- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
62

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

vissa industrier hade inriktat sig på att tillförsäkra
sig tillgång på så £oda rekryter som möjligt bland
all den ungdom som lämnade skolorna. Man började
därför att underkasta ungdomens val av yrke en
kritisk granskning. Således gåvo rent privatekonomiska
synpunkter på det kvalitativa urvalet de första
impulserna. Sedan började den offentliga
finansförvaltningen att intressera sig för hur man med hjälp
av Y. V. skulle kunna nedbringa yrkesskolornas
omkostnader men ändock uppnå största möjliga
effektivitet. Man lade för den skull lämpligheten som
måttstock för tillträdet till vissa utbildningskurser.

Parallellt härmed gjorde sig ungdomens eget, resp.
föräldrarnas, intresse allt mera gällande. De önskade
personliga, sakkunniga råd vid val av yrke. Med
den allt mera komplicerade och differentierade
struktur som det ekonomiska livet i våra dagar uppvisar,
och med de snabbt stigande svårigheter som detta
medför, är det inte heller förvånansvärt att
sakkunniga råd blivit av behovet påkallade för allt flera
individer.

Så småningom fick man emellertid även ögonen
öppnade för betydelsen av Y. V. som en slags sluss,
som planmässigt kan reglera strömmen av de
ungdomar som varje år föras ut från skolan och söker
sig ut i det praktiska livet.

Denna regleringsmöjlighet har den fördelen
framför senare vidtagna krisåtgärder, att den med sin
karaktär av fullständigt fri rådslagan, som alltid bör
finnas mellan rådgivare och rådsökande, aldrig kan
uppfattas som ett intrång på den fria
självbestäm-ningsrätten.

I praktiken äro samtidigt såväl kvantitativa som
kvalitativa synpunkter riktningsgivande.
Kvantitativa: allt efter det normala och i vissa fall även
onormala årsbehovet av rekryter talar man individuellt
till förmån för vissa yrken och varnar för andra.
Kvalitativa: därigenom att man principiellt rättar sig
efter den enskilda kandidatens personliga
förutsättningar för den ena eller andra verksamheten, blir det
möjligt att på alla arbetsområden hålla den allmänna
prestationsstandarden så hög som möjligt och att i
avsevärd grad undvika tidsödande, misslyckade
utbildningsförsök.

Bland de motiv som stimulerade Y. V:s
genombrytande i utlandet nämnde jag slutligen å ena sidan
omtanken om den enskilde rådsbehövande och å
andra sidan behovet av rationell fördelning av
arbetskraften. Studerar man dessa båda motiv litet
närmare, skall man finna, att de egentligen äro uttryck
för två blott skenbart diametralt motsatta
intressesynpunkter. Ty i första fallet är det ju bara individen
och inställningen till individuell hjälp, som
behärskar intresset, när man yrkar på rådgivningsåtgärder,
alltså en slags "individualistisk" och social-humanitär
tendens. I andra fallet däremot spelar individens
öde synbarligen ingen roll alls, utan samhällets och
näringslivets intressen, som helhet betraktade, äro
enbart avgörande för ropet på en centralt reglerande
Y. Y. — det är alltså en mera opersonlig
"förvalt-nings"-syn på saken, som står bakom initiativen.

Det för själva saken väsentliga och måhända även
något överraskande är nu, att dessa båda till synes
motsatta tendenser ingalunda skära varandra, då det
blir fråga om praktiska yrkesvägledningsåtgärder.
Detta beror på att det ur den enskildes synpunkt sett

"bästa" valet av yrke i normala fall också ger den
bästa lösningen av problemet ur det allmännas
synpunkt. Den enskilde vill nämligen komma fram, vill
få "sin chans" och kunna utvecklas efter sin läggning.
Men detta ligger också i det "helas", i samhällets
intresse, därför att samhället först då kan fullt
tillgodogöra sig den enskilda arbetskraften. Därför
finns det heller ingen fara för att den enskildes
personliga frihet genom regleringsåtgärder av en eller
annan art skulle behöva beskäras. Rådslagningen
mellan rådgivare och rådsökande kan och måste
alltid leda till enighet, dvs. till en fullt fri
överenskommelse beträffande valet av yrke.

Av de tendenser till att inrätta en allmän Y. V.
som på de sista åren ha gjort sig gällande här i
landet skulle man kunna få det intrycket, att den
socialhumanitära och "individualistiska" inställningen vore
enbart förhärskande. Det framgår därav, att dess
företrädare egentligen inskränkt sig till att av det
offentliga kräva vissa objektiva hållpunkter eller rena
informationskällor åt dem, som känna sig osäkra vid
sitt val av yrke. Dessa skulle då t. e. kunna
rådfråga ett slags yrkeslexikon, det s. k. "yrkesregistret",
beträffande olika yrken eller också vända sig till
en informationsbyrå, vilken skulle arbeta på
ungefär samma sätt som "kommunikationsverkens
upplysningsbyrå", som det heter i ett officiellt utlåtande.
Man har alltså med flit avstått från att förorda
några som helst åtgärder, som möjligen kunna ge
sken av ett intrång på individens frihet till förmån
för samhällets intressen. Man har t. e. avstått från
tanken att låta yrkesvägledaren även få anse som sin
uppgift att ge positiva anvisningar vid yrkesvalet
och på så sätt aktivt leda, handleda den unge genom
yrkesvalets många snår.

Mot planerna att organisera en sådan mera passiv
orienteringsverksamhet i stället för en verklig
vägledning gjordes snart den invändningen, att man
knappast kunde räkna med att de unga rådsökande
skulle kunna sovra, bedöma och på egen hand
utnyttja alla de många värdefulla upplysningarna över
ett otal yrken så, att det skulle bliva dem möjligt att
utan personlig handledning lösa problemet om val av
yrke på ett förnuftigt sätt. Kanske skulle de rent av
komma att först genom studiet av yrkesregistret
bliva riktigt förvirrade och rådlösa. I synnerhet i
sådana fall skulle de inte ha någon verklig hjälp av bara
ett register eller vissa informationer, då
yrkesvalssituationen i och för sig redan är ganska komplicerad
såsom t. e. då vissa fysiska defekter eller någon
utpräglad psykisk egenart föreligga. Samma sak gäller
när t. e. den ekonomiska situationen eller andra
sociala faktorer ställa många yrken utom räckhåll.
Ty det som man egentligen begär, saknar man då
fortfarande: positiva uppslag och anvisningar,
inriktade på det speciella fallet.

Till dessa betänkligheter mot den passiva metoden
kom så helt nyligen den nya synpunkten, som på
grund av den nuvarande situationen blivit särskilt
aktuell: Man har blivit uppmärksam på hur viktigt
det är för samhället i stort att de unga hamna i
sådana yrken, som äro de "riktiga" även med hänsyn
till den rätta fördelningen av arbetskraften. Således
tarva de hittillsvarande strävandena att upprätta en
allmän Y. Y. i dubbel mening en komplettering: Å
ena sidan i den riktningen, att den skulle bli behörig

62

2 nov. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free