- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
57

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

och genom att på ett ställe angiva dagspriset som
det teoretiskt riktiga och på ett annat ställe
rekommendera ett återanskaffningspris ger förslaget ett
något förvirrande intryck som icke minskas av den
samtidiga rekommendationen av ett standardpris.

En konsekvent tillämpning av
plankostnadsprinciper medför bl. ä. ätt såväl material som
avskrivningar och andra uppoffringar (även arbete, elektrisk
kraft, bränsle m. m.) värderas efter väntade priser
under den period planen omfattar. Detta har icke
kommit till uttryck i förslaget.

Kostnadsberäkningen och prispolitiken.

Då man i förslaget närmast haft i tankarna
kostnadsberäkningar för prispolitiska ändamål, är det
naturligt, att kostnadsberäkningens förhållande till
prispolitiken åtminstone har behandlats något. Detta
har bl. a. skett genom den schematiska
framställningen i figuren, bil. 1, vilken dock är otillräcklig.

Vid behandlingen av de indirekta kostnaderna och
deras fördelning har förslaget under punkt 12:
Tidsperiod för omkostnadernas fördelning, något berört
kostnadsberäkningens sammanhang med
prissättningen. Här nämnes först de fyra huvudmetoder som
kommittén anser vara av intresse vid beräkning av
omkostnadstilläggen: efterberäkningsmetoden,
nuberäk-ningsmetoden, budgetmetoden och
normalårsmetoden. Dessa kännetecknas i huvudsak av att
omkostnadstillägget beräknas på grundval av omkostnader
och produktion under resp. en tidigare period,
innevarande period, en framtidsperiod eller ett
normalår. Kommittén anför därefter (å sid. 50): "Endast
normalsjälvkostnaden kan användas för
katalogpriser, löpande offerter och regelbunden driftskontroll.
Kommittén anser, att normalårsmetoden bör
tillämpas vid varje företag, där ej särskilda skäl föreligga,
att använda någon annan metod."

Man kunde önskat en skarpare karakteristik av de
olika, användbara metoderna, bl. a. ett förtydligande
av att normalårsmetoden kan (och bör) utvecklas
från en statistisk genomsnittsberäkning för en
gången tid till en normal plankostnadsberäkning för fram-

tiden, varvid hänsyn tages till vad som kan förväntas
bli normala förhållanden för framtiden.

Vid behandlingen av de fasta och rörliga
kostnaderna (sid. 45—51) ha även prispolitiska synpunkter i
förbigående berörts, särskilt vid behandling av
mi-nimikalkylen. Förslaget anför sålunda:
"Minimikal-kylen anger det lägsta pris, till vilket ett företag
under vissa förhållanden kan sälja sina produkter, utan
att avstå från ersättning för de direkta kostnaderna."
Försäljningar till minimipris förekomma stundom,
exempelvis då ett företag ej har tillräcklig
sysselsättning och det ej skulle vara möjligt för företaget att ens
till självkostnadspris kunna försäkra sig om
beställning ... En annan sak är att upprepade
försäljningar till onormalt låga priser lätt kunna skada
företaget och förstöra marknaden även för andra företag,
varför dylika försäljningar böra undvikas."
• Med hänsyn till det syfte som kommittéförslaget
har, borde den sista meningen kursiverats och gjorts
till den ledande tanken i framställningen om
minimi-priset i stället för att komma som en avslutande
betraktelse. Det är direkt felaktigt att likställa
mini-mipriset med de direkta kostnaderna. Även en del av
de indirekta kostnaderna (den rörliga delen av dessa)
ingår i minimipriset.

Kommittéförslaget kan utan tvivel göra en
betydande nytta, som en kortfattad orientering i en del
av kostnadsberäkningens grundfrågor. Denna
betydelse är kanske icke mindre för undervisningen än
för industrien. Men det finnes även ett kännbart
behov av en fortsatt förbättring av förslaget.
Dessutom behöves en fortsättning av det påbörjade
standardiseringsarbetet, genom enhetliga
beräkningsmetoder för olika branscher. Som ett första steg i
denna riktning har en kommitté (SMI) utarbetat ett
förslag till enhetlig kostnadsberäkning för
järngjuterier, vilket kritiskt refererats i ett tidigare
nummer av Teknisk tidskrift.1 Även andra branscher ha
emellertid ett kännbart behov av ett fortsatt dylikt
arbete. Det kunde vara praktiskt, att detta arbete
bedrevs som ett nordiskt samarbete.

i Häfte 5, 2 sept. 1939, av Industriell ekonomi och
organisation.

Personalens ytbildning inom industrien.

(Forts. fr. sid. 44.)

Diskussion.

Doktor Ekelöf: Jag uppfattade inte inledarens
mera allmänna reflexioner rörande företagarens
uppgifter på samma sätt som den första ärade talaren,
professor Welander, gjorde, det vill säga som någonting
dödfött; som han uttryckte sig. Jag föreställer mig,
att det knappast finns någon arbetare inom ett företag
i vårt land, som inte har den sanningen klar för sig,
att företagets främsta uppgift är att vara en affär, som
går med vinst, och att all verksamhet inom företaget
såväl från chefens som från de anställdas sida måste
vara inriktad på att få till stånd denna vinst. Men,
och nu kommer jag till vad jag uppfattade såsom cloun
i inledarens föredrag, den process inom nutida
arbetsliv, som vi sammanfattat under benämningen
rationalisering, samverkan inom företaget. Det kräves sam-

verkan mellan arbetsgivare och arbetare men framför
allt samverkan mellan olika grupper av ledare inom
företaget. Det fordras dock inte bara samverkan
utan det är nödvändigt, att var och en, som
medverkar i ett företag, gör sitt arbete inte bara
som en löneprestation utan som något för vilket han
går in med personligt ansvar, det vill säga han måste
ta sin uppgift såsom en personlig uppgift i företaget.

Då uppstår den stora frågan: hur skola sådana
krafter kunna lösgöras hos de medverkande inom
företaget, så att de gå in för sitt arbete såsom en personlig
ansvarsuppgift. Det är här, som jag menar, att man
måste se till, att företaget ledes praktiskt på ett
sådant sätt, att var och en inom företaget har en känsla
av, att vi, som arbeta inom detta företag, göra detta
inte bara för att skrapa ihop pengar åt vissa
kapitalister utan för att hjälpa företaget att fylla sin samhäl-

7 sept. 1940

57

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free