- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Kemi /
12

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Fig. 11. Tunt lerlager, delvis avskrapat, tjärfärg kvar. Fig. 13. Frätgropar över medelvattenlinjen.

Tabell I. Erhållna maximi- och minimimedelvärden,
minimienkelvärden och differenser dem emellan för
plåttjocklekar, uppmätta hos tvärsnitt, belägna på
vissa avstånd från övre änden (=från vattenytan).

Plåt Avstånd från övre
änden hos varje plåt m Antal
uppmätta tvärsnitt st. [-ilaximi-medel-värden mm Minimimedelvärden-] {+ilaximi- medel- värden mm Minimi- medel- värden+} mm [-Differens-] {+Diffe- rens+} mellan uiaximi- och
minimimedelvärden mm [-Minimienkelvärden mm Differens-] {+Diffe- rens+} mellan maximi- och
minimimedelvärden mm
/0,6-1 10 15,1 12,4 2,7 9,6 5,5
\l -5,8 29 15.6 14,4 1,2 13,0 2,6
2 0,5-5.5 U 16.3 15,4 0,9 15.0 1,3
3 (1,5 6.0 12 16.0 15,0 1,0 14,3
4 0,5-6,0 12 16.3 15.3 1,0 14,2 2,1
5 0,5—6.0 12 16,6 16,4 0,2 16,3 0,3

djupet. Däremot är den genomsnittliga differensen
mellan maximi- och minimivärden störst vid
vattenytan, håller sig ganska lika hos 2:a, 3:e och 4:e
plåtarna och är obetydlig hos den 5:e plåten.
Differensen mellan maximimedelvärden och
minimienkelvärden, vilken är ett mått på djupet hos frätgropar eller
pittings, är avsevärd vid vattenytan, 5.5—2,6 mm, och
avtar nedåt. Intressant är att, som den direkta
oku-lära granskningen visat, den 4:e plåten företer
starkare rostangrepp än plåtarna 2 och 3.

Fig. 12. Tjockt skikt intorkad lera på plåtens högra del.

Yid okulär granskning av de borstade plåtarna och
av de tagna färgfotografierna erhöllos följande resultat:

Vid plåt 1 var första halva metern ganska starkt
anfrätt och invid samt under medelvattenlinjen
funnos ett stort antal frätgropar i storlek 5—20 mm och
med djup ned till ca 5 mm; fig. 13 över och fig. 14
strax under medelvattenlinjen utvisa dessa frätgropar.
På övriga delar var plåten avsevärt mindre anfrätt
och några större frätgropar kunde icke iakttagas.
Detta framgår av fig. 15 på 1,5 m under vattenlinjen.

Plåt 2 utvisade över hela plåtytan talrika lokala
frätangrepp med ett djup av 1—2 mm, se fig. 16, på
8,7 m djup under vattenlinjen.

Plåt 3 var på de första 3—3,5 m ganska jämnt
avrostad utan lokala djupare frätningar. På
återstående delar var plåtens ursprungsyta praktiskt taget
oskadad utom på ena sidan, där mittområdet rostat
avsevärt med intill ca 1 mm djupa lokala
anfrät-ningar. I övrigt funnos inga lokala frätgropar.

Plåt 4 företedde på ena sidan en del smärre
spridda frätskador med intill ca 1 mm djup. På
andra sidan förefunnos ett flertal längsgående
rand-formiga 5 mm breda och intill 1,5 mm djupa
frätangrepp samt ett stort antal lokala frätgropar med
intill 2 mm djup. Nedre delen av plåten var på
1—3 m längd fri från rostangrepp.

Plåt 5 var på båda sidor fri från rostangrepp, som
framgår av fig. 17 på 23,8 m djup.

Med ledning av de erhållna mätresultaten och den
okulära granskningen kan man konstatera, att plåt
av använt slag och med den gjorda
tjärfärgsbestryk-ningen på 16 år vid och under vattenytan blivit så
starkt anfrätt, att av den till 16,3 mm uppgående
ursprungliga godstjockleken på enstaka ställen endast
60 % återstår. Mellan 1 m under vattenytan och
ner till ca 6 m är den allmänna anfrätningen i
genomsnitt 1,2 mm och på enstaka ställen 3,5 mm eller ca
20 %. I fortsättningen ner till lerlagrets yta är den
allmänna anfrätningen ca 1,1-^1,5 mm och på
enstaka ställen 1,5—2,3 mm eller 9—14 %.

Om i fortsättningen anfrätningen skulle gå med
samma hastighet som hittills, vilket man inte vet, och
om man antager, att plåtlängorna liksom järnpålrören
under Lidingöbron endast på ena sidan äro utsatta för
rostangrepp, så skulle fräthål på enstaka ställen
kunna uppstå vid vattenytan efter ytterligare 45 år,
på djup mellan 1 och 6 m efter ca 120 år samt mellan

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940k/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free