Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
MEKANIK
Redaktör : H. F. NORDSTRÖM
HÄFTE 4 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 20 ÅPRIL 1940
INNEHÅLL: Industriell tillverkning av kläder, av överingeniör Thure Öberg. — Diskussion. —
Support-slipmaskiner. — Litteratur.
Industriell tillverkning av kiäd er.
Några förutsättningar för och problem inom en föga känd storindustri.
Av överingenjör THURE OBERG.1
De mest betydande faktorerna i den personliga
budgeten äro föda, bostad och kläder. Märkligt nog
ha just dessa viktiga faktorer senast blivit föremål
för teknisk bearbetning. Detta synes bero därpå, att
självhushållet och hantverket framför allt varit
inriktade just på produktionen av dessa nyttigheter
alltsedan äldsta tider och därvid uppnått en relativt
god verkningsgrad.
Därtill kommer, att personlig smak och individuella
önskemål lätt kunnat tillfredsställas tack vare
produktionsmetoderna. Det har därför blivit nästan en sport
att hitta på avvikelser från vad som hotar att bli
standard ifråga om föda, hus och beklädnad.
Nationalekonomiskt sett är det ett dyrt nöje att så
frossa i ickestandard då det gäller våra dyraste och
nödvändigaste nyttigheter. Vår sammanlagda
personliga inkomst i landet uppgick 1937 till 5 700 mill.
kr. Om vi med stöd av socialstyrelsens
levnadskostnadsundersökningar antaga, att grovt räknat 1/3 går
till mat, 1/„ till bostad och 1/8 till kläder, så finna vi
att på klädkontot kommer ett belopp av
storleksordningen 700 mill. kr. Enligt statistisk årsbok angives
samma år tillverkningsvärdet för industriellt
framställda beklädnadsartiklar, inkl. skor och pälsar, till
437 mill. kr. Importen var samtidigt värd 35 mill. kr.
Sammanlagda inköpspriset för handeln skulle således
kunna uppskattas till 470 mill. kr., och för detta torde
allmänheten ha fått betala ett sammanlagt inköpspris
av storleksordningen 600 mill. kr. Skillnaden mellan
detta belopp och totala klädkontot, 700 mill. kr.,
skulle då- vara värdet av hantverksprodukter och
hemsömnad. Ehuru denna kalkyl är synnerligen
osäker, torde den visa ungefärliga storleksordningen
av de värden, som våra kläder representera.
Siffrornas relativa storlek framgår bättre vid en
jämförelse med andra tillverkningsvärden:
Sågverksprodukter ....................................235 mill. kr.
Pappersmassa .............................537 „ „
Elektr. maskiner, app., ledn. ................225 „ „
All järnmanufaktur och mek.
verkstadsprodukter ................................................919 „ „
osv.
i Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 9 januari 1940.
Det framgår sålunda, att värdet på och
omsättningen av beklädnadsartiklar är fullt jämförlig med
motsvarande värden hos våra största och viktigaste
industrigrenar.
Såsom redan nämnts låg länge produktionen av
våra kläder helt i hantverkets händer. Övergången
till industriellt betonad tillverkning började ungefär
vid sekelskiftet, men först för 20 år sedan blev
utvecklingen snabbare.
När stående arméer upprättades, började en viss
massproduktion av uniformer. Då detta emellertid
icke i högre grad synes ha påverkat den civila
framställningen av kläder förbigå vi i detta sammanhang
dessa statliga syateljéer, som spelade en viss roll i
samband med symaskinens framträdande.
Redan i slutet av 1700-talet salufördes färdigsydda
kläder av krämare och klädmäklare. Stockholms
skräddareämbete gjorde även 1799 en framställning
hos myndigheterna om att få upprätta ett eget
"maga-zin" för att där försälja "lagersydda" kläder, som
skulle tillverkas av gesällerna under
mellansäsongerna, varigenom jämnare sysselsättning kunde beredas
skråets medlemmar. Framställningen avslogs
emellertid i alla instanser, och Gustaf IV Adolf resolverade
i sista hand, att ett dylikt magazin "syntes varken
medföra nytta för det allmänna eller för
skräddareämbetet". Först 1836 erhölls efter upprepade
framställningar det sökta tillståndet, och antalet
"klädes-magazin" ökade raskt.
Från 1850-talet kunna vi notera ett fall, då polisen
beslagtog samtliga plagg i ett sådant magazin,
emedan de icke voro märkta med tillverkarens namn.
Beslaget ogillades emellertid, ty i och med
skråordningens upphävande några år tidigare hade de gamla
bestämmelserna om ursprungsbeteckning på
hantverksprodukter förfallit. — Det är av intresse att
följa denna första utveckling för att förstå en del
förhållanden inom konfektionsindustrien i dag, vartill
jag återkommer senare.
Med näringsfrihetens införande upphörde
nödvändigheten för klädeshandlarna att göra sina inköp hos
skräddarmästarna. Det var billigare att vända sig
direkt till gesällerna. Detta gynnades därav, att
dessa i allt större utsträckning ufförde arbetet för
mästarna hemma i sin egen bostad, sedan bestäm-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
