Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sitt kraftpapper eller sin linerboarcl, under samtidig
höjning av produktionen och minskning av
kraftåtgången till målningen. Det kan låta paradoxalt att
så många fördelar kunnat vinnas på en gång, men
det finner sin naturliga förklaring i det förhållandet,
att så länge man arbetar med ringa utspädning, måste
cellulosans målning drivas mycket långt för att ge
behövlig styrka. Körs massan däremot fram mindre
mald, men med större mängder vatten, fördelas
fibrerna jämnare och filta ihop sig bättre, så att man
även med den mindre målningen erhåller ett starkare
papper. Är malgraden lägre släpper också
massabanan ifrån sig vattnet lättare, och samtidigt blir
risken för "krossning" i våtpressarna mindre, varför
maskinen kan köras med högre hastighet, vilket i sin
tur betyder ökad produktion.
När kraftlinern väl formats och körts fram över
pappersmaskinens många torkcylindrar, återstår till
slut endast glättningen. För att motsvara alla
praktiska krav måste, som tidigare påpekats, boarden
bibringas en på samma gång glatt och seg yta. I
anglosaxisk regi måste detta åstadkommas utan att
tjockleken undergår någon kännbar minskning.
Problemet har lösts på så sätt, att en utspädd
stärkelse-eller vaxlösning tillföres boardens ena sida, varpå
överskottsfukten utdrives genom passage över
ång-hettade glättvalsar.
De engelska fordringarna äro emellertid så
krävande beträffande den specifika volymen, att det
dessutom är nödvändigt att undvika all onödig
sammanpressning av kraftpappen under dess gång över
pappersmaskinen. Linerboardinaskinerna måste för
den skull byggas med såväl sugguskar som
sug-pressar, vilket möjliggör en väsentlig reduktion i
presstrycket jämfört med användning av vanliga
pressvalsar.
Parisorganisationens insatser under första
5-årsperio-den. Från överproduktion till massabrist. Ny regim
och nya tag.
Jag har nu försökt lämna en exposé över de vägar
Parisorganisationen följt för att nå det eftersträvade
målet. Det som här framlagts kanske räckt för att
visa, vilken strålande intressant uppgift och vilket
sällsynt lärorikt arbete det. gällt, en uppgift så
mångskiftande till karaktären och så vittfamnande, att
tanken ofta förts till det franska ordspråket "Qui
trop embrasse, mal étreint" — den som famnar för
vitt får ett dåligt grepp. Vi ha emellertid här inte
haft något val, det har varit nödvändigt att gå fram
på en synnerligen bred front. Förutom de fyra
huvudlinjer jag redogjort för, har åtskillig tid måst ägnas
åt andra spörsmål, exempelvis det att bereda
avnämarna möjlighet till en kontinuerlig
kvalitetskontroll av det dem erbjudna emballaget, för att
därigenom stävja osund konkurrens. Det har då varit
desto större glädje att få konstatera, hurusom
utvecklingen gått efter önskade linjer, och att frammarschen
kunnat genomföras framgångsrikt på alla
frontavsnitt.
Offensiven har i vissa fall varit så effektiv, att
de, som sett sina marknader krympa ihop som en
följd av Pariscentralens verksamhet, t. o. m. lovat
se till, att vi såsom icke önskvärda utländska element
skulle få respass ur landet. Vi ha med andra ord
understundom haft anledning känna oss som den om-
talade engelsmannen, som för första gången turistade
i Norge och till sin förfäran upptäckte, att tåget fört
honom direkt till Hell. Men liksom dennes
sinneslugn återställdes, när han på ett hus intill stationen
fick se skylten "Gods expedition", så återvunno vi
vår arbetsglädje genom de otaliga bevis på
uppskattning av arbetet, som strömmade in från när och
fjärran.
Efter fem års verksamhet befunno vi oss i varje fall
i den angenäma men något skeva situationen att göra
propaganda för ökad användning av en vara, som det
faktiskt började bli brist på. Trots kraftig tillväxt
i den nordiska sulfatcellulosaindustriens kapacitet
hade nämligen ökad efterfrågan och förbättrat
konjunkturläge lett till ett begynnande underskott i
sul-fatmassebalansen.
Flertalet medlemmar i Föreningen Container
Laboratoriet betraktade därmed det uppsatta målet såsom
nått, varför verksamheten av dem ansågs böra
avslutas. Ledningen för Svenska Cellulosa
aktiebolaget anmälde emellertid avvikande mening, under
framhållande av att de planèr på ytterligare stark
utbyggnad av sulfatindustrien, som då redan tagit
fast form, vid en eventuell konjunkturförsämring
säkerligen skulle leda till ett nytt
produktionsöverskott. Det vore följaktligen en nödvändighet att
fullfölja marknadsuppbyggandet såväl genom
fortsatta "drives" på containergebitet som, framför allt,
genom exploatering av de värdefulla potentiella
avsättningsmöjligheter för kraftmassa i form av
papperssäckar man de facto kunde räkna med. Sedan
våren 1986 fortsattes verksamheten därför av
Cellulosakoncernen ensam.
I ett tidigare sammanhang har uppmärksamheten
fästs vid de nya perspektiv, som öppnats i och med
kraftmassefiberns uppträdande på arenan i form av
kraftpapplådor och kraftpapperssäckar. I den mån det
gällt att erövra redan existerande marknader har
landvinningarna gjorts på bekostnad av trälådor resp.
textilsäckar, närmast jutesäckar. Det torde vara
allmänt bekant, att cement numera så gott som
uteslutande packas i papperssäckar världen runt och
tillverkning av cementsäckpapper har blivit en
mycket viktig produktionsgren inom pappersindustrien.
Det torde överhuvudtaget inte finnas ett
kraftpappers-producerande land, där inte något eller några av de
ledande bruken upptagit denna specialitet på sitt
fabrikationsprogram och själva förarbeta papperet
till säckar. Det har t. o. m. gått så långt, att
kraftpappersindustriens sysselsättningsgrad direkt
influerats av livaktigheten inom byggnadsvärlden.
Sålunda fick man i Frankrike på sin tid uppleva att
kraftpappersbruken nödgades vidtaga
driftsinskränkningar, när arbetena på den betongslukande
Maginot-linjen slutförts och cementförbrukningen därvid
hastigt sjönk.
Omläggningen från jute till papperssäckar inom
cementindustrien har inte gått av sig själv. Den
har, tvärtom, krävt ett. långt och energiskt
introduktionsarbete, där det gällt att övervinna allehanda
fördomar och svårigheter. När nu kraftpapperet, detta
till trots, kunnat uppnå hegemoniställning på
cement-området, så har framgången blivit ett kraftigt
incitament till fortsatta erövringar på textilsäckarnas
marker. Låt oss då som hastiga^; sondera den
terräng, som närmast inbjuder till attack.
94
14 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
