- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Industriell ekonomi och organisation /
69

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

utom spridda på flera håll inom fabriken. En ny
byggnad för huvudkontoret uppsattes därför som
första punkt på byggnadsprogrammet och stod färdig
i juli 1938.

Jämsides med att dessa grundläggande
organisatoriska åtgärder genomfördes och efterhand vunno allt
större stadga, undersöktes förutsättningarna för
rationaliseringen av den egentliga
produktionsapparaten. Det visade sig snart, att betydande
utvidgningar av fabrikslokalerna måste göras för att
möjliggöra en rationell drift. Ett stort antal
tillbyggnadsplaner uppgjordes, diskuterades och förkastades,
innan vi till slut stannade för en som tillfredsställde
alla rimliga önskemål både i fråga om ekonomisk
bebyggelse av det till förfogande stående
tomtutrymmet och möjligheterna att inom såväl äldre som nya
fabrikslokaler ordna en rationell tillverkning med
hänsynstagande till den senaste utvecklingen på det
textiltekniska området. Yi hade offrat mycken tid
och mycket arbete, innan den slutgiltiga
nybyggnadsplanen äntligen såg dagens ljus, men vi hade från
början gått ut från den för ingenjörer välkända
regeln, att det i längden är bättre och billigare att
experimentera på papperet än i järn och betong. När
planen var funnen och godkänd, föreföll den oss alla
förbluffande enkel och naturlig; den anslöt sig
nämligen så organiskt till den redan befintliga
bebyggelsen, att denna utvidgning måste ha varit förutsedd i
den grundplan, efter vilken fabriken uppfördes åren
närmast efter sekelskiftet. Detta är ett vackert
bevis på den framsynthet, som kännetecknade
företagets dåvarande chef, disponenten C. J. Bergh. Det
är tack vare denna sekelskiftets eleganta grundplan
som vi i dag utan förhävelse kunna säga, att
fabriksanläggningarna, åtminstone vad exteriören beträffar,
höra till de vackraste i landet. I den nu uppgjorda
tillbyggnadsplanen ha även möjligheterna för
ytterligare framtida utvidgning på ett lyckligt sätt
kunnat tillvaratagas.

De i den nya byggnadsplanen upptagna och nu
färdigställda tillbyggnaderna omfatta en
sammanlagd golvyta av ca 10 000 m2, varav över 3 000
m2 komma på spinneriet, 5 000 m2 på väveriet
samt 1 500 m2 på lagerlokaler för råväv och
färdiga vävnader, vartill komma ett par smärre
byggnader. Samtliga dessa byggnader med undantag för
den som inrymmer väveriets tvätt- och
omklädnads-rum äro uppförda i en våning. Byggnadsmaterialet
är tegel, taken äro utförda av siporexplattor och
golvbeläggningen är överallt utförd av en
specialmassa, lagd på ett undergolv av cement. Spinneriets
tillbyggnad är utförd med shedtak, under det att
väveriets tillbyggnad är utförd med taklanterniner.
Härigenom ansluta sig båda dessa byggnader till tidigare
bebyggelse, ehuru i modernare utförande, varigenom
antalet pelare kunnat nedbringas högst väsentligt.

För tillverkning av såväl garn som vävnader är
det av största betydelse, att temperatur och
luftfuktighet i fabrikslokalerna kunna hållas vid för olika
processer noga fastställda värden. Materialet är
nämligen i hög grad hygroskopiskt, och dess
egenskaper, bl. a. hållfastheten, variera högst avsevärt
med den relativa luftfuktigheten. Såväl
spinnmaskiner som vävstolar äro ömtåliga för
temperaturväxlingar, varför en jämn temperatur är av stor vikt. Yi
ha därför installerat helautomatiska luftkonditione-

ringsanläggningar i såväl spinneri som väveri och
räkna med att de betydande kostnaderna härför
skola betala sig genom ökad produktion och bättre
kvalitet på varan.

Stor vikt har lagts vid utförandet av de sanitära
anläggningarna. Garderober, tvätt- och duschrum ha
gjorts praktiska och hygieniska, nästan eleganta, och
vi hoppas att på detta område ha fyllt ej blott dagens
utan även morgondagens krav.

I ett så omfattande rationaliseringsprogram ha
givetvis ett betydande antal nya arbetsmaskiner måst
upptagas. Flertalet av de nya maskinerna har nu
hemkommit och installerats. En del maskinköp ha
dock på grund av tidsläget måst ställas på
framtiden. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att
programmet för anskaffning av maskiner upprättats
i intimt samarbete med försäljningsavdelningen, och
i flera fall ha omfattande marknadsundersökningar
först verkställts. Det var nämligen nödvändigt att
fastlägga de allmänna riktlinjerna för företagets
tillverkningsprogram, innan maskinparkens
sammansättning slutgiltigt kunde avgöras. Dessa merkantila
undersökningar visade, att vi i stort sett borde hålla
samma kurs som tidigare, dvs. fortsätta att tillverka
de goda kvalitetsvaror till hyggliga priser, som
sedan årtionden gjort Manufaktur Aktie Bolagets namn
välkänt inom branschen. Vi funno det icke lyckligt
för oss, vare sig att höja standarden till mer
lyxbetonade artiklar eller att sänka den till billiga, men
kvalitativt sämre massprodukter. Däremot vidtogs av
försäljningsavdelningen en ganska radikal
nedskärning av antalet artiklar, speciellt sådana som endast
kunde avsättas i ringa kvantiteter eller som ej
passade för vår maskinutrustning. Yid denna
merkantila rationalisering hade vi god ledning av det
tidigare upplagda, moderna systemet för beräkning av
självkostnaderna. Den medförde också betydande
inskränkningar i nyanskaffningsprogrammet för
maskiner, samtidigt som antalet äldre maskintyper
kunde avsevärt nedbringas. Ett flertal äldre
vävstolstyper kunde exempelvis ersättas med
automatvävstolar, varigenom antalet vävstolar per arbetare i många
fall höjdes från 4 till över 20 osv. Fig. 2 och 3 visa
en jämförelse mellan väveriet före och efter
moderniseringen.

I trikåfabriken omlades fabrikationen till flytande
tillverkning enligt hand-i-handmetoden, varigenom
en betydlig produktionsökning ernåddes i jämförelse
med det gamla systemet, där varje sömmerska
utförde samtliga sömnadsoperationer på ett och samma
plagg. Arbetsprocesserna ha i många fall kunnat
förenklas, och för de i samband härmed erforderliga
undersökningarna ha ofta arbetsstudier utförts.

Jämsides med genomförandet av nybyggnads- och
nyanskaffningsprogrammet har även en
modernise-ringsplan för äldre byggnader och maskiner
uppgjorts, och denna håller nu som bäst på att
genomföras.

Praktiskt taget samtliga äldre fabrikslokaler skola
repareras och målas i ljusa färger. Lämplig
belysning installeras och ny, för olika fabriksavdelningar
passande golvbeläggning pålägges. Vatten- och
avloppsledningssystemet har omlagts i större delen av
fabriken. Luftskyddsrum ha inrättats på olika
platser inom fabriksområdet för sammanlagt ca 700
personer.

2 nov. 1940

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1940i/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free