Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
komma till en mera vetenskaplig och kanske också
med hänsyn till den mänskliga ofullkomligheten och
variationen lämplig tillskärningskonst, vet jag icke.
Men jag vill gärna hoppas, att vi kanske kunna få
någon förenklad metod beträffande tillskärningen. I
våra militäruniformer ha vi ett prov på vad man kan
komma till, när det gäller tillskärning. Jag är
alldeles övertygad om, att en stor del av de närvarande
med glädje skulle hälsat, om tillskärningskonsten för
uniformerna legat på ett något högre plan. Vårt
svenska folk skulle i dessa dagar sett annorlunda ut,
om konstindustriens män tänkt på att deras produkter
kommit mera till sin rätt, om de blivit behandlade på
ett sakkunnigt sätt.
Det är icke bara vid planläggningen som jag anser,
att konfektionsindustrien skulle ha stor nytta av att
associera tekniskt kunnigt folk utan också vid en
massa problem, som uppkomma inom själva arbetet i
en fabrik. Jag vill påstå, att exempelvis en sådan
fråga som beräkningen av ackord, tidsstudier m. m.
har ett mycket tacksamt fält även inom
konfektionsindustrien, och jag skulle kunna ge många exempel
på att där tidsstudiemän planmässigt tagit hand om
lönefrågan i en konfektionsfabrik, har
arbetsgivareföreningens verksamhet på det området efter något år
lättat, så att man kanske endast i undantagsfall
behöver ingripa för att lösa en lönefråga. Och ändå är
det klart, att en sådan fråga som bedömandet av
hantverksskicklighet eller handaskicklighet, när det gäller
sömnad, är beroende på den rent personliga förmågan,
och att under sådana förhållanden tidsstudierna bli
satta på högre prov än när det gäller ett rent
mekaniskt bedömande av färdigheten. Men jag skulle vilja
påstå, att tidsstudierna där ändå ha visat, att de slå
mycket rätt, och att man med några få procents
marginal kan komma till ett riktigt resultat. Den andra
och äldre metoden att bedöma efter erfarenhetsrön
går säkerligen också bra, men den leder icke till så
säkra resultat, och nu för tiden äro arbetarna så pass
vana även vid tidsstudier, att de fordra objektivt
godtagbara skäl för att godkänna en ackordssats.
Då det gäller konfektionsindustriens plats inom det
svenska näringslivet, är det riktigt, att den intar den
ställning som inledaren nämnt. Om man emellertid
jämför den med sågverksindustrien och vissa av de
andra här nämnda industrierna, måste jag väl dock,
ehuru jag representerar konfektionsindustrien, i
sanningens intresse tillstå, att dess nationalekonomiska
värde nog står långt efter sågverksindustriens och
våra exportindustriers. Inledaren nämnde, att den
vara, som vi bearbeta inom konfektionsindustrien,
utgöres till stor del av importvara, alltså materialet
angavs till 48—53 % av tillverkningsvärdet. Till detta
kommer då den förädlingskostnad, som arbetslönen
representerar. Men när man tänker på
materialkostnaden, så är den också endast till viss del en
arbetslön. Själva manufaktureringsvärdet på tyget kan man
sålunda säga belöper sig till kanske icke mer än 20 %,
och därför är det uppenbart, att en industri, som
hämtar hela sitt värde från Sverige, är nationalekonomiskt
mycket mera värd än en industri, som måste bearbeta
importerad råvara. När det gäller jämförelsen mellan
olika industrigrenar, får man säga, att industrigrenar
sådana som textil- och konfektionsindustrien
förutsätta för sin utveckling och sin tillvaro
överhuvudtaget möjligheten att importera, och detta innebär
ju, att de äro en bild av den växelverkan mellan vårt
näringslivs import och export, som gör, att Sverige
även för den direkta hemmaindustrien kan nå ett
välstånd, som är mycket sällsynt och glädjande.
På en av de av föredragshållaren visade kurvorna
rörande tullskyddet fäste jag mig vid, att
importkurvan började dala vid årtalet 1931. Detta samman-
hänger med omständigheten, att Sverige då övergav
guldmyntfoten och att såväl textil- som
konfektionsindustrien därigenom fick ett osynligt skydd, som
givetvis varit mycket välkommet för dessa industrier,
i det att det har möjliggjort en utveckling och en
konsolidering av dessa industrigrenar. Jag vill icke
av denna utveckling dra för stora slutsatser. På
industriförbundets möte i våras hölls ett föredrag av
professor Montgomery. Han gjorde gällande, att nu
för tiden kan man icke vänta sig att dra för stora
växlar på konsten att försämra valutan, enär andra
länder nu också lärt sig denna konst. Vi kanske
därför ha att vänta en ny konkurrens från utlandet, när
det gäller såväl textil- som konfektionsindustrien. Men
vi måste då använda den tid, som uppsvinget varar,
att konsolidera denna industri och såväl tekniskt som
merkantilt utveckla den och bygga vidare. Det finns
ett slag konfektion, som icke räknas som konfektion
utan som textilindustri, nämligen trikåkonfektionen.
Denna är emellertid också den i hastigt uppåtstigande,
och den har under de gångna 2 5 åren kanske
utvecklats från att omfatta ett tillverkningsvärde av 10 till
ca 100 mill.
Jag vill slutligen säga, att om också antalet
tekniker inom konfektionsindustrien är kanske relativt
litet för närvarande, så är, såvitt jag förstått
uppfattningen inom konfektionsindustrikretsar, intresset för
användning av teknikerna ingalunda ringa utan
mycket stort. Jag vill sluta med samma varmed jag
började, nämligen att jag hoppas, att denna växelverkan
mellan industri och teknik skall kunna föra även
denna industrigren framåt till båtnad för vårt land
och vårt näringsliv.
Diskussion
förd vid Svenska teknologföreningens avdelnings för
Mekanik sammanträde den 6 februari 1940 i
anslutning till ett föredrag av överingenjör A. Lysholm över
"Uppkomst och utveckling av en ny
skruvhjulskompressor system Lysholm".
överingenjör Carl Montelius: För att jämföra
skruvarna i en Imo-pump med den konstruktion ingenjör
Lysholm visade, har jag medtagit några bilder.
Fig. 1 visar några
Imo-skruvar av normal
oljepumpstyp, avsedda
för 60—70 atm.
arbets-tryck. överensstämmelsen med ing. Lysholms
kompressor förefaller
kanske vid hastigt
påseende vara mindre
slående, men den mindre
stigningen hos
Imo-skruvarna relativt
kompressorn beror
uteslutande på att de äro
avsedda för olja och icke
för luft, den långa
skruvlängden åter pä
det höga arbetstrycket.
Av de mer än 100 000
skruvrotorer som
levererats av Imo-industri
och dess licenstagare är
det blott en mycket
ringa del som tillverkats
för kompressorer. Det
46
Fig". 1. Imo-skruvar för
oljepump.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
