Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Ordföranden överlämnade ordet till arkitekt E.
Svedberg, som på grund av civilingenjör K. A. Wessblads
sjukdom lovat hålla kvällens föredrag: "Några glimtar
från årets världsutställning." Talaren nämnde bland
annat, att den gigantiska världsutställningen i New
York, officiellt benämnd New York World’s Fair 1939,
skilde sig i många avseenden från sin närmaste
föregångare i Paris 1937.
Till motsats mot denna var New Yorkutställningen
startad på privat initiativ och bedriven som en privat
affär. Den federala amerikanska regeringen stod dock
såsom officiell inbjudare av de utländska nationerna.
Parisutställningen låg mitt inne i hjärtat av
storstaden. New Yorkutställningen var belägen i
förstadsområdena mellan storstaden och Long Island.
I Paris kunde utställningen ordnas i ett gammalt
parkområde med uppvuxen vegetation, i New York måste
såväl mark som park skapas på artificiell väg. Området
som utnyttjades hade nämligen tidigare varit träsk och
sopstation.
Området dränerades, sjöar och dammar anlades, över
10 000 fullvuxna träd planterades etc.
Utställningens symbol utgjorde perisfären och
try-lonen, ett jätteklot på 70 m diameter och en synålsspetsig
pyramid 160 m hög. Inne i det vita jätteägget
förevisades framtidens stad "Democracity".
Kring denna monumentala centralpunkt grupperade
sig de olika utställningsområdena.
Från den dominerande arkitektursymbolen förde en
bred aveny med dammar och alléer besökaren till den
stora "Fredsplatsen", kring vilken grupperade sig de
s. k. nationernas radhus, "Unit buildings". Bakom dessa
och spridda över ett stort område befunno sig de
friliggande nationella paviljongerna.
Amerikanska storindustrien intog en dominerande
plats på utställningsområdet. Bland de mest populära
av dessa utställningar voro American Telephone &
Tele-graph Co, General Electric Co och populärare än någon
annan General Motors jätteanläggning för 7 mill. dollar.
General Motors utställning utgjordes av en i minsta
detalj utarbetad modell av 1960-talets stads- och
regionplanering med huvudvikten på de framtida vägsystemen
och biltrafiken på dessa.
Bildrevyn från New York World’s Fair 1939
avslutades med ett besök på den svenska paviljongen.
I anslutning till färgbildsrevyn visades en färgfilm
från utställningen, även den liksom färgbilderna
upptagen av civilingenjör K. A. Wessblad.
Ordföranden framförde avdelningens varma och
hjärtliga tack till hr Svedberg, varefter sammanträdet
förklarades avslutat.
Efter detta vidtog supé och samkväm med
Luciafirande i enlighet med Mekaniks traditioner, varvid
under sång och musik till Luciariddare dekorerades hrr
Gösta Danielsson, Harald Håkanson, Einar
Lagre-lius och Henric Waller. Sångerna voro som vanligt
författade av de uppskattade skalderna hrr August
Jansson och Ulf Boye. Under kvällen företogs en
insamling till förmån för stärkandet av Finlands försvar,
som resulterade i kr. 531: 10. Hr Boye hade under
kvällen gjort en krigsteknisk "uppfinning", vilken
ned-skrevs och bifogades, då sekr. överlämnade beloppet till
Finlands beskickning. Från Finlands beskickning har
senare ingått följande skrivelse:
"Härmed be vi att genom Eder få framföra vårt
varmaste tack till Svenska teknologföreningens avdelning
för Mekanik för den gåva å kr. 531: 10, som insamlats
vid en Luciafest den 12/12.
Samtidigt be vi få meddela, att den bifogade
uppfinningen redan vidarebefordrats till vederbörande
myndigheter i Finland.
Stockholm den 15 dec. 1939.
Elj. Erkko."
Till ing. Wessblad avsändes följande telegram:
"Beklagande ditt uteblivande som komponent,
vid bordet till Lucias ära
vi sända dig en hälsning och
hylla dig som expo-nent
för mekanisk gastronomisk lära."
Från hr Wessblad ingick omedelbart svar:
"Tack för vänlig hälsning;
jag skall fatta mig kort:
hjälp till kulturens frälsning
Finland att hålla krutet torrt."
G. P—a.
Litteratur
Bokanmälan.
Handbuch der Rohrleitungen, av Franz Schwedler
och H. von Jürgensonn. Andra uppl. 253 sid. med
227 fig. och 11 beräkningsdiagram. Berlin, Julius
Springer, 1939. Pris bunden M. 33: —.
Arbetet börjar med en översiktlig beskrivning av
rörledningar för olika användningsområden, såsom för
kraftverk och värmeledningssystem, för gas, olja,
tryckluft och vatten. I detta kapitel lämnas även råd för val
av hastigheter, material m. m. I följande kapitel
behandlas rörledningarnas beräkning med hänsyn till
tryckförlust, värmeförlust och hållfasthet. För olika
fall ges formler och beräkningsdiagram och även
jämförande översikter över de resultat man får vid
användning av olika formler. Vid dessa jämförelser och
kritiska granskningar har även hänsyn tagits till de allra
senaste forskningsresultaten på området. De olika
beräkningsmetodernas och formlernas tillämpning
underlättas genom ett stort antal instruktiva exempel. Ett
särskilt kapitel ägnas rörledningar för
högtrycksanläggningar, varpå följer en beskrivning av de olika i en
rörledning ingående elementen. Arbetet avslutas med en
utförlig, systematiskt ordnad litteraturförteckning.
Anledning till några större anmärkningar har jag ej
funnit, endast en liten detalj skulle jag vilja påpeka.
På sid. 102 omtalas att viskositeten ofta anges i
Engler-grader, Centistokes m. m., men omräkningsfaktorn
(10-6) från Centistokes till m2/sek. finnes ej med.
Förf. använder f. ö. termen "absolut" viskositet för den
dynamiska viskositeten, vilket enligt min mening verkar
förvillande, då den lätt för tanken till det "absoluta"
måttsystemet (cgs).
Några djupare teoretiska spörsmål upptagas ej till
behandling, såsom i det ofta citerade, mer vetenskapliga
arbetet av Richter (Rohrhydraulik). Då handboken
emellertid väl motsvarar den i praktiken arbetande
ingenjörens behov, är klar i framställningen och innehåller
många instruktiva exempel, vill jag gärna rekommendera
den.
Torsten Widell.
Handbok i järn-, metall- och trä b earbeti ling, del VI,
Fräsning, av Oscar Bergman. 307 sid. med 365 fig.
Stockholm, Verkstädernas förlag, 1939. Pris inb. kr.
7: 50.
Det är ett sant nöje att gratulera författaren till
den nu avslutade serien samt att konstatera att den
sista delen. Fräsning, är en av de bästa om icke rent
av den bästa i hela serien.
Den bygger på Engströms, Forsbergs och
Hallströms svenska arbeten samt på de mer kända
utländska handböckerna och facktidskrifterna. I det
inledande kapitlet (15 sid.) behandlas fräsningens
allmänna grunder, härefter följer en översikt över olika
fräsmaskintyper och -konstruktioner (63 sid.). På
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
