Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
har framför allt studerats med tillhjälp av jästceller.
Redan länge sedan har man lagt märke till det
egendomliga förhållandet, att under det vilda jästraser
mycket väl kunna leva i en syntetisk närlösning,
bestående av socker, ammoniumsalter och nödvändiga
mineralämnen, går en kultur jäst obevekligen under
i en sådan lösning. Yid tillsats av naturligt
jäst-extrakt fortgår däremot jäsningen. Detta beror på
att de vilda jästraserna äga förmåga att bilda denna
biosfaktor, under det att den måste tillsättas till
kulturjästen med tillhjälp av något extrakt, vari den
finnes. För kulturjästen är bios således intet hormon
utan ett vitamin. Biosfaktorn omfattar en hel
mängd olika hormoner, som var för sig mer eller
mindre kraftigt påverkar celldelningen. Tre av
dessa äro med säkerhet kända. En har visat sig
identisk med en cyklisk sockerart mesoinosit, en med det
för vår föda så viktiga vitamin Bt eller aneurin och
en, den verksammaste av alla, har fått namnet
bio-tin och är ännu endast delvis utforskad. Av stort
teoretiskt intresse är, att aneurin (vitamin B1) är ett
fytohormon. Det var först i riskli, som Eykman
upptäckte det för det normala förloppet i människans
nerver så viktiga Bj-vitaminet. Nu har man funnit,
att detta ämne även har en viktig fysiologisk
betydelse för riskornet självt.
Växten som kemist.
Otaliga kemiska föreningar av olika slag bygga
upp cellerna och deras innehåll, protoplasman.
Oräkneliga äro de i naturen förekommande
färgämnena, smakämnena, luktämnena, gifterna,
hormonerna, vitaminerna, enzymerna m. m. På vad sätt
naturen bär sig åt för att sammansätta alla dessa
ämnen, det vet man ännu ingenting om. Däremot har
man fått en aning om, att det trots allt härskar vissa
lagbundenheter i allt detta virrvarr av olika ämnen,
att naturen med tillhjälp av endast ett
förbluffande litet fåtal enkla föreningar äger förmågan att
bygga upp åtminstone de flesta av alla de i de
levande varelserna ingående ämnena.
Vackra exempel på sådana enkla föreningar, som
naturen använder för att syntetisera de mest
mångskiftande olika ämnen, äro formaldehyd och det
omättade kolvätet isopren. Formaldehyd är växtens
utgångsmaterial vid framställningen av alla de olika
kolhydraten. Ur isopren framställes framför allt
lukt-och färgämnen, vitaminer, eteriska oljor, hartsämnen
och kautschuk.
I det följande skola vi endast uppehålla oss vid
isopren och studera några av de produkter, som
bildas därur. Härvid skola vi ej taga hänsyn till, om
vid kopplingen av isoprenmolekylerna event.
samtidigt omgrupperingar av atomerna i kolskelettet
förekomma eller om syre- och hydroxylgrupper uppträda.
Sådana reaktioner kunna lätt försiggå i växtcellen.
Vi börja med att studera de föreningar, som
bildas, när växten kopplar isoprenmolekylerna efter
varandra. Av intresse är att dessa ämnen dels äro
färgade, dels, om kedjan ej är alltför lång, äga
karakteristisk lukt.
För att ett ämne skall vara färgat måste det
innehålla en kromofor grupp vilken äger förmåga att
förskjuta ett ämnes absorption av ljusvågor till det
synliga spektret. Bland alla de olika slagen av
kro-mofora grupper intressera oss här endast de konju-
gerade dubbelbindningarna, dvs. två par
dubbelbundna kolatomer hopbundna med en enkel bindning.
Ju fler konjugerade dubbelbindningar ett ämne
innehåller, desto mer förskjutes absorptionen mot långa
vågor. Som ett exempel på hur absorptionen
förskjutes med ökat antal konjugerade dubbelbindningar
kan följande serie ämnen anges, liksom deras
absorp-tionsförhållanden
. 1- C6H5 — C6H5
2. CeH5 — CH = CH — C6H5
3. C„H5 — CH = CH — CH — CH — C6H.
4. CeH. — CH — CH — CH — CH — CH = CH —
c6H5
5. CeH. — CH c= CH — CH — CH — CH = CH —
CH =: CH — C6H5
6: C6H- — CH — CH — CH = CH — CH — CH —
CH = CH — CH — CH = C6H5
7. C6H5 — CH = CH — CH — CH — CH = CH —
CH = CH — CH — CH — CH = CH — C6H5
Ämne Absorberar
i. Vid ca 315 mp
2. Vid ca 345 mß
3. Vid ca 360 m fi
4. Blått
5. Blått
6. Cyanblått
7. Blågrönt
Ämnena 1—3 äro således färglösa, ämnet 4 är
ljusgult, 5 gult, 6 orange, 7 orangerött.
Bindas två isoprenmolekyler efter varandra
erhålles kolskelettet
C—C—C—C—C—C—C—C
C C
till citral i citron eller geraniol i rosenolja. I citral
ingår den sista kolatomen i kedjan i en
aldehyd-grupp, i geraniol är denna grupp reducerad till en
alkoholgrupp. Bindas tre isoprenmolekyler efter
varandra, erhålles skelettet till farnesol i liljekonvalj,
sex isoprenrester bilda skvalen, ett kolväte, som
förekommer i hajens lever. Alkoholen fytol, som ingår
i klorofyll, är ett delvis mättat metylderivat av fyra
isoprengrupper. De flesta av dessa ämnen äro
samtidigt mer eller mindre starkt färgade. Citral är t. e.
ljusgult, och ju längre kedjan blir, dess mer övergår
färgen i rött. På liknande sätt bildas flertalet av de
i naturen förekommande gula till röda färgämnena,
som t. e. saffrans gula färg, äggulans färg, den gula
styvmorsviolens färg, judekörsens och tomatens
färger, de gula höstlövens färger etc. Tomatens röda
färgämne lykopin t. e. består av åtta
isoprenmolekyler i en rad. Alla dessa färgämnen kallas med ett
gemensamt namn karotinoider. Karotinoider, som
även innehålla syre, kallas fytoxantiner t. e.
zeaxan-tin i gul majs, xantofyll i gröna blad och äggula och
astacin i hummer- och kräftskal. De gula och röda
ämnena hos en del fåglar utgöras av karotinoider.
Kanariefågelns gula färg utgöres t. e. av
omvandlingsprodukter av xantofyll och zeaxantin. Får en
kanariefågel en från karotinoider fri kost, blir den
vit till färgen. Ger man den paprika, bli fjädrarna
orangefärgade. Färgen på vita höns kan man på
detta sätt ej förändra medelst födan.
En intressant karotinoid är karotin i morötter, ny-
14 sept. 1940
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
