Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
5 ■Polhöjd
5 10 15 20 25 Slightal
Fig. 7. Samband mellan polhöjd och slightal för oljetyp 750.
Polhöjd
0.1 0.2 0,3 0,4 0,5 0,6 ?£
T järbildni ngat-al
Fig. 8. Samband mellan polhöjd och tjärbildningstal enligt
Kissling för oljetyp 720.
Tabell 10. Sammanställning av medelavvikelse och
medelfel enligt minsta kvadratmetoden vid
viskosi-tetsbestämningar i Englerapparat.
Avvikelse % Fel %
Viskositet vid 20°C ...... ...... +0,3 ±1,1
50°C ...... ......—1.1 ±2,1
100°C ...... ...... -4,7 ±3,4
Viskositetskonstant ....... ...... +1,1 ±2,5
Polhöjd .................. ....... +M ±7,4
höjden gäller nämligen följande, något approximerade
ekvation.
A Wp=T
A W1
0,194 m
log 7\ — 2,410
+
AWx — A W2
(1 —0,i92 m†
0,194 Wt
log T2 - log 7\
Med denna reservation anföres i diagrammen 5 och
6 resultatet av en beräkning av viskositetskonstant
och polhöjd för ca 250 mineraloljor, som under de
senaste 10 åren undersökts vid Asea. Oljorna ha
med hänsyn till viskositeten indelats i fem grupper
enligt schemat:
Grupp
A
B
C
D
E
Aseas oljetyp
Viskositet vid 50"C, cSt
705, 706, 710 ........................16
711, 721, 722, 731, 732 . . 28
740, 7401, 750 ...............45
742, 743, 7431, 751 ............80
744, 747 ..............................200
(28*
(45
(80
(200
600
I diagram 5 har viskositetskonstanten för var och
en av oljegrupperna avsatts som funktion av spec.
vikten vid 20°C. Spridningen av försöksvärdena är
otvivelaktigt ganska stor. Det är emellertid att
märka, att spridningen icke enbart beror på den ovan
omnämnda osäkerheten i en stor del av
viskositets-bestämningarna, utan att även en annan faktor
bidrager härtill, nämligen att viskositetsgränserna för
samtliga oljegrupper äro tämligen vida.
* 16 ... (28 etc. motsvarar
16-jfr DIN 1302, bl. 2.
-28, där 28 ej inbegripes;
Man kan utan svårighet urskilja hurusom
försöksvärdena samla sig omkring en för varje oljegrupp
karakteristisk kurva. Dock visar sammanställningen
av dessa kurvor, att de äro förskjutna i förhållande
till varandra. Viskositetskonstanten är sålunda en
funktion av såväl spec. vikten som viskositeten, och
de enskilda kurvorna, som nu gälla för ett medelvärde
på viskositeten inom varje grupp, borde egentligen
ha formen av ett band. Diagram 5 medgiver tyvärr
icke en bedömning av huru strängt sambandet är
mellan viskositetskonstant och spec. vikt för oljor
med samma viskositet. Så mycket kan emellertid
sägas, att man genom att införa en övre gräns för
spec. vikten för en oljegrupp med icke alltför vida
viskositetsgränser kan med tämligen stor säkerhet
utmönstra de oljor, vilkas viskositet är alltför
temperaturberoende för ändamålet.
I diagram 6 visas motsvarande förhållande för
polhöjden. I stort sett gäller detsamma som redan
anförts för viskositetskonstanten. Till följd äv det
med växande viskositetskonstant starkt tilltagande
felet vid beräkningen av polhöjden, blir emellertid
spridningen i försökspunkterna mycket stor för höga
värden på spec. vikten. Kurvorna ha därför utan
hänsyn till punkternas läge inritats efter en
beräkning på grundval av kurvorna för
viskositetskonstanten i diagram 5.
Ett försök har slutligen gjorts att sammanställa
polhöjden med oljornas oxidationsbeständighet, bestämd
dels genom tjärbildningstalet enligt Kissling, dels
genom slightalet. Resultatet återges i diagram 7 och
8. I diagram 7 har polhöjden avsatts som funktion
av tjärbildningstalet för oljor av typ 720 och i
diagram 8 som funktion av slightalet för oljor av typ
750. I intetdera fallet kan man spåra något samband
mellan polhöjden och oxidationsbeständigheten. Detta
står i full överensstämmelse med de slutsatser, som
kunde dragas ur Mikeskas försöksvärden, att
förekomsten av dubbelbindningar icke påverkar
polhöjden.
Sammanfattning.
Det förefaller icke till full evidens vara bevisat,
att det verkligen förhåller sig så, som Ubbelohde
förutsätter, att viskositetslinjerna i ett
viskositetsdia-gram enligt Walther skulle för en och samma oljetyp
träffas i en punkt, än mindre att dessa punkter för
olika oljetyper skulle falla utefter en rät linje. Man
har också svårt att föreställa sig den fysikaliska
bakgrunden till ett dylikt fenomen.
I det föregående har visats, att polhöjden icke
utgör något entydigt kriterium på en mineraloljas
härstamning eller kemiska beskaffenhet. Däremot är
det möjligt att genom polhöjden lika väl som genom
viskositetskonstanten klassificera oljorna med
hänsyn till viskositetens temperaturberoende. I detta
avseende är emellertid viskositetskonstanten
obetingat att föredraga framför polhöjden, enär den ger
ett enklare och klarare samband mellan en oljas
viskositeter vid olika temperaturer.
Vad Ubbelohde eftersträvat med polhöjdsbegreppet
är tydligen att med ett tal, som är oberoende av
viskositeten, kunna klassificera en olja. Möjligheten
av att nå ett dylikt mål skall icke bestridas, men
härför erfordras ett mycket rikt försöksmaterial.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
