- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Kemi /
34

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

nyttningsbart avfall varierat från O till 100 %. Det
avvägda medeltalet av samtliga tillfrågade företag
giver svarsprocenten 65, medan grupperna som
enheter tagna giva svarsprocenten 75. Antalet positiva
svar varierar starkt, men det avvägda medeltalet
därav tyder på att en tredjedel av vår kemiska
och kem.-tekniska industri brottas med eller i
varje fall är medveten om förekomsten av
avfallsproblem.

Jag skall så be att få lämna några exempel på de
olika gruppernas avfallsprodukter, dock, som nämnts,
med utlämnande av uppgifter om mängder och
exportförhållanden.

Grupp: Tvål, såpa, ljus. — Underlutarna
tillvaratagas numera ofta, här givas emellertid också
exempel på motsatsen. Detta förhållande torde delvis bero
på prisläget. Ifråga om stearin- och glycerinbecken,
anger redan Alf Larsson i sin monografi, "Sveriges
kemiska industri", att stearinbecket förr användes
till kabelmassa och till lysgasframställning samt
gly-cerinbecket till framställning av putsmedel.
Utomlands användes stearinbeck för tillverkning av
ugns-lacker och diverse impregneringsmedel. Detsamma
lär även kunna förtvålas till smörjmedel.
Glycerin-becket är utomlands utgångsmaterial för
framställning av oljefasta kitt. Ett patent finnes att använda
detsamma för rening av smörjoljor.

Grupp: Pappersmassa. — Här möta vi först och
främst sulfitluten, som är ett i åratal stött och blött
kapitel. Förutom sulfitspritjäsning är dess vanligaste
användningsområde här i landet landsvägarna, där
den pålägges som dammbindningsmedel. Försök ha
gjorts att av luten göra färgämnen. Den destillera?
till bilbränsle och indunstas till andra bränslen och
klister. Under förra kriget tillverkade flera svenska
verk garvämnen av densamma. I Tyskland har man
med utmärkt resultat använt sulfitlut för
impregnering av formaldehydbehandlat pappersgarn, varav
enligt uppgift tvättbara kläder kunnat tillverkas. —
Mesan, bestående övervägande av kalciumkarbonat,
brännes ibland, ibland lagras den såsom oanvändbar.
Någon gång tycks den också utnyttjas såsom
jordförbättringsmedel. Det flytande hartset uppbrännes i många
fall, ehuru det med gott resultat provats som
smörjmedel i blandning med mineralolja, sedan dock
hartset först upphettats, renats och försatts med
rå-terpentin. Råcymolen torde komma att intressera
som material för toluolframställning, och av
metanolen kan ju åtskilligt fabriceras. Ligninkakorna
brännas upp. Kolsyran är ett intressant problem, det
är enorma mängder koncentrerad kolsyra, som kunna
tillvaratagas från alla landets
spritjäsningsanlägg-ningar, om ett användningsområde kunde finnas.
Terpentinen har tidigare använts som motorbränsle
och återkommer väl också stundom till vårt land i
förädlad form.

Grupp: Gasverk. — I reningsmassan borde med
lätthet både järn och svavel kunna tillvaratagas.
Ifråga om det troligen sulfonhaltiga bensolhartset
vore det intressant att få veta, om detsamma provats
som ersättningsmedel för kontaktpreparat vid
fett-spaltning. Naftalin vet jag, att det är stor
efterfrågan på, att en del uppgives som outnyttjat avfall
kanske beror på prisspekulation på lång sikt.
Vattengastjäran lämnar 25 % högkokande antracenolja,
som är ett utmärkt smörjmedel.

Grupp: Garverier. — Limlädret användes delvis,
men gräves också ofta ned. Försök ha utförts att
därmed utfodra svin, enligt uppgift till svinens stora
belåtenhet. Yeterinärbakteriologiska anstalten
varnar dock härför, då limlädret ofta är toxinhaltigt.
Vått, alkaliskt hudavfall är ju en ömtålig vara, som
icke kan transporteras lång väg eller lagras för
upp-arbetning. Det saltade limlädret sakna vi också
användningssätt för tills vidare, medan kromlädret,
enligt uppgifter i litteraturen, avgiver sitt krom vid
behandling med bisulfat, kalk och klorgas i tur och
ordning. Utomlands destilleras läderavfallet, varvid
erhålles gas för destillationsprocessen, toluol och
ammoniumklorid, samt som återstod kromoxid och
ett läderkol, varav låter sig tillverkas aktivt kol.
Garveriindustrien lämnar slutligen såsom avfall icke
ringa mängder fett, vilket borde kunna utnyttjas till
tvål eller liknande produkter.

Grupp: Konserver. — Konservfabrikernas stora
avfallshögar av havsdjursskal, räk-, kräftskal och
liknande, kunna väl i värsta fall lufttorkas och förmalas
till hönsfoder. Skalet innehåller icke oväsentliga
mängder fosfor och kväve. Man har även med gott
resultat använt dem till gödningsmedel, varför detta
icke fortsatt har ej uppgivits, kanske transporten
blev för dyr i förhållande till tomtpriset, där skalen
lagras. Silloljan är kallpressad eller utsmält vid låg
temperatur. Man kan förmoda, att den är
vitamin-haltig och det är då synd att inte ge den till boskapen
på vintern. Silloljan är vidare ett utmärkt
smörjmedel, som det förvånar att finna liggande oanvänt.
Den kan användas även för läderbehandling i
garverier. Brunnsfettet tillvaratogs under förra kriget,
men kallades då rakt på sak kloakfett. Talgen ger
en utmärkt pressolja, medan sillavfallet torde vara en
vitaminkälla. Ifråga om gälar, tarmar och rom av
lax har man sagt mig, att sådant under tidigare
nödår stekts och ätits som ersättning för fisk.
Vegetabiliska pektinfria pressrester kunna väl användas till
utfodring och då lämpligen blandade med pressad
avfallsjäst.

Grupp: Bryggerier. — Humledraven användes
under förra kriget till både snus och tobak, det är väl
ingen särskilt önsklig produkt, som då uppstår.
Tyskarna använda humledraven som gödningsmedel.
Krossglaset är ett intressant spörsmål. Det har
omvittnats på FBO:s möte, att man behövde ett
ersättningsmedel för asbest och att ett utmärkt sådant
vore glasull. Glasullsgarn framställes ännu ej inom
landet, därtill behövs alkalifattigt glas. Vi krossa
emellertid kolossala mängder glas. Totala
flask-krossen inom olika branscher uppgår till sammanlagt
14 000 ton eller i runt tal 5 flaskor pr innevånare och
år. Glasbruken kunna f. n. icke köpa tillbaka så
mycket, det gamla ölglaset var färgat med brunsten
och trivs därför inte i smältan med det nyare glaset,
som är färgat med kolloidalt kol. Vidare ha vi ju
flera strängt skilda färgstandards för våra flaskor,
som omöjliggör blandning av krossglaset från olika
maskiner inom samma fabrik. Den nya inhemska
glasullsindustrien torde kunna mottaga betydande del
av detta avfall. — Druven är mycket äggviterik och
kan utnyttjas som foder eller som kvävegödsling i
brännerier. Med S02-vatten ger den efter indunstning
ett klister. Fathartset kan väl utnyttjas såsom
impregneringsmedel, patent finnas att därav göra bras-

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940k/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free