hjälpmedel för företagsledningen.
Kritik av förslagets allmänna uppläggning och
disposition.
Att ett förslag som det föreliggande är kortfattat
och positivt rekommenderar bestämda metoder, är
nödvändigt om det skall främja enhetlighet i
beräkningsmetoderna. De kapitel om
kostnadsberäkningar som behandlas äro i stort sett väl valda och
avvägda och exemplen nyttiga för belysning’av
framställningen. Det verkar emellertid främmande att
börja framställningen med att behandla kapitalränta
och avskrivningar och först därefter övergå till de
grundläggande avsnitten: material och arbetslön.
Även förefaller det logiskt otillfredsställande, att
placera speciella direkta kostnader (VIII) efter
tillverkningsomkostnader (VII).
Ett kapitel som är alltför otillfredsställande och
knapphändigt behandlat är:
Självkostnadsberäkningen och bokföringen (XIV). Detta hade förtjänat
ett betydligt större utrymme och en väsentligt
grundligare behandling — särskilt som detta är en fråga i
självkostnadsberäkningarnas organisation, i vilken
företagen väl behöva en vägledning. Denna brist är
desto mera påfallande, som man i förslaget har ägnat
ett icke oväsentligt utrymme åt rena specialproblem
i fråga om bokföringens förhållande till
kalkylatio-nen, som t. e. prisvariationskonto,
avskrivningskostnaders speciella bokföring vid nuprisanskaffningar
m. m. Detta är ju specialproblem, som blott äro
aktuella i relativt få företag, som ha ordnat ett
mycket intimt samband mellan bokföring och
självkostnadsberäkning. Dessa specialkonton torde icke vara
att rekommendera som enhetliga metoder.
En alltför ingående behandling av specialmetoder
föreligger därjämte vid behandling av
grundvärdepålägg, som innebär en avsevärd komplicering och
saknar större betydelse för industrien i stort. Däremot
hade en utförligare och mera principbetonad
behandling av de fasta kostnaderna varit av värde.
Liksom man saknar en framställning av
självkostnadsberäkningars olika syften, så saknar man även
en koncentrerad framställning av
självkostnadsberäkningars förhållande till prispolitiken. Den
schematiska framställning man får av detta
grundläggande problem genom bil. 1 i förslaget:
Självkostnadms och prisets huvudbeståndsdelar,
är i alltför hög grad ägnad att vilseleda i stället för
att vägleda. Man får här det intrycket, att priset
automatiskt framkommer som ett resultat av
självkostnadsberäkningen, utan att hänsyn tages vare sig
till risker eller till marknadsförhållanden.
I det följande skola vi taga upp till kort
behandling några betydelsefulla problem vid
självkostnadsberäkningar och diskutera deras behandling i
kommittéförslaget. Dessvärre kan icke en detaljkritik av
hela förslaget i detta sammanhang komma i fråga,
då det skulle kräva ett alltför stort utrymme.
Värderingsprpblemet.
Kostnaderna eller uppoffringarnas värdering
behandlas icke samlat i förslaget, utan i flera olika
sammanhang. Särskilt behandlas värderingen i
samband med material och halvfabrikat sid. 17—23 och i
samband med kapitalränta sid. 5—8 och
avskrivningar sid. 13—16.
De viktigaste värden som nämnas i förslaget
(delvis under skiftande namn) äro: anskaffningsvärde,
nuanskaffningsvärde och standardvärde (pris).
Anskaffningsvärdet representerar den i en tillgång
vid anskaffningen investerade kapitalsumman, och
består av inköpspris pius frakt, tull och övriga
anskaffningskostnader.
I anslutning till anskaffningsvärdet har man
definierat "bokföringsvärde" (sid. 6) som
"anskaffnings-pris minus avskrivningar gjorda i böckerna".
Riktigare vore det här att använda anskaffningsvärde.
Ett annat underbegrepp under anskaffningsvärdet är
det av kommittén införda begreppet "beräknat
bokföringsvärde", som definieras som [-"anskaffnings-])ris-] {+"anskaffnings-
])ris+} minus förutberäknade avskrivningar under den
för maskinen antagna livstiden". Även här borde
"pris" ersättas med "värde". Definitionen är i
övrigt icke god då den kan tolkas =
utrangeringsvär-de. Meningen är väl att avskrivningar för en viss
antagen användningstid skola frånräknas men icke
för hela livstiden. Ett klarare begrepp är "beräknat
restvärde", då ju bl. a. restvärdet icke är beroende av
att de beräknade avskrivningarna bokföras.
Anskaffningsvärdet resp. priset rekommenderas i
förslaget för materialvärdering, dels vid material,
som användas för engångsändamål, dels vid material
som äro föremål för endast små prisrörelser.
För värdering av avskrivningar nämnes
avskrivning på anskaffningsvärdet som ett alternativ, men
kommittén förordar generellt det andra, nämnda
alternativet: avskrivning på nuanskaffningsvärdet.
Vid avskrivningars värdering har kommittén icke
gjort någon reservation (som vid materialvärdering)
7 sept. 1940
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
