- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Mekanik /
45

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mekanik.

sonemanget står klar för varje tekniker. Så mycket
mer glädjande är därför ett uttalande för en tid sedan
i Svensk skrädderitidning, där skräddarna
uppmanades att lägga bort "det konfektionskomplex, den
skräck och räddhåga, som de flesta skräddare hysa
för konfektionen". Vidare uppmanades de att
begagna sig av de fördelar, som konfektionen bjuder.
"Därmed upphör den att vara vår fiende", uttalar
skribenten.

Hantverkets försök att konkurrera ihjäl en
industri är alltid dömt att misslyckas. Räddningen för
hantverket är en ytterligare höjning av dess standard.
Skräddarna måste kunna tillfredsställa de speciella
fordringar hos allmänheten, som industrien genom
sin höjning av den genomsnittliga klädkulturen
framkallar, men som industrien icke t. v. ur
standardiserings- och rationaliseringssynpunkt lämpligen kan
tillgodose. Hantverket måste övergå till att bli
konsthantverk, och icke endast den fackmässiga utan även
den konstnärliga och allmänna utbildningen av
yrkesmännen måste befordras.

Den nuvarande krigstiden har skapat en serie
aktuella krisproblem. Som tidigare nämnts importera
väverierna i största utsträckning sin råvara, och
importen har råkat i olag. Därtill kommer att de
krigförande, och även de neutrala, förbruka onormala
kvantiteter ull och bomull för arméernas räkning.
Leveranser ställas visserligen ännu i utsikt, men
bestämda leveranslöften kunna ej erhållas.
Väveriernas kapacitet kan även beräknas i relativt stor
utsträckning tagas i anspråk för försvarets räkning.

Vi torde få motse tyger med inblandning av
konst-fibermaterial av olika slag. Detta behöver icke
betyda allvarliga olägenheter. Tekniken har nått långt
på dessa områden, och en tillverkning i större skala
kan väntas giva värdefulla erfarenheter. — En viss
prisstegring har redan (vid årsskiftet) inträtt, ehuru
rätt blygsam, kanske 10 à 15 %. Vissa tillbehör äro
mycket svåra att anskaffa. Det förefaller dock som
om framtiden icke vore allt för mörk för våra
möjligheter att få kläder.

Inom ramen för denna översikt över några problem
inom konfektionsindustrien har jag givetvis icke
kunnat giva mera än några antydningar om
frågeställningarna och blott berört deras uppkomst. Jag
hoppas dock, att jag kunnat giva ett intryck av den
betydelse vår beklädnadsindustri har idag och av det
målmedvetna arbete, som numera nedlägges av dess
representanter för att tekniskt och organisatoriskt
ställa den i jämnbredd med våra andra storindustrier.
Jag skulle vilja sammanfatta det sagda sålunda:

1. Konfektionsindustrien står för närvarande mitt
uppe i den storindustriella utveckling, som dess
omfattning och samhällsekonomiska betydelse betingar,
men som dess från "födelsen" nedärvda splittring
försvårat.

2. Organisationsfrågan är synnerligen aktuell och
det inledda samarbetet måste utvecklas och
gemensamma problem och erfarenheter objektivt bearbetas.

3. Fortsatt frigörelse från beroendet av hantverket
ifråga om rekrytering av fackmän är nödvändig.
Egna utbildningsmöjligheter måste skapas såväl för
"konstruktörer" och tillskärare som arbetsledare.

4. Konfektionsindustriens materialproblem fordrar
ingående bearbetning ur beklädnadssynpunkt. Ett
direkt samarbete bör inledas med textilindustrien i

detta avseende. De pengar, som årligen förloras på
grund av olämpligt material eller olämplig
materialbehandling i kläder, skulle mångdubbelt kunna
betala ett välrustat laboratorium. Jämför därmed att
10 % besparing på vårt klädkonto kanske betyder
bortåt 60 mill. kr. årligen för vårt folk.

6. Distributionsapparaten måste rationaliseras och
saneras.

7. Konfektionsindustrien saknar ännu ett organ,
där fackspörsmålen kunna dryftas. Att en industri med
30 000 arbetare och 1/i milliard kr. i årsomsättning
icke har en publikation är anmärkningsvärt och
illustrerar den individualism, som hittills varit rådande.

8. Slutligen kan jag ej underlåta att inom
teknologföreningen påpeka det faktum, att textil- och
beklädnadsindustrien står praktiskt taget utanför
föreningen. En avdelning för beklädnadsindustri skulle
väl vara lika berättigad som t. e. avdelningen för
grafisk industri. Ännu äro visserligen ingenjörerna icke
så många inom branschen, men det finnes plats för
flera, och vi ha gott om duktigt driftsfolk med
praktisk utbildning, som kunde tillföra föreningen nya
synpunkter och erfarenheter.

Att beklädnadsindustrien jämte textilindustrien
vuxit upp till en samhällsekonomisk faktor jämförlig
med de flesta andra industrigrenar, böra vi icke
förbise.

Vid den efter ovanstående föredrag följande
diskussionen (se Teknisk tidskrift Mekanik, häfte 2,
1940, sid. 24) gjordes följande inlägg:

Direktör Erik Paues: Jag vill till en början uttala
ett tack för att teknologföreningens avdelning för
Mekanik tagit upp frågor av denna art på sitt
program, och samtidigt ser jag i detta ett löfte för
framtiden, att teknikerna icke vilja underskatta betydelsen
av konfektionsindustrien. I likhet med
föredragshållaren vill jag hålla före, att teknikerna liksom vid
textilindustrien kunna ha synnerligen stora uppgifter.
Det är kanske mera en vanesak, att man icke ansett,
att dessa båda industrier ha utrymme för den högre
tekniska utbildningen. Yad textilindustrien beträffar
har en svängning i detta avseende redan ägt rum, men
när det gäller konfektionsindustrien, tror jag, att man
kan bilda sig en uppfattning om meningen inom
tekniska kretsar, om man betänker vad inledaren nämnt,
nämligen att för så kort tid sedan som 9 år anställdes
den förste teknikern inom konfektionsindustrien. Det
är uppenbart, att en sådan industri, som denna, vilken
leder sitt ursprung från hantverket, har mycket att
lära av en industriellt skolad tekniker. Det är icke
bara vid själva tillverkningen som sådan, på vilken
man kan lägga sin speciella syn, utan det är också
vid behandlingen av den rent affärsmässiga delen av
verksamheten, vid uppbyggandet av fabriken, vid
behandlingen av arbetskraften, vid skolningen av
arbetskraften osv., som mycket stora problem möta
ar-betsledaren. Tyvärr är det nog så, att utbildningen
av arbetsledare inom denna industri är mycket
eftersatt, om den överhuvudtaget kan sägas vara ordnad
på ett mera planmässigt sätt. Mig veterligt finns det
icke något annat än tillskärningsakademier för
beställningsskräddarna. Jag vill visst icke underskatta
deras verksamhet, men den vilar huvudsakligen på
den erfarenhet som en arbetare erhållit vid praktisk
utövning av hantverket, och vid akademien får han
sedermera lära sig de första och enkla grunderna för
tillskärning av en kostym. Om man har möjlighet att

45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940m/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free