Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
dan år 1938 har denna export helt upphört. Det inom
landet använda kaseinet utgöres emellertid så gott som
uteslutande av syrakasein för limning av papper och
plywood samt för framställning av kaseinlim och
ka-seinfärger m. m. Under senare år har i Italien
utarbetats ett förfarande för framställning av s. k.
tex-tilkasein för vidare bearbetning till den naturullen
närstående textilfibern lanital, ett förfarande som
numera får anses vara fabrikstekniskt helt löst. I många
länder har även en betydande tillverkning av lanital
påbörjats, senast bland annat vid fabriken Polana i
Lodz. Tillverkningen där lär från början icke hava
stött på några som helst tekniska svårigheter. Den
största italienska fabriken, Cesano Maderno i Milano,
är numera utbyggd för en tillverkning av 30 ton
lanital per dag motsvarande en skummjölksförbrukning
av i runt tal 1 milj. kg per dag. Även i Sverige ha
planer varit uppe att tillverka lanital. På grund av
att frågan ansetts behöva ytterligare utredas, hava
dessa planer hittills icke kommit till utförande. En
icke obetydlig import av lanital förekommer dock.
Dir. p. E. Gummeson meddelade, att den
tillverkning av glasull baserad på krossglasavfall som på sin
tid igångsattes i Höganäs i nödhjälpssyfte, slagit
synnerligen väl ut och att detta material praktiskt taget
utträngt magnesiamassa som isoleringsmaterial.
Likaså är glasisolering avsevärt överlägsen bomullstråd
för elektriska maskiner, på grund av att glastråden
tål överhettning upp till 400° utan att skadas. Här
krävas dock speciella glassorter liksom även är fallet
vid tillverkning av ersättning för asbest och tråd för
framställning av vävnader, varför vanligt krossglas
icke kan tillvaratagas i dessa senare tillverkningar.
Prof. E. Norlin undrade om icke sillolja skulle på
ett eller annat sätt kunna användas som härdningsolja
vid metallurgiska processer.
Disp. S. A. Gardin ville framhålla, att den isländska
silloljan är olikartad den svenska och att de isländska
bearbetningsmetoderna icke lämpa sig för den svenska
produkten.
Disp. Thorbjörnson efterlyste något lämpligt
extrak-tionsförfarande för tillvaratagande av glycerin ur de
utspädda underlutar som tydligen föreligga i stora
mängder, i anslutning vartill civ.-ing. Stenhagen
framhöll, att likartade metoder med framgång användas
för utvinnande av koncentrerad ättiksyra ur utspädda
lösningar (träsyra m. m.) varför en fullt utbildad
teknik finnes (system Brewster, Suida, Klar m. fi.)
baserad på användning av olika extraktionsmedel
(eter, träolja, estrar m. m.). En teknisk forskare som
lyckas finna ett lämpligt extraktionsmedel för glycerin
bör därför kunna direkt bygga på de tidigare
erfarenheterna från ättiksyraindustrien vid
värmebehovskalkyler och planering av fabriksapparatur sedan vissa
grundläggande data bestämts i laboratoriet.
Dr R. Winbladh framhöll nödvändigheten av att
redan nu utarbeta metoder för tillgodogörande av
avfall, så att färdiga planer föreligga då de verkliga
svårigheterna för råvaruförsörjning utifrån göra sig
gällande.
Civ.-ing. O. Laquist påpekade de svårigheter som
föreligga när man söker få allmänheten att övergå till
nya produkter, som ha karaktären av surrogat, även
om de kvalitativt kanske rent av överträffa de medel
som de ersätta. Sålunda kan en viss lukt hos varan
väcka misstro. Tal. hade i detta hänseende tråkiga
erfarenheter från s. k. tallsåpa.
Civ.-ing. Stenhagen undrade om icke den dåliga
lukten kunde täckas. I USA hade man satt denna sak i
system och därigenom lyckats höja säljbarheten hos
varor som eljest på grund av en oangenäm lukt voro
mindre begärliga trots i övrigt hög kvalitet och
fördelaktigt pris.
Prof. B. Holmberg ställde sig skeptisk till
möjligheten av att genom "täckning" eller kombination av
lukter "blanda bort korten". Efter en tids lagring
skulle likafullt den oangenäma lukten framträda.
Disp. Thorbjörnson ansåg att den typiska
"trälukten" i tallsåpa berodde på terpener och att ett försök
att råda bot på nuvarande svårigheter sålunda skulle
taga fasta på att söka undgå eller minska terpenhalten
i råvaran.
Prof. Holmberg relaterade ett försök som under
krisperioden 1914—18 gjordes att måla ett hus med
linoljesurrogat framställt av sillolja. Resultatet
kunde spåras med näsan på flera kilometers avstånd i
varmt väder. Beträffande terpenernas roll för
"träsmaken" erinrade tal. om det på sin tid gjorda
konstaterandet, att sulfitbrännvinets ursprungligen dåliga
smak härledde sig från spår av borneol.
Dr p. Fitger ville framhålla vikten av att inhemska
råvarukällor i största möjliga utsträckning
nyttiggjordes. Även om nämligen tillförsel utifrån är
möjlig, så innebär varje slags import av sådana varor som
kunna ersättas av andra inom landet tillverkade, ett
slöseri med valutor på vilka knapphet råder och som
behövas för inköp av förnödenheter som icke kunna
ersättas av inhemska.
Civ.-ing. E. Askelöf pekade på stenkolstjäran som
en viktig källa till råvaror för den inhemska
läkemedelstillverkningen. Anilin, pyridin och antracén
kunde möjligen utvinnas ur gasverkens avfall.
Härtill upplyste civ.-ing. S. Qvarfort, att det icke lönar sig
att söka tillvarataga pyridin ur stenkolstjära och att
denna icke heller innehåller anilin.
Civ.-ing. Ruben påpekade att s. k. regeneratgummi
icke får betraktas som ett surrogat utan att detta är
en högvärdig och för många ändamål nödvändig vara.
Civ.-ing. L. C. Bratt ville på särskild fråga av
ordföranden nämna, att sulfitlut f. n. användes inom
landet i en kvantitet av ca 300 000 ton/år för
dammbind-ningsändamål. I övrigt kan den användas för
framställning av garvextrakt samt för tillverkning av
aromatiska ämnen. En amerikansk fabrik för
tillverkning av vanillin har emellertid en så stor kapacitet att
hela världsbehovet av syntetisk vanillin redan kan
täckas.
Diskussionsinledaren, civ.-ing. Stéenhoff, ville som
avslutning påpeka att debatten huvudsakligen rört sig
om ersättningsmaterial. Tal. efterlyste nya
användningsområden för industriavfall.
Bergsing. C. A. Landegren (skriftligt inlägg efter
diskussionen): Avfalls- och biprodukternas
användning torde alltid ha varit föremål för industriernas
uppmärksamhet och det finnes säkert icke många
företag, som helt och hållet negligerat deras utnyttjande.
Om sålunda allt fortfarande stora kvantiteter av till
synes värdefulla produkter gå till spillo, så beror det
för visso på andra orsaker än förbiseende.
Man får naturligtvis räkna med att avfallsproblemet
är till olika grad genomforskat vid olika industrier
och teknisk forskning skulle kanske i vissa fall öka
användbarheten av avfall, men bortsett från denna
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
