Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
pon, kantareller etc. Den kan tänkas uppkomma ur
lykopin genom att kolatomerna i ändställningarna
bilda var sin ring av sex kolatomer.
Spjälkas karotin mitt itu under samtidigt
införande av hydroxylgrupper, erhålles vitamin A. Denna
reaktion kan ske i människans lever. Men karotin
kan även spjälkas på flera andra sätt. Avspjälkas en
ring och dessutom tre kolatomer, erhålles viollukten
]onon. Återstoden är färgämnet i azafranilloroten.
Spjälkas endast en kolatom av med ringen, erhålles
saffranslukten, saffranal. Avspjälkas på så sätt båda
ringarna, 40 C = 10 C + 20 C + 10 C, blir
mittstycket saffranets gula färg, crocin. Bitterämnet i
saffran heter pikrocrocin och består av en förening av
saffranal och socker. Crocin, saffranal och
pikrocrocin äro av betydelse vid befruktningen hos högre
och lägre växter. Spjälkas lykopin enligt följande
schema, 40 C = 8 C + 24 C + 8 C, erhålles två
molekyler av luktämnet metylheptenon och en av det
gula färgämnet, bixin, i Edamer-osten. Även
vitamin E och K innehålla isoprengrupper.
HjC CHj Vitamin A.
\c/
h2c c—ch=ch—c=ch—ch=ch—c=ch—ch2
I II I .1
h2c c ch3 chä OH
h2
Kopplas slutligen ett mycket stort antal
isopren-molekyler tillsammans erhålles kautschuk. Denna
reaktion ha människorna lyckats göra efter och
syntetisk kautschuk är
redan en handelsvara.
Men växten kan ej
blott koppla
isopren-molekylerna efter
vär-andra. Den kan även
framställa ringformiga
bildningar av dem. Så
erhålles t. e. följande kolskelett av två resp. tre
iso-prenmolekyler.
C
I
C
v
c c
I –I–
C / c
c - c - c
Från dessa två kolskelett härleda sig hundratals
viktiga växtprodukter, framför allt olika slag
eteriska oljor, t. e. mentol, kamfer, pinen,
huvudbeståndsdelarna i selleri- och ingefärsolja. Abietinsyra i
ko-lofonium innehåller tre ringar. Kanske även
steri-nerna ursprungligen uppkommit på detta sätt.
(Forts.)
ß-Karotin
h3c ch3
xq/ c40häa
h2c c—ch=ch—c=ch—ch=ch—c=ch—ch
h3c c
^c/n-ch3
I
ch3
ch,
/
Vitamin A
ch—ch=c—ch=ch—ch=c-
I
ch3
L
ch
+ h20 ’ + h20
. \
Vitamin A
h3c ch3
\c/
/ \
ch=ch—c ch,
i Al.
HaC/^C-7
Ho
Nyare åsikter om glasets natur.
Av fil. kand. STIG LINDROTH.
I dagligt tal menar man med glas en genom
sammansmältning av vissa kemikalier — främst sand,
soda och kalksten — erhållen konstprodukt, vars
mest utmärkande egenskaper äro sprödhet och i de
allra flesta fall genomskinlig het. Denna "tekniska"
definition syftar emellertid endast på glas i egenskap
av produkt. Någon uppfattning om glastillståndet
får man ej, vilket också är helt naturligt, då man först
på allra senaste tid lyckats i någon mån genomtränga
dunklet kring den verkliga naturen hos glaset.
I. Historisk översikt.i
Glas enligt ovanstående definition är en betydligt
äldre uppfinning än man i allmänhet föreställer sig
— det hittills äldsta kända glasföremålet (Egypten)
daterar sig från omkring år 5 000 f. Kr. Man visste
således redan då, att glas var vad man kallar en
pyrogen produkt, men de första fragmentariska
försöken till en vetenskaplig förklaring av glasets natur
finner man hos grekiska lärde.
Under medeltiden var den åsikten mycket utbredd
i Siffrorna hänvisa till litteraturförteckningen i slutet av
uppsatsen.
att glaset var en metall, emedan ett glas "stelnar vid
avsvalning och smälter vid upphettning" (spanjoren
Gilgil). Andra forskare (t. e. Albert den Store)
inrangerade emellertid glas och ädelstenar under
samma kategori. — Beaktansvärd är renässansforskaren
Biringuccios definition: glas är ett med eldens hjälp
konstgjort mineral.
På 1600-talet satte Descartes’ korpuskularteori sin
prägel även på åsikterna om glasets natur. Enligt
dennes uppfattning sammansättes materien av tre
element: eld, luft och jord, åtskilda genom sina
småpartiklar olika utformning. Descartes anser således,
att glaset är hårt, emedan dess smådelar ligga så tätt,
att inga "luftkorpuskler" kunna luckra upp
strukturen, medan genomskinligheten förorsakas av
"eld-korpuskler", vilka åstadkomma gångar i glaset som
i sin tur genomsläppa luftkorpuskler och därmed ljus.
I motsats till denna rent fysikaliska åskådning står
det kemiska betraktelsesätt, som förfäktades redan
av Tachenius ("glas uppstår genom att alkalit mättas
• med syran i kiselstenen") men vann terräng först i
och med flogistonteoriens framträdande i mitten av
1600-talet. Härtill bidrogo de rent praktiska erfaren-
70
14 sept. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
