- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Mekanik /
1

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

MEKANIK

REDAKTÖR: H. F. NORDSTRÖM

HÄFTE 1 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 20 ]AH. 1940

INNEHÅLL: Begreppsbestämningar inom gängmätningstekniken, av ing. G. Diettrich. — Specialkuggar för
cylindriska evolventkugghjul, av överingenjör W. R. Uggla. — Föreningsmedclelanden. — Litteratur.

Begreppsbestämningar inom
gängmätningstekniken.

Av ing. G. DIETTRICH, VDI, Berlin.1

Mätning av gängor erbjuder alltid vissa
svårigheter, beroende på dessa kroppars geometriska
egenart. Det rätta valet och användningen av de olika
mätförfaranden, vilka stå till buds för dylika
mätningar, underlättas, om man fullständigt klargör för
sig de geometriska förhållanden, som råda vid en
gänga. I det följande skall därför göras ett försök
att klarlägga dessa geometriska förhållanden, och
vidare komma entydiga och för mätpraxis
användbara allmängiltiga begreppsbestämningar, delvis
enligt nya synpunkter, att uppställas.

En gängad bult uppkommer genom att en i de
flesta fall triangelformad prismatisk kropp lindas
omkring en cylinder eller kon, varvid kroppen vid
lindningen följer en skruvlinje. Vid den följande
analysen tänka vi oss den gängade bulten skuren i
ett plan, som går genom cylinderns eller könens
axel.

Stigningen.

Stigningen angives i allmänhet som avståndet
mellan två åt samma håll riktade flanker, mätt
parallellt med axeln, fig. 1. Denna definition gäller
för alla cylindriska gängor. Beträffande de koniska
gängorna har Berndt2 tidigare påvisat, att en
skillnad faktiskt är för handen, nämligen om man angiver
stigningen som det med axeln parallella avståndet
mellan ett åt höger eller ett åt vänster riktat
flankpar. Han definierar därför stigningen vid
koniska gängor som det parallellt med mantelytan
uppmätta avståndet mellan två godtyckliga, åt samma
håll riktade flanker, projicierat på gängans axel,
fig. 2. Denna definition kan man självfallet använda
generellt, eftersom projektionen på gängans axel,
dvs. produkten av det parallellt med manteln
uppmätta avståndet och cosinus för könens halva
toppvinkel vid de vanliga cylindriska gängorna blir en

1 Föredrag hållet viel Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 12 april 1938.
översättning från föredragshållarens manuskript av civilingenjör
G. Nyberg.

2 G. Berndt: Die Messung von konischen Gewinden,
utgiven av Bauer & Schaurte, Neuss/Rhein.

produkt med den ena faktorn = 1, emedan könens
toppvinkel i detta fall är 0. Begreppet stigning
bestämmes också ofta som avståndet mellan två
närliggande bissektriser till flankvinkeln. Denna
definition motsvarar de flesta praktiska uppmätningarna
av stigningen, således alla de mätningar, som arbeta
med mätkulor i gängspåren.

Begreppet stigning kan bäst förklaras, om man
vrider den gängade bulten i en stillastående mutter:
en vridning av gängan 360° motsvaras då av en axiell
rörelse hos den gängade bulten lika med stigningens
storlek. Det är härvid självklart, att en vridning av
gängan bråkdelar av ett varv måste vara samordnade
med motsvarande bråkdelar av måttet på stigningen.
Om detta icke skulle vara fallet, har man att göra
med det s. k. periodiska stigningsfelet. Detta
periodiska stigningsfel skänker man tyvärr icke alltid
nödig uppmärksamhet; det förekommer oftare än


—Æ —
Fig. 1. Gängstigning
vid cylindriska gängor
h = stigning.

Fig. 2. Gängstigning vid
koniska gängor, li = [-stigning.

man tror och uppträder oftast oberoende av ett
eventuellt förefintligt fel i den ovannämnda
fortlöpande stigningen. I ett axelsnitt igenkänner man
det därpå, att två motstående gängprofiler icke
befinna sig mitt för varandra räknat vinkelrätt mot
axeln, fig. 3.

Med gängprofil förstå vi här och i det efterföljande
icke längre den hittills allmänt brukliga kurva, som
är återgiven i fig. 4, alltså den, vars mittpunkt i det
närmaste sammanfaller med gängtriangelns
tyngdpunkt, utan alltid den gängkonturkurva, som går från

1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940m/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free