Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Den italienska kemiska industrien liar enligt en
uppsats av ing. Giacomo Fauser i Chem. & Met.
Eliginee-ring häfte 1, 1940, gjort synnerligen stora framsteg
under senare år och har därvid avancerat mera än någon
annan industrigrupp i detta land. Denna utveckling, om
vilken man får en uppfattning genom uppgiften, att den
kemiska industriens produktionsindex steg med 25 %
under första halvåret 1939 jämfört med motsvarande
period föregående år, är ett led i Italiens målmedvetna
strävan att uppnå industriell autarki. Bland de mera
anmärkningsvärda händelserna är igångsättningen av
lensinfairikerna i Bari och Livorno, som nu producera ca
240 000 ton motorbränsle per år, varav 100 000 ton
hög-oktanbränslen för flyget. Råmaterialet utgöres av
alba-nisk olja, som f. n. utvinnes till en kvantitet av ca
300 000 ton/år. Förutom denna olja erhålles skifferoljor
från Abruzzerna och Sicilien. Det uppgives att
ifrågavarande raffinerier skola vara i stånd att täcka nära nog
hela landets behov av olja. Därjämte äro anläggningar
under uppförande, som skola kunna tillverka 60 000 ton
syntetiska smörjoljor pr år. Andra kemiska industrier
som undergått, stark utveckling på senare år äro
kväve-ocli fosfatindustrierna. Man arbetar även på
åstadkommandet av en inhemsk försörjning av kali.
Råmaterialet utgöres i detta fall av leucit (KAlSi2Ö6). Inom det
metallurgiska området söker man åstadkomma
inhemskt järn genom tillvaratagande av rostprodukterna
från pyrit, vilket kombineras med den vanliga
extraktionen av koppar. Elektrolytzink produceras i en
fabrik vid Mestre i en kvantitet av 12 000 ton/år.
Aluminiumindustrien har även starkt utvecklats, speciellt
emedan man söker ersätta koppar med aluminium för
elektriska ändamål. Nya lager av bauxit hava
upptäckts vid Puglie. Den nuvarande kapaciteten hos de
italienska aluminiumfabrikerna uppgives vara 40 000
ton/år. På det organisk-kemiska området har man
börjat framställning av diverse konstämnen, såväl
syntetiskt gummi som konsthartser av olika typer. Enligt
uppgift har till de tidigare bestående tillverkningarna
av fenol- och ureahartser fogats tillverkning av
klor-vinylhartser och transparenta akrylhartser. Brom
extraheras ur havsvatten. Det helt nyligen i USA uppfunna
konstfibermaterialet Nylon kommer att tillverkas i
Italien i enlighet med det amerikanska patentet. Planer
äro ävenledes å bane att ersätta åtminstone hälften av
all importerad cellulosa med inhemska produkter.
Härvid använder man sig bl. a. av halm från olika
sädesslag såsom råmaterial. Konstsilke av inhemsk cellulosa
från den italienska vassarten Arundo-donax uppgives
hava tillverkats. Den italienska lanitalindustrien
(konstull av mjölk) är vid detta laget så välkänd, att
den icke tarvar ytterligare kommentarer. I en
efterskrift framhålles, att fyra inhemska cellulosafabriker
med en årlig kapacitet av 88 000 ton cellulosa från
inhemska träd (tall och kastanje) väntas att redan år
1941 kunna täcka hela det italienska årsbehovet av
cellulosa.
F. H. S.
Speculum är en tennbrons med ca 32 % Sn. Den
är helt vit samt utmärker sig för stor hårdhet och
god beständighet mot anlöpning. Legeringen
användes på sin tid av de gamla grekerna och romarna för
speglar och har även senare då och då begagnats i
optiska instrument. Något större användningsområde
har den emellertid till följd av sin sprödhet ej funnit
förrän helt nyligen. Man har nämligen nu lyckats
utarbeta en galvanisk process, med vars tillhjälp man
kan fälla ut koppar och tenn i det önskade
förhållandet på en lämplig grundmetall.
Den sålunda erhållna ytan är hård och — i varje
fall inomhus — obegränsat beständig mot anlöpning
(fig. 1). Metoden anses synnerligen lämplig för
ytbehandling av inomhusarmatur, metallspeglar, optiska
100
80
#
cö
50 60
MÖ
s
:0
1 40
0)
K 20
0
0 5 10 15 20 25 30
Tid i dygn
Fig. 1. Prover förvarade i A. Kontorsrum med värmeledning.
B. Bostadsrum med koleldning. C. Kök.
instrument m. m. (Tin and its Uses, The Int. Tin
Res. and Dev. Council, jan. 1940.) Brt.
Litteratur
Uppfinningarnas bok, del VIII, Kemisk industri,
Norstedts förl., Stockholm 1939; 1 069 sid., 690 fig.
i text, pris 32: — (35: —- bund.).
Denna del, för vars aktualitet och vederhäftighet i
första hand borga dess redaktörer, prof. E. Norlin
och doc. E. öman, utgör en i populär form hållen
översikt över den kemiska industrien, med speciellt
hänsynstagande till svenska förhållanden. Trots bokens
stora omfång har givetvis varje grupp måst behandlas
i viss mån summariskt, men fullständigheten är i regel
så stor som kan krävas för att en god bild av den
kemiska industriens grundvalar och utformning inom
alla viktigare grenar skall erhållas. Arbetet är i detta
hänseende i många fall lika utförligt som de flesta
allmänt hållna läroböckerna i kemisk teknologi.
Flertalet avsnitt äro författade av landets främsta
specialister på resp. områden, varför innehållet i dessa fall
står utom kritik. Sålunda kan nämnas sådana för
teknologföreningens kemister välkända namn som S.
Giertz-Hedström, vilken skrivit en översikt över
ce-mentets konstitution i det av Å. Esbjörnson redigerade
avsnittet om kalk, cement, gips och konststen, Hj.
Olson, som skrivit om porslin m. m., B. Ekholm, som
skrivit kapitlet "grovkemikalier", B. Colbjörnsen, som
skrivit om "konstgjorda gödselmedel", G. Ängel, som
skrivit om "elektrokemisk industri" etc. E. Norlin har
skrivit "Om bränslen", E. Olson "Maltdryckerna och
deras tekniska framställning", Orvar Bergström och
G. Bark "Om sprängämnen och krut", E. v. Feilitzen
"Tändsticksindustrien". E. öman har i ett flertal
kapitel behandlat pappers- och cellulosaindustrierna.
De anförda författarenamnen visa, att förlaget kunnat
lita sig till en sakkunskap, som utgör en borgen för
att allt väsentligt blivit medtaget och materialet i regel
omsorgsfullt sovrat, så att den bild boken ger av den
kemiska industrien är i möjligaste mån aktuell.
I förhållande härtill blir kritiken lindrig.
Visserligen kunna fel eller uteslutningar påvisas här och
var. Sålunda äro uppgifterna om
träkolningsindu-strien rätt magra, ättiksyra tillverkas t. e. även i
Sverige med "direkta" metoder ur trädestillat.
Bolidens arsenikproduktion, som är världens största,
omnämnes ej, och uppgifterna om arsenikens
framställning och användning äro f. ö. i många stycken
felaktiga osv. För en bok av detta populära slag äro
emellertid dylika inadvertenser måhända mindre
väsentliga och stundom svåra att undgå. F. H. 8.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
